Madonnas ex får span på en dam

- Mamma! Vill du ha en sommarteckning eller en med blodiglar på?
Svårt. Jag kan inte välja. Likadant var det inatt. Då hade jag en igel på mig. Usch, säger ni. Nej, inte alls, säger jag. För igeln hette Guy Ritchie. Eller Madonnas ex för er som inte hänger med alls i nöjessvängen alternativt har vistats i en trång kapsel ensam ute i rymden de senaste tio åren.
Anyway. Guy Ritchie hade alltså siktet inställt på mig och saken var den att jag hängde med en annan kille. En töntig kille som bara var min kompis. Men så möttes Guys och mina blickar och jag såg att han blev intresserad av vad han såg (ja, ni hör ju vilka fantastiska och infantila drömmar jag ligger inne med) och han gjorde en framstöt. Han viskade i min killkompis öra, lite för högt, att "Jag gillar verkligen din tjej!" och så gick han.
Jag som hade hört allt skrek till min stackars killkompis att "MEN JAG ÄR JU INTE DIN TJEJ!!! DET KUNDE DU VÄL FÖR FAN HA SAGT!!"
Och så vaknade jag. Guy var borta ur mitt liv. Snyft.
Igår drömde jag om Peter Settman. Att han hade blivit en torris för att han inte drog så snuskiga skämt längre.
Ni hör - det verkar som om jag är inne i ett kändisdrömstim för tillfället. Om jag får önska vem jag ska frottera mig med nu under natten som kommer så säger jag Gary Oldman (om drömmen ska innefatta en skådis, dock ej Gary som vampyr, tack. Jag tillhör INTE dom som tycker att vampyrer är "erotiska", "sexiga" eller "läckra") eller Nisse Hellberg (om drömmen ska innefatta en lång musiker som bräker på skånska).
Men än säger jag inte godnatt. Först ska en dag späckad med syskonbråk, tjat, mat, bilresa till Värnamo och kanske en film på vhs klaras av.

Dagens låt: My guy - The Ronettes.
Det var nog inte Ronettes men jag kommer inte på vem som gjorde den. Iallafall - Guy är ju inte alls min kille. Hur i hela friden kunde jag drömma om honom? Tycker jag att han är en godbit i mitt undermedvetna eller vad är det frågan om? Kanske dags att lägga sig på den där soffan hos någon psykolog?

Visserligen känns det som om jag har fyra magar men

Idag tror jag att jag hittat det. Drömjobbet!
Kolla här:
Du kan ha mött oss som marknadsförare av olika företag såsom SJ och Swedbank. Sommartid finns vi på stränder, konserter och festivaler (Roskilde m fl).
CoffeeCow rör sig mest utomhus och i vitt skilda miljöer - där något händer.
Oftast har vi kaffe i säcken - eftersom 8 av 10 vuxna dricker kaffe.

Vi söker nu 2 st utåtriktade personer som ska ingå i vårt team av kommunikatörer och servitörer i Jönköping. Du kan se på mer på www.coffeecow.se under jobb.
Du ska:
vara i god fysisk form så du kan bära 10 kilo på ryggen med glatt humör i 3-4 timmar.
Kunna prata med okända människor i olika miljöer.
WAOW! Tänk bara när man är ute på krogen. Någon hanne närmar sig en intresserat. Han slår sig ner jämte en. Undrar vad man heter och vad man sysslar med. Då kan man säga:
Jag heter Mirre och jobbar som kaffekossa!
Säg den man som skulle vilja dejta en kaffekossa?
Kära nån. Bära runt på en tiokilos säck med glatt humör? Finns det folk som ställer upp på sånt tjafs? Man får ju hoppas att lönen är lika skyhög som det måste vara pinsamt att vara på jobbet. Och vaddå OFTAST är det kaffe i säcken? Vad är det annars? Kogödsel?

Hm, tror jag letar vidare bland platsannonserna....

Dagens låt: Working 9 to 5 - Dolly Parton.
Fast förresten - vilka muskler man måste utveckla när man kånkar på den där kaffesäcken. Visslandes. I okända miljöer. Med glatt humör. CoffeeCow - muuuuuu!

Adolf och mammegrisen

Provar mig fram. Är torsdagen den bästa tvättdagen? Eller är det söndagen? Idag testar jag om det kanske är måndagseftermiddagen. Det känns som att den k a n s k e är den rätta tvättdagen trots allt. Hur som helst så är det en monstertvätt som vanligt. Minst sju maskiner. Jag kommer somna tidigt ikväll misstänker jag.
Apropå tvätt förresten. Mitt första sommarjobb var på ett tvätteri. Jag skulle jobba heltid där i två veckor. Jag hamnade i pressen och det innebar att jag skulle pressa kläder i en helvetesmaskin som det ångade hett om. Det var så inihelvete tråkigt. Efter en timma på plats fick jag hemlängtan. Efter två timmar började jag hallucinera om mamma och koppar med varm choklad. Efter tre timmar tog jag min väska och stack (vilken rebell jag var!).
När jag kom utanför tvätteriet så knackade någon hårt på fönstret. Det var självaste tvätterichefen som utseendemässigt påminde lite om Adolf Hitler.
"Vart ska du gå???" undrade han med rynkad panna (heeeelt befogat)
"Hem. Det finns ju ändå inget att göra!" sa jag nervöst för det hade verkligen inte varit mycket att göra. Fast "Hem. För jag längtar efter mamma och varm choklad" hade varit ett bra mycket ärligare svar.
"Kom in nu, det finns mycket jobb att göra" trugade Adolf look-a-liken.
Så fick den lilla morsgrisen snällt gå in på det stentrista sommarjobbet igen och pressa kockkläder i hela tio dagar. Jag tror att jag fick 1400:- i lön. Det blev många koppar choklad det.

