Summa sidvisningar

söndag 27 juni 2010

Summering av midsommaren 2010

Hjo är en fin stad. Somrig. Lilleputtig. Dom har god glass där som heter nåt på Öster (hagen? ängen? åker?) som är helt hemmagjord på bara ekologiska råvaror.
Campingen var fin den också. Vi låg ute på en stor gräsplätt ungefär trettio meter från Vätterstranden.
Det finns många hundar i Hjo. På campingen. Alla campare har hund. Utom en som hade värsta läskiga nakenkatten (en Sphynx) som vi var tvungna att klappa. Len men skitful var den. Inga morrhår men däremot en stickad kofta hade den.
Wendy fick tre nya kompisar. Mille fick ingen. Han var ett mycket tjurigt barn nästan hela tiden. Det drog ner betyget på helgen en aning.
Vi bodde granne med en riktig whitetrash-familj. De ville ha över oss på kvällen men jag tvärvägrade. Det spelade ingen roll ens att Olle, som den göteborgska pappan hette, fick igång ett aggregat i vår husbil som vi inte fått igång.
Tatuerade mamman/frun sa stolt "Han kan ALLT, Olle!"
Javisst kunde han. Visa halva röven exempelvis. Samt tala riktigt burdust med några småkillar som busade till det och slängde upp en tröja på ett tak på en husvagn.

Hände det inget mer i Hjo? Jo. På pizzeria Alexandra fick vi vänta i 60 minuter på maten. Skägget var så upprörd att han drämde näven i bordet så att besticken flög iväg helt förskrämda ner på golvet. De andra gästerna tittade men förstod precis. Alla var lika irriterade.
Det bästa med pizzeria Alexandra var annars att jag fick se en livs levande kändis. Jessica Andersson med familj var där. Hon såg lite gravid ut (ja, vem gör inte det?). Eller så hade hon ätit för mycket gott nu i sommar.
Det var väl ungefär det.
Betyg: 3.




Website counter

fredag 25 juni 2010

En del av mitt hjärta

Ofta, ofta känner jag en stor tacksamhet för att min liv tog en annan vändning den där första majen för två år sedan....när jag gick från mitt fasta jobb sedan femton år tillbaka - ut till.....ingenting.
Livet blev annorlunda. Mer osäkert, svajigt, mer fritt, mer nervöst, ja, men också oerhört lärorikt. Genom att jag bland annat har springvickat så har jag fått träffa så himla många människor som jag aldrig skulle ha träffat annars. En av dom var ett barn. En liten färgad tjej på tvåochetthalvt år som såg ut som en liten osäker gubbe. Vi kan kalla henne Lisa.
Lisa pratade inte, aldrig! berättade en mycket trist dagisfröken för mig. Nähä, tänkte jag.
Jag gungade Lisa länge i gungan. När vi satt och åt så satt vi mittemot varandra och varje gång jag drack ur mitt glas så sa jag "Aaaaah!" med stor inlevelse. Lisa tyckte det var jätteroligt och härmade mig. Skrattade. Efter maten sa hon till mig att hon behövde bajsa.
Jag tog henne i handen och sa till den mycket trista dagisfröken att Lisa säger att hon behöver bajsa så jag hjälper henne med det.
"Va? SA hon det? Till dig? Hon pratar ju aldrig!"
Jo. Hon gjorde tydligen det. Men ingen hade kanske haft tid att lyssna på henne. Jag blir både arg och ledsen när jag tänker på det. Vilket skitdagis.
Två ynka dagar var jag där och jobbade.
Ett och ett halvt år har gått. Igår var Mille och jag på Willys och handlade. Vid rulltrappan stod två mörkhyade barn. En pojke. En flicka. Som fortfarande såg ut som en liten söt, osäker gubbe.
"Hej Lisa!" sa jag och fortsatte gå.
"Hej!" sa hon tillbaka och då undrade hennes storebror vem det var hon hejat på?
"Det var min fröken" svarade Lisa.

Dagens låt: Hooray! Hooray! It's a holi-holiday! - Boney M.
Vi tar husbilen. Vi kör mot Hjo. Vi firar midsommar. Vi åker hem imorgon. Slappar. Laddar för semestern. På Gotland. Ge oss sol nu annars får jag panik!

Website counter

onsdag 23 juni 2010

Istället för musik - förvirring.


