Summa sidvisningar

måndag 15 januari 2018

Veckan som gått kommer aldrig åter

Nä, den gör ju inte det. Om det är något att sörja vet jag inte direkt. Men vad var det då som hände? undrar intresseklubben.
Tja, det mest upphetsande var väl att jag introducerades på min nya arbetsplats som jag kommer vara på en hel del framöver. Jag ska nämligen timvikariera på splitternya Huskvarna bibliotek. Biblioteket som är så nytt att det inte ens har invigts....fast nu på lördag är det dags och vem ska jobba då tror ni? Mingla med kändisar som Theodor Kallifatides och Emma Hamberg och sådär? Ni får tre gissningar.

Iallafall så tycker jag att det var en GUDOMLIG tur att jag sökte efter ytterligare ett extrajobb. På radion är det riktigt skralt med arbetspass nuförtiden och på särskolan är jag bara en dag i veckan. Tur då att jag kan spä ut med biblioteksjobb. Som ju dessutom är så vansinnigt kul!
Den här veckan som just inletts kommer jag att jobba fyra dagar, på FYRA OLIKA ARBETSPLATSER. Kom inte och säg att jag lever ett enahanda liv.

Och så hände ju även det att jag inte handlade ett endaste dugg också. Mitt lilla januariprojekt rullar på ganska fint även om jag kan sakna att inte få springa runt som ett skållat troll på loppisar. Istället för att köpa hem massa onödigt bjäfs så rensar jag ut. Till exempel så lade jag ut några påslakan och dukar på Tradera som jag inte har användning för längre. Drog in 700:-! Det lönar sig att gå igenom de där sakerna man har hemma alltså.
Är bara lite orolig över att jag ska gå bananas i februari på grund av uppdämt behov. Ska försöka hålla mig själv i fortsatta strama tyglar även om jag VET att jag måste ha ett par nya LEE-jeans. Har även tänkt förbjudna tankar om nytt mobilfodral, ny ryggsäck, örhängen, kuddar, krukor...............DRA I TYGLARNA!

En annan sak som hänt. En ganska bra sak. Är inte lika öm under hälarna längre. Fick ju ont ont ont i november. Har skaffat flera olika inlägg, köpt två par olika fotriktiga skor och jag har varit på akupunktur (nålar i händerna, skitont). Har inte kunnat vara ute och promenera på över två månader men nu har jag återkommit så sakteliga. Lyckats gå fyra kilometer en dag till och med. Känns hoppfullt. Håll tummar och tår att det här går vägen.


Dagens låt: En sländas andetag - Bo Kaspers Orkester
...som jag aldrig direkt har gillat. Men den här låten asså....vilken fin text. Vill bara bädda ned mig i den. Så varm. Så mysig. Och hör sen.

måndag 8 januari 2018

MUPP - Mirre Undanbeder Prylar Please



Det här med totalt köpstopp under en hel månad - det är riktigt roligt faktiskt. Har märkt att jag blivit mer miljömuppig på nåt mystiskt sätt. Mer antidetmesta. Idag tänkte jag till och med, på allvar,  tanken "Om man skulle ta och flytta ut i en koja i skogen" - ha ha ha. Jag håller tydligen på att bli rubbad av att inte få handla på nätet, på A6, på Rosen, på Erikshjälpen eller Återvunnet och allt vad de nu heter. Cyklar mer gör jag också. Bilen får stå och bli ännu mer rostig. Och så släcker jag onödiga lampor både hemma och på arbetsplatserna (jag har fyra stycken arbetsplatser numera).

Bäst av allt: Idag på jobbet så sa min nyligen pensionerade kollega (som trots allt jobbar kvar) att jag var ju "en 70-talsmänniska, nästan som de där hippiesarna!" Det var förbaske mig det finaste jag hört sedan....kanske inte konfirmationen men...ja, ni fattar.

Frågan är nu bara hur den här 70-talsmänniskoliknande hippien ska ta ett steg längre in på den alternativa scenen? Tvätta håret med såpa? Göra sina egna chips? Göra takkronor av gamla läskburkar?

Tips lämnas till signatur "Min foundation är snart slut - hur gör jag egen?"

Ni får ett annat ohippigt tips av mig. Det handlar om...hu...televisionen....Har nyligen sett TVÅ riktigt, riktigt bra tv-serier som jag vill att alla ser. Kolla in DARK (tysk mystik) och TIN STAR (Kanada! Action! Drama!). Bums till Dreamfilm och streama nu! Ni kommer Ä L S K A.

onsdag 3 januari 2018

Januariprojektet!