Dagens låt: Mother - John Lennon.
Ja, jag erkänner. Jag var en fruktansvärd mammegris när jag var liten. Uttrycket "att hänga i mammas kjolar" måste någon ha myntat efter att ha sett mig i aktion. Jag kan till och med erinra mig hur gott det luktade om mammas förkläde.
Mamma - ingen var så bra på att laga mat som hon och så gjorde hon alltid varm choklad med vispgrädde till mig - sommar som vinter, det spelade ingen roll. Fast hon var helt värdelös att spela spel med.

Skägget besöker en kyrka

Jag har alltid inbillat mig att jag har mycket fantasi. Kanske, kanske att det stämmer, fast när det kommer till lördagarna och deras mornar får jag nog göra avbön. För då är det alltid samma visa. Först loppis, sedan torget och köpa ägg. Very exciting.
Enda avstickaren idag var att jag fick med mig min mycket motsträvige man till en kyrka för att fika. Han avskyr nämligen allt religiöst så det var verkligen en bedrift av mig att jag lyckades få in honom innanför dörrarna till detta Guds hus (!).
Fikat var billigt och himmelskt gott och det var kul att sitta där och studera människorna. Strax jämte oss fanns det en anslagstavla med en låda under. "Frågelåda" stod det på den.
Jag och skägget satte genast igång och lama oss. Jag tyckte vi kunde lägga i en lapp där det stod "Finns Gud?" och skägget tyckte att vi skulle ta och lägga i frågan "Är det möjligen så att man kan artbestämma kristna människor? Var kommer annars uttrycket kristet utseende ifrån?"
Sedan spann han loss ordentligt. Och då brukar han vara mycket rolig. Så också idag. "Tänk om det plötsligt kommer en högtalarröst som säger att "Du där i svart tröja med det extremt kristna utseendet (han menade sig själv) turen har kommit till dig. Du ska nu leda alla i psalmsång nummer 321" och så skulle en strålkastare riktas mot skägget med den livliga fantasin. Ha ha. Kul kul.
Sedan när vi fikat klart började jag stirra nervöst om vart man skulle ställa ifrån sig brickan. "Tänk om det skulle vara så att man får sätta igång och be en bön och bara de riktigt religiösas brickor då skulle sväva iväg i luften mot diskvagnen....pinsamt för de som inte tror lika fullt och mycket. De får sitta där med sin smutsdisk och skämmas..."
Ha ha igen. Skägget har humor. Det är därför jag gillar honom så mycket trots allt.

Dagens låt: Losing my religion - REM.
Skägget och jag har känt varandra i 17 år men det var först för tre veckor sedan som jag fick veta att en av hans tre abslouta favoritlåtar är just den. Och visst - den är bra. Fast är inte The finest worksong med REM bättre?

Har ni fest eller?

Jabbadabbadoooo! Nyss fick jag ett oerhört välkommet telefonsamtal.
- Ska du hänga med på fest? undrade personen i andra änden av telefonledningen.
Eftersom jag är en så oerhört spontan och härlig person svarade jag naturligtvis JA FÖR SJUTTON! utan att ens blinka. Så nu, alla avundsjuka människor, ska jag ta en taxi ner till stan. Det blir förfest med skumpa och laxsnittar på Stora hotellet och därefter ska det bära iväg till "nåt hemligt ställe" och där vankas det tydligen nåt slags spännande musikevenemang.
Det blir säkert skitkul. Bra mycket roligare än att sitta och pösa trött i tevesoffan med en skål grillchips framför sig. Idol kan kvitta. Jag har ändå tappat intresset. Nu ska jag ut i nattlivet och leva loppan!

Dagens låt: Jag ljuger så bra - Linda Bengtzing.
Drömma kan man väl få göra eller? Precis som om jag skulle orka masa mig ner på stan. Med skitigt hår och rödsprängda trötta ögon skulle jag nog inte göra någon större succé ändå bland stadens festfolk. Det får bli en annan gång. Gäääääsp.