Musik. Det är mitt intresse det. Har alltid varit och kommer alltid att så förbli. Vad enormt kul det skulle vara om mina barn skulle vilja ägna sig åt musik. Vad glatt mitt gamla mammahjärta skulle bli! Nu verkar det dessvärre som om det redan gått käpprätt åt skogen. Jag förstod det i exakt samma ögonblick som dottern kom hem en dag glatt viftandes med en lapp från Husqvarna FF. FF står inte för fenomenala frilansmusiker. Tyvärr. Så vitt jag vet så står det istället för Fotbollsförening.
Alltså jag och sport. Ska jag ge mig på att rabbla upp några kända fotbollslirare så blir det Zlatan, David Beckham, Ralf Edström och så han den där spexiga målvakten Ravioli eller vad han nu heter. Sen tar det mer eller mindre stopp. Jag är ungefär lika våldsamt intresserad av fotboll som jag är av att sitta och stirra på en myrstack där ett gäng myror kämpar om ett barr i två timmar.
MEN iallafall - nu ville livet annorlunda. Dottern ville absolut börja spela fotboll. Och eftersom hon inte visat något större intresse för nånting alls innan, vare sig dans, teater, gymnastik, körsång, hästar eller släktforskning så blev det fotboll.
På den lilla informationslappen stod det att läsa att benskydd och vattenflaska var obligatoriskt.
Hur ser benskydd ut? tänkte jag när jag stegade in i sportaffären. Eftersom jag måste sett mycket förvirrad ut så fick jag omedelbart hjälp av en atletisk expedit. Ett par fräsiga benskydd modell tandpetarstorlek blev det och på Erikshjälpen hittade jag ett par ursnygga, begagnade fotbollsskor för endast 45:- .
Dagen D kom. Solen sken och dottern var eld och lågor. Nu skulle benskydden på. Skulle de vara utanpå byxorna eller innanför? Jag hade ingen aning och dottern hade ingen aning heller men hon tyckte till sist att de skulle vara utanpå på brallorna eftersom de var så otroligt coola.
På Vapenvallen vimlade det av förväntansfulla småttingar. Ledarna uppmanade alla ungar att ställa sig i en stor ring och hålla varandra i handen.
"Ska vi ha kul?" skrek en ledare. "JAA!" skrek alla ungar tillbaka.
"Ska vi lyssna på vad de vuxna säger?"
Här skrek alla de små till min stora förvåning också "JAAA!". Det här bådade ju gott. Mycket gott.
När sedan dottern sprang och trixade med bollen mellan konerna så kände jag att det här var ändå rätt på nåt sätt. Helrätt. Och när det blev en liten försöksmatch och dottern gjorde två mål så kände jag en sån lycka som inte ens ett bländande gitarrsolo av Yngwie Malmsteen skulle kunna frambringa.
"Det här är det roligaste, roligaste jag gjort i hela mitt liv!" förklarade en överentusiastisk dotter efter första träningen. "Jag vill hålla på med fotboll i 1500 år. Jag vill hålla på med fotboll till och med när jag är död!"
Efter en sån utläggning är det liksom inte läge att komma med ett "Men är du verkligen SÄKER på att du inte hellre vill spela blockflöjt?".
Inte läge alls.

Hur man vet att man är en riktigt pinsam förälder:
Om man hävdar att man inte är ett dugg sportintresserad och sen står lite vid sidan av gräsplanen och ser på när ens lilla barn som inte ens fyllt åtta år springer lite lamt mellan låtsasmålen med en fotboll. Och så plötsligt finner man sig själv stå och skrika: "MEN SKJUT DÅ!!! med hög uppfodrande röst.
Då om aldrig förr så vet man att man är av den pinsamma sorten. Den MYCKET pinsamma sorten.