Ogillar överkonsumtion som ni kanske vet. Äcklas av att vara på kommunens sortergård och se folk som bara hivar iväg nya cyklar, fina möbler, tavlor, kläder, bra att ha-grejer, spisar, kylar, datorer...ja, listan kan göras sjukt lång. Hur fasen kan folk slänga fungerande saker? Det går inte att få in i mitt huvud liksom.
Och som ni säkert också redan vet så är jag en person som till 95% handlar begagnat. Känner mig riktigt tjock och duktig faktiskt. Ännu duktigare tänkte jag att jag skulle bli så därför bestämde jag mig för att under hela januari månad så får jag inte handla en endaste sak. Inga kläder, inga prylar, inga loppissaker. Bara mat så att vi överlever är tillåtet att handla. Dessutom så har projektet svällt till att försöka göra mat och måltider (hej havregrynsgröt!) av allt som redan finns hemma i kyl, frys och skafferi. Göra sig av med det gamla innan man får ta in något nytt så att säga.
Än så länge går det här åtagandet jättebra trots att jag redan tänkt att jag behöver ju köpa ett par örhängen, ett par svarta jeans samt gravljus. Nu blir det inget med det. Plånboken är stängd. Månaden ut. HÄRLIGT.

Hälsningar Snåljåp.



söndag 10 december 2017

Obekväma bekännelser


Jag har saker som skaver. Saker man inte gärna säger för att man helst inte vill verka som en surf...kvinnligt könsorgan.

Min största elefant i rummet är den här. Håll i hatten:
Jag klarar inte av Thåström. Går inte igång alls på hans musik, tycker han är läskig med sina armar och händer, hans kroppspråk plus att han verkar så inihelvete TJURIG. Jag har haft äran (?) att få träffa honom en gång i början på 80-talet då jag och Susan (vi älskade Ebba Grön) var på en konsert med Ebba och Dag Vag i Huskvarna Folkets Park. Efteråt så skulle vi intervjua honom och han var oerhört dryg, dum och divig under hela intervjun och sedan dess tål jag inte apan.
Egentligen borde han vara en man i min smak. Mörkhårig, lång, mystisk, senig och med stor näsa - men det vilar något så vansinnigt T R I S T över hela hans uppenbarelse. Vad skrattar han åt OM han någonsin skrattar? Det skulle jag verkligen vilja veta. Tänk om han gillar buskis.


Min andra pinsamma bekännelse:
Dregen. Jag tycker att han verkar vara oerhört sympatisk och han är säkert en skiiiiitskön snubbe MEN...för mig är han inte rock. För mig känns han bara som en snubbe som vill, vill, VILL! vara rock'n'roll...men nä. Det är något som ligger och skramlar och skaver. Jag tycker att fläskige, tunnhårige Neil Young utan en enda (tror jag) tatuering rockar mer om han så bara råkar gäspa till. Förlåt. Jag kan inte riktigt förklara. Jag är förmodligen en ond människa. En ond människa med fördomar.

Min tredje lilla bekännelse, fast den är egentligen inte så pinsam:
Ack Värmeland. Den tv-serien alltså. Den är ju inte kul för fem öre. Är det verkligen bara jag som fattat det?  Inte ens fantastiska Mia Skäringer är speciellt rolig. Och de där två bröderna i serien med sin breda "sköjsiga" värmländska dialekt...nä, ja fixar det inte. Drar inte på munnen ens. Så misslyckat. Så himla o-kul.

Så. Nu var det sagt. Det var så obehagligt att jag inte ens känner mig lättad.
BURN AFTER READING.


tisdag 5 december 2017

Blä för vuxna bebisar i rutan på julafton!


Jag brukar verkligen inte tycka till om julvärdar som ska slussa oss julfirande svenskar mellan tv-programmen på självaste julafton - för personligen så brukar jag oftast bara kolla när de ska tända ljuset och presentera Kalle och hans vänner.  Så egentligen skiter jag f u l l k o m l i g t i om det så är handdockan Skurt eller en talande tomat som råkar vara julvärd. Men nu känner jag att det är dags att morra till lite ändå.
Dessa två. "Jättemysiga" Erik Haag och Lotta Lundgren. Visst är deras Historieätarna fantastiskt bra men jag måste ändå säga att jag är FRUKTANSVÄRT less på jättebebisen Erik. Hans uppsyn när han ska se sådär labradoraktigt oförstående och lite korkad ut. Tröttnade man inte på den looken redan efter hans andra "amäh" ?
Alltså. Hans röst. Det går till en viss gräns sen...nä, jag fixar den inte. Är mycket känslig för hur röster låter. Är nästan röstallergiker.

Var på bio för några år sedan med ungarna och kollade på en film som hette Husdjurens hemliga liv eller nåt sånt i den stilen. Vem hade fått lägga rösten till huvudkaraktären (en hund tror jag) om inte....jo, just det. Erik Haag. Fick pina mig igenom den filmen.