Jäst hos verkligheten

Mmmmm. Förklädet har åkt av. Doften av mammas bak sprider sig i huset. Mmmm. Alltså hennes hembak. Inte nåt annat om du nu fick för dig det.
Jag tror egentligen att det finns inte något i hela världen som gör mig lika mallig som när jag åstadkommit något som ser ätbart ut i ugnen. Ikväll blev det nyttiga, smaskiga dinkelfrallor igen. Eller "Kom-i-form-frallor" som de käckt heter enligt det sladdriga och tummade receptet. Inga tillsatser av E211 eller E290. Inga askorbinsyror, inga dizepinexypozalexoziner. Nix, inget svåruttalat i degen alls. För jäst och morötter är ju inte så svårt att säga. Eller hur? (Mille det gällde inte dig. Försök säga "morötter" då. Jöttej? Nja, du får nog öva lite till. Imorgon ska du få ett nytt ord att träna på. Hört talas om "maltodextrin"?)

Dagens låt: Eat it - Weird Al Yankovich.
Ja, jesus. Kan inte ungarna gå och lägga sig snart så jag får hugga in på läckerheterna nu. Genast. Te, ost, smör, marmelad och Mor Mirres hembakade dinkelfrallor - det är kalas det.

Mina stackars öron!

Idag skulle man haft glädje av att vara Vincent van Gogh. För den tokige mannen hade ju bara ett öra där mot slutet. Och ett öra, alltså endast ett öra, hade det varit skönt att ha idag. Då hade bara ringt i ett istället för som nu, i två.
Jag har nämligen vikarierat på Råslätt idag. På en förskola. I en lägenhet. I värdelösa skitlokaler.
"Hur länge har förskolan legat här?" undrade jag.
"Det här var bara en provisorisk lösning till en början. Men ja, nu har den legat här i 36 år" svarade den glada turkiska förskolläraren.
"!!!!????" (jag).
Hur i helvete orkar man jobba dag ut och dag in på ett ställe där det ekar om man bara tappar en penna i golvet? Jag är stum av beundran inför alla pedagoger som står ut.
Ta femton barn. Hetsa upp dom genom att dra fram en låda med plastdjur och sedan låtsas du att du inte ser skillnad på en höna och en brontosaurus. Det blir skratt, det blir SKRÄÄÄÄÄN, det blir hörselskadad personal. Och säkert skadade barn också.
Nej, jag gjorde mig nog inte populär hos den tappra personalen med min improviserade spela-dum-i-huvudet-när-det-kommer-till-det-där-med-djurlek.
Men barnen gillade den nya korkade fröken. Och då får man ta det där med lite ring i öronen.

Dagens låt: Shout - Lulu.
Fast jag vet ärligt talat inte om jag orkar med mer skrik nu. Jobba på ett tyst bibliotek känns mer som ett vettigt alternativ i dagsläget. Eller i en gruva två kilometer ner under jorden. Eller på Fonus?

Mer KULtur åt folket!

Är man en riktig kulturknutte så får man ju se till att det vankas kultur vareviga dag. Jag såg aldrig "Resa utan slut" och jag har inte sett "Raskens" på Huskvarna teater heller. Däremot fick jag ett smakprov ur teaterpjäsen "Kärlekssagan" mitt i vardagsrummet här nu ikväll. Vi var cirka tio pers som masat oss dit. Det var jag, nallen Medo, Grodan, Gulle, valparna, Mulle, Apan och blåa jätteråttan.
Pjäsen var väl sisådär. Han med riddarhjälmen och Spidermantrtöjan vimsade mest runt och hon med vingarna ovanpå den rosa klänningen fick dra ett allt för stort lass.
Jag ger betyget tre apa-nappar.

Nere? Närå. Jorå.

Fy fan vad jag hatar att vara deppig. Det är så tärande att det känns som om man nästan kommer få cancer på kuppen. Depp kan inte vara bra för hälsan. Jag måste tänka positivt. Tänk tänk tänk.
Det här borde ju göra mig glad:
# Igår när jag kom hem så hade skägget städat lägenheten. Han fixade kaffe till mig och han såg till att barnen badade, fick mat och kom i säng.
# Var på bio igår och såg Mama Mia - en riktig må-brafilm. Hon jag gick med sa så fort vi kom ut ur salongen: "Vi kan väl gå på den en gång till? Nu meddetsamma!"
# Bilen funkar.
# Barnen är normala (om det nu är normalt att ta papperskorgar och springa och banka med dom på väggarna, kladda med pennor överallt utom på ritpapper eller att våga vägra byxor inomhus)
# Alla lever.
# Jag har ett hem, pengar, mat för dagen (eller vänta nu, vad ska vi ha till middag? Fiskpinnar med snabbnudlar och pulverbearnaise - kan det räknas som mat?)
# Min svärmor och jag är kompisar.

Det får räcka så. Nu får jag ta och koncentrera mig på sakerna som är bra. Inte på de hundraelva negativa.

Dagens låt: Down down - Status Quo.
Efter regn kommer solsken. Pessimisten säger att glaset är halvtomt. Optimisten säger att det är halvfullt. Det är bara de tama fåglarna som längtar. De vilda flyger....bla bla bla. Nån livscoach har jag nog INTE anlag för att bli.