tisdag 22 juni 2010

Årets mest misslyckade grillning


Söndag. Solen skiner. Vad ska vi hitta på idag då? "Vad säger ni om att ta husbilen och åka iväg nånstans och grilla korv?" undrar pappan i familjen. "Jaaa!" ropar alla unisont. "Vicken bra idé!".
Husbilen står cirka en och en halv mil bort i en skog. Innan vi åker och hämtar den så måste allt inhandlas till den mysiga korvgrillningen. Jag offrar mig hoppar ur bilen, springer in i närmsta affär och landar vid korvbröden. Vad många olika korvbrön det finns! Och titta den här påsen kostar bara FEM kronor. Eftersom jag på senare år blivit lite petig med innehållsförteckningen så hamnar dessa lurigt billiga korvbrön under min granskande lupp. Aha, det var väl det jag misstänkte. Sex olika E-nummer. Det går icke. Jag nappar tag i en annan påse där det inte figurerar några läskiga E-nummer, skit samma att de kostar nästan 20:- Jag irrar vidare med min kundkorg. Bostongurka, senap, ketchup och så förstås det viktigaste av allt: Engångsgrillen! När jag kommer ut till de andra i bilen så berättar jag förnöjt om vilken ofattbart duktig och medveten konsument jag faktiskt är som snitslar mellan förrädiska E-nummer, aspartam och enzymer.
Nu bär det äntligen av mot husbilen. Plötsligt så öppnar himlen sig och regnet fullkomligen vräker ner. 500 meter från själva målet så ställer sig min man plötsligt på bromsen. "Fan!" skriker han och dunkar näven argt i ratten. "Jag har ju glömt husbilsnycklarna!". Vi vänder om. Kör hem. Mannen springer in och hämtar nycklarna. "Är du verkligen säker på att inte glömt nåt mer nu? Du som har SÅ HIMLA MYCKET ATT HÅLLA REDA PÅ?" säger jag kanske i en retlig ton eftersom att mannen omedelbart surnar till och fräser "Men tänk vilken sagolik tur jag har haft ändå va. Som har en fru som aldrig gör några fel. Som bara är så himla perfekt!"
Trettio tjuriga minuter senare är vi äntligen framme vid husbilen. Naturligtvis startar den inte. Det blir startkablar i ösregn. Efter ytterligare trettio minuter är vi mot alla odds på väg. Vi kör mot solen och hamnar i Baskarp. Vi hittar en jättemysig glänta precis vid Vätterns strand. Allt har vänt. Allt är perfekt i minst fem minuter. Ända tills vi inser att engånggrillen för 25:- inte vill ta fyr. Mannen blir återigen arg. Jag blir inte arg. Jag blir VANSINNIG! Jag stampar med min gymnastiksko rätt ner i kolen. Ungarna tittar konstigt på mig. Vi packar ihop och åker därifrån. Barnen klagar där bak i bilen. "Vi är hungriga. Vi vill ha korv. Ni sa ju att vi skulle grilla.”
Min mage skriker den också. På närmsta mack köper vi en ny engångsgrill och eftersom den värsta besvikelsen nu har lagt sig och solen fortfarande behagar skina så gör vi ett nytt försök vid Domsand.
Ut med campingbordet. Ut med campingstolarna. Fram med grillen. Nu vill vi ha mat. Nu!
Det verkar som om den här förbaskade engångsgrillen vägrar ta fyr den också. Mannen blir rasande och sliter bort gallret. Jag slänger på brinnande engångshandukar och efter några minuter har vi fått till en fungerade grilllåda. Äntligen!
Det är då mannen går in i husbilen för att plocka fram allt vi behöver till vår lilla enkla måltid.
"Var är korven?" ropar han där inifrån.
"Eh, den glömde jag visst köpa" säger jag. Mina kinder känns flammiga.
Sexton korvbrön med senap, ketchup och bostongurka satte vi fyra utsvultna familjemedlemmar i oss. Sexton korvbrön utan korv. Och tänk, inte ett endaste E-nummer.
Så kan en söndag också se ut.

lördag 19 juni 2010

Rojalist javisst!


Hade helt missat att det skulle vara en konsert för Victoria och Daniel i fredags. Kom in cirka trettio minuter från slutet och när barnkören dök upp så SPRUTADE mina tårar!

Är jag rojalist plötsligt? Vad är det med mig. Kommer jag nu sluta mina dagar som en sån där tokig tant som skickar egenhändigt broderade kuddar när någon i kungafamiljen fyller år och vice versa. Jösses.

fredag 18 juni 2010

Fy fåglar!

Inte gräsand utan gräsänka. Det är jag det. Eller om man hellre föredrar att kalla det ensamstående mamma. Det är lite mer martyr över det epitetet.
Skägget har dratt (talspråk) till Deutschlandet. På hoj. Fränt. Jag ska gå på loppisar, kanske våga mig på en bakluckeloppis på egen hand, sälja alltså, samt kolla på när Victoria och Daniel skrider till altaret. Det blir med andra ord en festlig helg.
För övrigt: Mitt hår är en katastrof. Mina fötter har fått zonterapi idag och enligt han, zonisen, så hade jag "Fina mjuka fötter. Bra genomströmning". Otroligt hur mina fötter kan benämnas som "fina". Undrens tid är då rakt icke förbi.
Jag har spelat in mina sista radioprogram. Kändes inte ens vemodigt. Jag FÅR, de VILL, att jag kör även i höst men jag känner mig urlakad på idéer. Jag vet inte vad jag ska sysselsätta mig med från den 1/9. Alls. Ändå har jag inte ens en gnutta panik. Känner på mig att det löser sig.
Ska kolla på Hachiko ikväll. En lipfilm om en hund (!) och Richard Gere (!!). Den kommer vara SÅ kass känner jag på mig men jag kommer nog lipa ihjäl mig ändå. Skönt.
Några frågor på det?

Dagens låt: Wedding - Hep Stars.
Det här med bröllopet står mig upp i halsen nu. Vilket ältande! Kunde de inte gjort en LasVegas istället? Och skänkt alla miljoner till Djurens rätt eller Världens Barn eller nåt? (nu var jag väl PK!)

onsdag 16 juni 2010

Been there. Done that.