Allvarligt talat SVT. Hade det inte kunnat räcka med Lotta?
Nästa år vill jag att ni tänker till lite mer ordentligt. Så det blir rätt.
En sävlig Kristina Lugn mitt i all julstress. Ja, tack. Eller författaren Håkan Nesser. Eller Reine Brynolfsson.
Det behöver inte vara så jävla översuperduperdeluxemysigt! Gör om gör rätt!

Dagens låt: Make you feel my love - Billy Joel
Åh! Den är så bra, så bra. Nu är det i och för sig Bobban Dylan som gjort originalet men jag tycker att Billy och hans piano gör den snäppet bättre. Ska lyssna på den några gånger till innan jag tar min elcykel och cyklar (åker) upp för världens längsta backe till jobbet som väntar på Öxnehaga idag. Jobbet som börjar på bib och slutar på lioteket. Fyra timmars hårt (hahaha) jobb och sedan hem till Billy och hans låt igen. Hej.

söndag 19 november 2017

Var god stör ej. Tv-maraton pågår!


Är okontaktbar ett litet tag till. Är nämligen inne på säsong 3 nu av Weissensee och har du inte sett den än.......lyllo lyllo dig. Denna TYSKA serie är bara så erbarmlich bra! Lånade mina ex av dvd:n på bibblan för noll kronor. Gör du så också och du kommer fastna ganz omedelbart. Älska miljöerna, intrigerna, karaktärerna. Hata, hata ene brodern som heter Falk (JR fast på tyska). Viel spass! Så så. Raus! Raus!

fredag 17 november 2017

Avrapportering!

God morgon! Här kommer de senaste nyheterna från mitt sanslöst spännande liv:

Gårdagen bjöd på radiojobb och trots ganska halt väglag så blev arbetspasset relativt lugnt där på trafikredaktionen. Kaffet i automaten var fortfarande SÅDÄR och de medhavda mackorna med ättiksgurka och rökt veggokorv utlöste ett lättare anfall av halsbränna. Som gick över.

På kvällen vankades det quizafton på Harrys i Värnamo. På quiz får man inte använda sina mobiltelefoner. Det uppfattade dock inte de två slicka affärsmännen vid bordet jämte oss. Jag höll på att ta en gaffel och kasta hårt och ilsket mot deras håll men jag sansade mig. Man lever ju trots allt i ett civiliserat samhälle. Hade jag däremot bott i USA så hade jag lätt kunna tänka mig att plocka fram ett automatvapen och åtminstone vifta med det lite hotfullt framför deras spikraka och perfekta näsor. Fusk går faktiskt bort! Det är FÖRBJUDET!
Trots detta hårda motstånd så gick vi och vann. Vi hade full pott efter att ha svarat saker som "Växeln hallå", "Nilsson, etta", "How do you do?", "De fyra elementen" osv. Vi hade till och med rätt på utslagsfrågan. Vann 100 pix var. Åkte hem nöjd.

Nöjd är jag däremot inte nu på så här morgonen efter. Ungarna har bråkat som vanligt. Den här gången om ett busskort. På tonlägena lät det som att det handlade minst om en uppblossande konflikt i arabvärlden eller nåt och jag är evigt tacksam för att vi inte har missiler liggandes här i hemmet. Hade vi haft det så hade antingen dottern eller sonen avfyrat en. Usch för morgonbråk. Nu blir allt skit resten av dagen känns det som.

Och så till hälsporreproblemet. Har plöjt ned 793:- på mina onda hälar hittills. Känner jag mig själv rätt så kommer notan inte stanna på det. Har fortfarande ont.

Trots onda hälar...nu vankas det jobb fram till sena kvällen denna fredag. Ska strax ge mig ut i trafiken på min elcykel. SMHI varnar för ishalka i hela landet. Jag orkar inte bry mig. Fram kommer man väl förhoppningsvis ändå. Gillar att ha det glatt.

Apropå glatt. Om en kvart släpps konsertbiljetterna till Jeff Lynne's ELO. De ska spela i Stockholm i S E P T E M B E R 2018. Det gäller att ha framförhållning och om jag lever och hälarna inte tagit kål på mig och ungarna inte tjatat/bråkat sönder skallen totalt på mig så ska jag till den där konserten.
Hoppas att jag har en bra hårdag där och då för det kan jag inte beskyllas för att ha just idag iallafall. Hatar mina kläder och allt som rör mig själv för tillfället. Det kanske går över om jag får en påse chips ikväll. Hoppas kan man väl iallafall få göra.


Dagens låt: When I was a boy: Jeff Lynnes ELO
Jamen ta och lyssna. Hur bra är de inte? Fortfarande. Älskar älskar älskar ÄLSKAR Jeff Lynne. Aldrig att han skulle bråka om småsaker som busskort. Eller fuska och hålla på. Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer..... jag är nästan där. 18/9-2018...Stockholm. Du och jag Jeff.