Om det ändå vore jag

Nu är jag vansinnigt trött på att vara jag. Kan jag inte få bli en lemur istället? Bara slippa ta ansvar, slippa tjata och gnata, slippa diska, bädda, tvätta, städa. Bara sitta och tugga på frukt och linda den långa svansen omkring mig. Det vore härligt. Så fucking härligt.

Birdie nam nam

Kommer hem. Klampar upp för trappan med händerna fulla av kassar. Efter mig kommer sexåringen. Plötsligt hör jag henne säga "Men lilla pippin. Hur mår du?"
"Vad säger du?" undrar jag samtidigt som jag backar lite och får syn på världens minsta lilla fågel som sitter helt förskrämd på det sista trappsteget. Då kommer katten ut med sin nyfikna uppsyn.
"In med dig!!!" gastar jag och grabbar tag i katten. Finns det en sak jag inte står ut med när det kommer till katter så är det att de gladeligen kan kasta sig över söta fåglar trots att de har magen full av Whiskas, Pussi och annat smått och gott.
Jag tar iallafall upp fågeln i handen och så traskar jag iväg till en buske mitt ute på gräsmattan. Där sätter jag ner den. Imorgon ska jag gå ut och kolla om den klarat sig. Hoppas hoppas.
Lite senare så ska jag berätta om den här incidenten för den manliga sidan av familjen. Då lägger plötsligt sexåringen näsan i blöt och börjar anklaga mig.
"Tänk om det var du som trampade på den! Den kanske bara satt där och skulle kläcka ägg!"
Grrr. Ungar.

Dagens låt: Step on me - Cardigans.
En gång gick jag i högt gräs. Barfota med träskor. In i träskon hoppar då, tada!, en lite groda! Så ja - jag HAR trampat ihjäl djur förr. Men det har absolut inte varit med mening. Man är väl djurvän för bövelen.

Det är synd om mig nu

Buhu. Det finns dagar och så finns det DAGAR. Riktiga skitdagar. Och idag är det en sådan dag. Fick ett tråkigt besked angående ett jobb. Efter det åkte jag och handlade. I en affär där alla var i vägen. Alla gick sakta. Alla var fula och dumma. Hat hat hat. När jag kom hem, fullastad, så gick kassen sönder och allt vällde ut på köksgolvet. Och kanske det bästa av allt - mina favoritstövlar pajade. Plötsligt gick det inte att dra ner dragkedjan på ena stöveln. Vilket resulterade i att jag drabbades av panik och fick ta sönder kedjan med våld. Soppåsen nästa. Åt uppmicrad mat. Gick och lade mig. Telefonluren lade jag av eftersom det alltid ska ringa just under den nanosekunden då jag verkligen kan sova. Men mobilen hade jag ejämte mig så att den skulle larma när det var dags att vakna. Då, precis när jag känner att nu, nu, nu kommer sömnen, då får jag ett sms. Från Lindex! Jävla idiotaffär. Ni kan behålla alla era jävla rabatterade skitkläder - jag vill inte ha dom. Okej?
På eftermiddagen fick jag besök av en mamma med tre barn. Kakor, kladd, mjölk, spy, leksaker, pappersrester, blöjor och nappar invaderade den nystädade, suck, lägenheten.
Vilken skitdag. Det som skulle kunna uppväga det här är möjligtvis att jag vinner fem miljoner kronor, ett kul jobberbjudande, att någon ställer en ny snygg soffa utanför dörren och att skägget lär sig laga gourmetmat.
Men....det är ju knappast sannolikt att nåt sånt händer. Istället får jag nog ta mig ett gammalt hederligt storlip, en bamsegrogg och tre cigg. Och chips förstås. Kanske, kanske att det lindrar lite.

Dagens låt: Sabbath bloddy sabbath - Black Sabbath.
Är jag förbannad så brukar det hjälpa en aning att spela just denna låt på idiothög volym. Ska prova. Kan du hjälpa mig, Ozzy?

Gulp. Har de verkligen nio liv?

Man kan lugnt säga att mina mornar är kaotiska. För det första vaknar jag numera kl.4.00 varje morgon. Lögn att somna om. Kl.5.30 kommer Mille intumlandes och är ledsen. "Mamma kissat!". Kallingarna blöta, tröjan blöt, sängen blöt. Mannens klocka ringer några minuter senare. Nu ska han iväg. Kvar ligger jag och nedkissat barn. Kl.6.00 ringer min klocka. Dags att trycka på turboknappen och sätta igång. Ungefär här denna morgon så förbannade jag det faktumet att vi har katt. För när jag ska dra på mig kläderna så halkar jag i något blött. Världens äckligaste kattspya. Bluärk. Får hämta sophinken och ta fram slask-uppen och ösa bort äckelpäcklet med. Efter en sådan incident så har man inte lika stor lust med frukost. Och då har jag ändå inte hunnit närma mig badrummet och den randiga kattens kattlåda. Hon gör nummer två, det stora, cirka tre gånger om dagen och då luktar det inte blommor kan jag lova. Tänk Simsholmens reningsverk gånger tio och du börjar närma dig hur hennes stora paradnummer luktar.
Ibland undrar jag varför vi har henne. En gång var hon försvunnen och vi upptäckte det inte förräns två dagar gått. Men då drabbades jag å andra sidan av våldsam panik så jag har ju tydligen känslor kvar för'na. och medans jag har skrivit detta så har kvällsmaten hunnits med och vem fick jag slänga ner från matbordet? Vem var det som var där med sina svarta läppar och sina vassa gula tänder och började norpa mat från barnens tallrikar? Ja, inte var det svärmor. Katten!
I år är hon femton bast. De kan bli runt tjugo har jag läst. Så jag får väl helt enkelt härda ut några år till som kattägare. Mysigt. Mmm. Jorå.

Dagens låt: Nånting ur musikalen HAIR.
För hår har vi här. Hår hår hår. Om man finge ett öre för varje katthår som man hittade på dessa 100 kvadratmeter så skulle jag klå Bill Gates i rikedom.

En uppblåst bäbis

Varför? Varför? Varför? Varför måste allt fläsk sätta sig på magen? Jag är så evinnerligt trött på att, pfffhuuuu, dra in magen så fort jag går förbi en folksamling eller om jag ska göra mig till på nåt annat sätt. Åtsmitande gördel, säger du. Nej tack, säger jag. För jag har provat. Fick nämligen ett presentkort som gällde i underklädesaffären UNDERBART förra födelsedagen. Mannen med skägget såg väl framför sig att jag skulle komma ut från affären med nåt raffigt, slirvigt och spetskantat. Jäkligt snopet för honom när jag istället kom hem med en gördel = världens osexigaste underbrallor som sitter så jäkla tajt runt mage och ben att man går runt och flåsar som en astmatisk flodhäst som sprungit maraton. Näpp, då ser jag hellre gravid ut.
På skolan där jag jobbar just nu så är det en retlig elev som heter Mikael. Varenda förbannade dag kommer han fram och petar på min mage samtidigt som han säger "Bäbis?"
I och för sig är han inte riktigt som han ska - men ändå. Synd att de tog bort skolagan.

Dagens låt: Fly me to the moon - Frank Sinatra.
Idag hade jag nog kunnat flyga hem efter jobbet. För min mage var verkligen som en stor gigantisk uppsvälld ballong. Vet egentligen inte vem som var boven i dramat. De tre kopparna med svart kaffe? De två clementinerna? Den äckliga, totalt smakbefriade vegetariska pyttipannan?
Jag får sova på rygg i natt. Klart slut.

Hajar inte hur dom orkar

HAJARNA KOMMER! spring spring duns dunk banka slå HAJARNA KOMMER!!(gälla skrik) AAAAAAAAIIIIHHHHHHH!!! (ännu gällare skrik).
Barnen leker. Mamma får huvudvärk. Pappa har flytt fältet. Regnet öser. Teven surrar. Katten skiter tio gånger om dagen så det luktar pest i hela lägenheten. Mörkret är här. Proppen går. I morse fick jag ta brödrosten ut i hallen och sitta där och rosta bröd. Kändes lite bohemiskt. Måste duscha. Måste packa en ryggsäck. Måste rätta alla jädra tipsrader. Kanske är man miljonär. Inget på teven. Ska bläddra i en kokbok. Måste baka kaka. Innan jag sluter mina blågrå så ska jag ha börjat på en ny bok också. Väldigt mycket måsten måste jag säga. Måste trappa ner med det där.
Imorgon är det en ny dag.

Dagens låt: Shine on you crazy diamond - Pink Floyd.
...remember when you were young...you shined like the sun.
Jag försöker minnas känslan. Hur det var innan man hade hajskrikande barn. Det var nog alldeles, alldeles underbart och fantastiskt....tråkigt.

Död åt lillebror!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Har du någonsin känt dig arg? Riktigt AAAAARRRRG? Jaså, det har du. Okej. Då har jag ett tips på hur du kanaliserar din ilska. Ta fram ett ritpapper. Plocka fram en tuschpenna. Skriv att du är arg, arg, arg, arg. Om det är en speciell person du är arg på så kan du rita av hatobjektet och kryssa över honom/henne. Slutligen - rita en döskalle som ser arg men samtidigt lite fånig och dum ut. Klart! Känner du hur ilskan rinner av dig? Varför var du arg då? Hade din lillebror också fått en liten löjlig Tom & Jerry-figur i plast av farmor? HAN hade fått alltså, inte du? Jamen, det förstår ju en med potatismos i huvet att man blir skitförbannad då. Eller hur.

Dagens låt: Säg är det konstigt att man längtar bort nångång? - Lena Andersson.
Nej, inte alls konstigt. Just nu skulle jag kunna tänka mig en plats långt bort från barnskrik som mäter 100 decibel. Någon mer med begynnande tinnitus som har lust att hänga på?

Den som spar hon har

Kris. Det är KRIS. Maten blir dyrare, alla får gå från sina jobb och om man har tagit miljonlån så kommer man få gå från hus och hem och bosätta sig ute på en schysst gata nånstans. Eller under en bro eller så. Illa läge alltså.
Kommer jag att bli särskilt drabbad? Nä, jag tror faktiskt inte det. Jag har redan lärt mig att leva på musminimala inkomster. Jag handlar redan de flesta kläderna på second hand och jag äger ingen platt-teve, ingen flott bil, ingen MP3, ingen Ipod, ingen superflådig dator och både soffan och sängen är betalade med kontanta medel. Jag har tack och lov inga dyra lån.
Så nu kom jag helt plötsligt att tänka på en barnvisa som går så här:
"Jag klappar mig på magen när jag är mätt och glad. Jag klappar mig på huvet när jag har gjort nåt bra. Jag klappar mig på kinden när jag har varit snäll....jag klappar mig på rumpan morgon, middag, kväll!" (Sista meningen där om rumpan brukar försätta barn under fyra år i hysteriskt skrattillstånd).
Så okej. Då gör jag väl det då. Klappar mig på huvudet. För idag så tänkte jag åka till IKEA och köpa en ny gardinstång till barnens rum. Hade säkert kostat m i n s t 100:-. Åkte jag till IKEA? Nej, det gjorde jag inte. Jag styrde kosan till Erik och hans hjälp istället. Där hittade jag vad jag behövde. Kostade? 10:-!
90 spänn plus alltså. Många bäckar små......

Dagens låt: Money - Pink Floyd.
Jag har börjat drömma om pengar. I veckan drömde jag att jag sålde ett kassettband för tvåtusen spänn på Tradera och inatt drömde jag att min svärmor berättade för alla att jag hade pratat i sömnen och sagt "Hur ska jag få tillbaka mina pengar????"
Mina psykodrömmar - det blir en sak att ta upp en gång här framöver.

Två bagare och en smet

Suck. Pust. Stånk. Stön. Eller stöööööööön. Fasen vilket tufft jobb det är att vara förälder! Inte nog med att man ska vara kurator och fredsmäklare i klass med Hans Blix - man ska vara en bagare också. När barnen börjar skolan är det inte längre tongångar i stil med "är det någon som frivilligt kan tänka sig att baka?" Nix pix. Nu är det en ständigt svingande piska som viner runt öronen på en. "Baka bröd, bullar, kakor! Fyra påsar! Ska vara klart till fredagkväll efter kl.18! Basta!"
Jag kunde tänka mig en trevligare fredageftermiddag än som idag tillsammans med en dinkelfrallsdeg måste jag erkänna. Men frallorna blev okej. Jag lade dom i fina påsar, satte på snygga etiketter där innehållsförteckningen fanns med. Jag knöt röda band runt varje påse. Det blev så tjusigt att bröstet åkte ut, ryggen rätades upp och jag växte sisådär en centimeter på längden (hade jag ätit upp alla 20 så hade det nog handlat om en centimeter på bredden dock). När jag överlämnade de läckra skapelserna till klassföräldern så förväntade jag mig både ett falsettskrik av förtjusning samt en liten trumpetfanfar av pappan i familjen. Men både skrik och musik uteblev. Inte ens ett tack fick jag. "Jag skulle gärna vilja behålla kassen" sa hon snäsigt. Min Willyskasse ville hon alltså åt. Men eftersom hon varit så jäkla otacksam så sa jag räddhågset "Nehej, den måste jag nämligen ha själv!".
Ha ha ha. Nu är man verkligen en tant. Rör inte mina plastpåsar!

Dagens låt: We can work it out - Beatles.
Det löser sig, sa han som sket i vasken. Det mesta gör det i slutändan. Löser sig alltså.
Men nu det är fredag. Och kväll! Chipsenälsklingarna! Är ni redo att hoppa ner i min mage?

En dejlig jul kan man ju alltid hoppas på. Hver gang.

Vi fick oss en riktig näsbränna i somras. Plötsligt kom vi på att det var semester (dagarna går ju som bekant asfort)och att det kanske var läge att boka in oss på nåt kul jippo. Tji, fick vi. Det blev noll och intet av alla våra semesterplaner. Uppstramning! Så nu har vi skärpt till oss och FAKTISKT lyckats boka bort oss under hela jädra julhelgen. Jag som alltid "firat" jul på samma vis ända sedan barnsben hemma hos mina föräldrar. Kul till en början, visst, men ju äldre man blivit är det mer och mer förknippat med ångest. För tre år sedan sa jag till mina jobbarkompisar att "ni får hugga av mig ett ben om jag firar jul på samma sätt nästa år igen". Så egentligen borde jag hoppa runt här på ett ben.
Vi ska till Danmark! Hela familjen J/S + svärmor med man. Vi ska bo i samma hus. Det måste gå. Problemet blir bara att berätta det här för mina ålderstigna föräldrar. De kommer säkert att deppa ihop totalt och kanske dö en för tidig död på grund av det här. Vore ju förbaskat trist.

Dagens låt: Blir det ingen. Jag hinner inte tänka. Börjar inte Bonde söker fru nu? Måste upp och kolla på teven!!

En sentimental hamster

Jag är ett sentimentalt stycke. Samt en hamster. Detta är ingen bra kombination om man nu inte råkar bo i ett slott eller en stor herrgård med sjutton rymliga flyglar. Då hade man ju iallafall fått plats med alla små, små barnkläder som barnen vuxit ur, trasiga leksaker, tummade barnböcker och så det värsta av allt - alla teckningar som ligger i stora drivor i lägenheten. Det första sexåringen gör varje morgon är att dra in en burk med pennor till vardagsrumsbordet (det ser för jävligt ut detta bord. I och för sig har jag bara gett 70 pix för det på en secondhandaffär för sju år sedan - men ändå. Jag skäms som en nakenhund när vi har gäster) och så sätter skapandet igång. Sedan bär det av till skolan. Vad gör barnen där? Ja, mitt yngel verkar iallafall sitta och rita hela dagarna för när man hämtar henne så bågnar hennes klädhylla av nya alster.
Det känns liksom inte helt okej att säga saker som "Men den här var ju inte så lyckad, den slänger vi va?" eller "Amen, vad ska det här föreställa? Är det pappa du ritat här? Jaså, jaha...en apa med vattkoppor säger du".
Så nu har jag kartonger i källaren där teckningarna läggs på hög. En del åker förstås till pappersåtervinningen (dock ej bilder på pappor som ser ut som apor) och då är det smyga som gäller. För upptäcker den lilla bistra konstnären ifråga vad man är i färd med att göra så blir det tårar till förbannelse alternativt upprinnelse till ett tredje världskrig. Sånt vill man helst undvika förstås.
Det ska dock bli väldigt kul att se hennes min när hon flyttar hemifrån om femton år. Vad snopen hon ska bli när det kommer yttterligare en flyttbil inbackandes och 12.000 kartonger med teckningar dumpas av framför hennes ytterdörr.
Då ska jag stå där skadeglad och säga "Men älskling. Du ville ju spara allt och det förstår du väl att jag aldrig skulle ha hjärta att slänga så fin konst!"
Muhahaha!

Dagens låt: Painter man - Boney M.
Nej tack. Nu sätter jag bestämt ner foten och säger NEJ till en painterman också. Ska Mille, tre år, börja teckna i kapp med storasystern så kommer jag att drabbas av lätt panik, mjäll, utslag och håravfall. Hoppas att han lägger sin energi på att träna med dammsugaren eller något annat i den stilen istället.

Easy easy....

Jag måste erkänna att jag varit väldigt anti. "Smörja", "Det tänker jag då inte titta på" och så vidare har mina funderingar gått. Men vem var det som satt bänkad framför tv:n prick kl.20.00 i går ändå? Uhum. Just det. Jag. Stjärnor på is alltså. Jag som tyckte att det verkade skitsvårt att lära sig rumba, salsa, vals och cha-cha i Let´s dance trodde att det skulle vara ett Mission Impossible att få flamsiga programledare, avdankade musiker och gamla fotbollsproffs att agera konståkare. På hård is! Jösses. Men så fel man hade då. Nu vet jag i och för sig inte hur länge de har fått träna innan, men om det skulle varit jag som åkte så där smidigt så hade det nog handlat om digra åttatimmarspass i ishallen dagligen i ett halvår. Minst.
Det som fick mig fast från start var att "proffset" som bildade par med Kicken drattade omkull på ändan redan efter fem sekunder. "Övertänd" sa kommentatorn. Oerhört komiskt. Mer sånt och ni har en given tv-tittare i mig, TV4.
Nästa gång måste faktiskt Malin Ewerlöf åka ut. Hon var exakt lika smidig och graciös som en stelopererad giraff med skridskor på hovarna typ.
Personligen så tänker jag hädanefter heja på snyggingen Jesper Blomqvist. Med den frillan och det leendet och dom trikåerna kan han nog gå hur långt som helst.

Dagens låt: Hurt - Nine Inch Nails.
Fatta vilken schmertz att ramla omkull på kall, hård is. My ass, vad ont det måste göra.

Emma påskkärring

Nu ska jag bikta mig. Om det är en synd att vara oerhört intresserad av kändisar - ja, då har jag syndat. Då är jag en syndare av stora mått. Själv så tycker jag att det är synd att till exempel åka till huvudstaden och gå med näsan i backen. Då ser man ju inte en endaste kändis ju! När jag är i Stockholm, låt säga två dagar, så brukar jag kunna redovisa för minst tio olika kändisar som jag sett.
Värre då att bo i Jönköping. Här duggar det inte tätt mellan kändisbesöken. De kanske är här och spelar teater eller ger en konsert, visst, men man ser dem sällan på stan. Därför blir man ju desto gladare när man väl får kryssa förbi en kändis på stadens gator. Genom åren har jag exempelvis gått förbi Kay Pollack utanför Domus, Siw Malmkvists långe man på Västra Storgatan (oooohhhh hör jag er säga nu), Ulf Adelsohn på Hovrättstorget (oooohhh igen och vet ni? vi fick till och med ögonkontakt!!) och så har jag sett Kjerstin Dellert traska över Vindbron. Och så idag då. På självaste KulturDagNatten i stan. Jag och ungarna kommer gåendes på gatan vid Rådhusparken. Lite längre fram, gåendes emot mig, kommer någon som ser ut som en udda fågel. Eller kärring rättare sagt. En påskkärring. Hon hade en färggrann sjalett runt huvudet, konstiga stövlar och en lite för kort kappa. Dock ingen kvast vad jag kunde se. När jag kommer närmare ser jag vem det är. Marika Lagerkrantz!
På hemvägen, några timmar senare, säger jag detta till skägget bara för att göra honom avundsjuk.
- Idag såg jag Emma åklagare på stan! säger jag. Jag säger så bara för att han tyckte hon var skitsnygg i den rollen.
- Hon var faktiskt ganska hjulbent, fortsätter jag snipigt. Detta säger jag bara för att han minsann ska få veta att hon inte var världens mest perfekta människa.
- Jaha jaså, hummar skägget. Det är väl bara för att hon har suttit på en Honda 450 så mycket då. (Emma Åklagare körde motorcykel, pluspoäng hos skägget. Förstås).
Nu får man väl hålla sig till julkonserterna kör igång. Då är ju sannolikheten gaaanska stor att man iallafall har en chans att få se både Christer Sjögren, Pernilla Wahlgren och DiLeva spatsera runt på gatorna som helt vanliga människor. Eh. Undrar just hur jag ska kunna bärga mig.

Dagens låt: Fame - David Bowie.
Usch och tvi, vad surt det måste vara att vara kändis. Man får liksom inte ens vara lite hjulbent utan att folk ska rapportera det till gud och alla människor.

En död helg i sikte

Fredag! Och här går jag och tänker på död och döden. Mycket festligt. Man känner liksom hur feststämningen bara kommer och kryper sig på liksom. Varför tänker jag så här nu då? Jo serru, för nästa fredag ska jag och den andra panelhönan prata om DÖDEN i vårt lilla radioprogram. Vi tänkte vara ute i god tid eftersom att snart så är det ju alla helgons dag.
Vi bestämde att vi skulle tänka i banor som "Hur vill man dö - i en olycka pang-bom eller insjukna i någon mystisk sjukdom?", "Om man fick reda på att man bara hade en dag kvar att leva - vad skulle man göra då?", "Hur vill man att ens begravning ska vara?" samt "Kremering eller kista?". Riktigt muntert alltså.
Så detta är vad min helg kommer att kretsa kring en del. Om jag nu överlever förstås för ikväll ska jag nämligen sätta i mig veckans obligatoriska chipspåse med tillhörande dipp. Dipp som lägger sig som en halsduk av livsfarligt fett runt hjärtat så åderförkalkning innan 50-årsdagen är ju en inte allt för kvalificerad gissning. Om man säger så. Fast just nu skiter jag i det. För utan mina chips vill jag inte leva ändå. På min framtida gravsten kunde det kanske stå nåt i stil med "Sörjd av Estrella".....

Dagens låt: Life after death - Ian Hunter.
Finns det ett liv efter detta? Är det någon av er som läser detta som har koll? Jag misstänker ju iallafall att det finns ett liv efter döden. Eller är det ett rent önsketänkande? Tja, den som lever (och dör förstås) får väl se.

Ser du min banan, Åke?

Idag har jag varit och vikarierat på en skola där en riktigt elak människa jobbar. Inte för att jag är speciellt långsint men han, vi kan kalla honom Åke, var jäkligt dum mot mig i lekis. Jag kan inte minnas om det bara var mig han mobbade eller om även andra blev utsatta för Åkes terrorvälde. Det var säkert bara jag. Jag var så ofantligt blyg i femårsåldern och det triggade väl igång honom på nåt sätt. Han retade mig exempelvis för att jag hade bananer med mig varje dag. Är det nåt fel med bananer eller??
Fast på något sätt måste han blivit impad av mig och denna gula böjda frukt för numera är det han som har involverat sig med bananerna. Han har nog rökt liiite för många sådana i sitt liv om man säger så.
I alla fall - jag reagerar varenda gång jag ser mosige Åke. "Kommer han ihåg mig?" "Ser jag fortfarande ut som ett mobboffer?" och annat hinner jag tänka nervöst varenda gång vi ses i personalrummet.
Om jag tar med mig en banan nästa rast så kanske hans minne friskas upp....

Dagens låt: When you were young - Killers.
Vilken ren och skär lycka det var en dag när jag såg Åkes pappa närma sig dagis och någon upplyste mig om att Åke minsann skulle följa med sin pappa hem. Han skulle inte vara på dagis! Äntligen kunde jag få äta min banan i fred!
Förresten så började jag lipa igår när Johan Palm från Mjölby gjorde Killerslåten på Idol. Vilken kille! Bara sexton bast och så bäst. I nästa liv vill jag också vara mamma till en Johan Palm.

Skratta bör man

Dagens flabb!
http://www.youtube.com/watch?v=oOxsNAjeN-A