Så har man då varit i Skurugata i Eksjö idag.
På betald arbetstid med 18 feriepraktikanter samt guiden Gunther.
Tur att jag hade gympaskor - jag har klivit nerför 50 meter branta stup (en klumpig tjej ramlade med en gång och stukade foten), klivit över tretton biljoner stenar (porfyr) samt snubblat mig över femtontusen meter trädrötter.
Nu kan jag det och tack det var kul, men aldrig mer.
Jag är ett bekvämt stycke - det är bara att inse det.

Dagens låt: Loverboy - Billy Ocean.
Köpte hans greatest hits på en outforskad loppis idag. Skivan kostade bara 5:- och då fick jag även hiten "Get out of my dreams - and into my car". Den har jag lite minnen till då en kille jag var lite ihop med brukade sjunga "Hej du! Hoppa in i min Volvo!" Mycket kul. Tyckte jag då.....

måndag 14 juni 2010

Späckfet låt!

Gorilli. Jag gilli.

En tupp i halsen?

Nä - en hel jäkla hönsbesättning. Jösses vad hon sjunger illa! Någon borde kanske ha påpekat det innan hon gav sig ut på turné. Hade jag betalat en dyr biljett hade jag gråtit blod.

Fy för E621!

Nu är det skarpt läge - håller precis på att läsa Den hemliga kocken (jag är hopplöst efterbliven som vanligt. Alla läste ju den för tre år sedan typ) och efter att ha varit litelitelite medveten så är jag nu multograndesupermegadeluxe-expert på innehållsförteckningar.
Idag när jag snitslade mig fram i affären så blev matkassen betydligt mycket dyrare än vad den brukar. Det blir gärna så när man skippar alla lågpriser. Billigt = oftast skräp. Det har Mats-Eric lärt mig.
Brödhyllan fnyste jag bara åt när jag gick förbi den. Jag satte istället kurs mot dinkelmjölet. Här ska det baske mig inte komma hem några otäcka enzymer och aspartamer och azo och monodiazipimer eller kaliumsorbater inte. Naturligtvis ska det vara så naturligt det bara kan bli. Jajjemän!
Jag är medveten som sagt. Mig lurar ni inte. Nu måste jag bara komma på ett sätt att kringgå det ledsamma faktumet att chips innehåller MONONATRIUMGLUTAMAT. Att jag inte redan kolat av cancer är ett sant mysterium. MONONATRIUMGLUTAMAT - ska det verkligen vara nödvändigt att slabba på det på chipsen? Estrella kan känna sig säkra på att en viss person kommer ställa dom till svars för det här. Mycket säkra.

Dagens låt: Gimme gimme gimme - Leather Nun.
Ge mig nya duntäcken. Ge mig en ny soffa, den gamla har fem år på nacken och är redan kajko. Ge mig en ny Volvo för en sisådär 10.000:-. Ge mig ommålade väggar. Jag blir glad då.
Website counter

måndag 7 juni 2010

One night in Bangk..Gränna.

Solen gassade. Vi äntrade Gränna och campingen. Med HUSBIL!

Vi hann inte ens packa upp förräns det första "När ska vi bada?" kom från barnens läppar. På den här bilden ser ni själva hur oändligt "glada" de är EFTER att
ha plaskat i Grännas lagun (blä).

Skägget är smal. De nya shortsen inhandlades för tre timmar sedan på Olssons. Storlek? Medium. Medium!


Solen skiner men mamman huttrar under sin filt. Kolla in hur allt inte matchar. I husbilslivet finns inte plats för nån slags löjlig estetik inte.

On the road again! Här är vi på väg till Landsjön eftersom man tydligen är tvungen att checka ut från campingar redan klockan 13. Men Landsjön var trevlig den också. Vi badade och lagade mat och åt ute där på strandkanten.

Hemåt! Fantastiskt kul att vara ute och leva zigenarliv men ändå skönare att komma hem! Efter den här provcampingen måste vi: Köpa en EU-kontakt, skaffa ett draperi, se över vattenslangarna i "badrummet", fixa en fungerande teve, köpa ett snyggt överkast samt några roliga tavlor. Husbilen är så mycket "inte-vi" just nu. Om man kanske skulle ta och lacka den helsvart med ett uppochnervänt kors på ena sidan och en stor stjärna på den andra sidan? Ljusslingor och festliga dekaler, mysiga kuddar och sammetsgardiner? Hm, får lura lite till på detta.
Dagens låt: Absolute beginners - David Bowie.
Alla omkring oss på campingen kunde nog se att vi var färskingar när det kom till detta med husbilsleverne. Det paret vi bodde grannar med förbarmade sig över oss när vi inte lyckades få fram el till bilen. De var riktigt rutinerade. Man blir ju lätt det när man har varit ute på vägarna i 40 (!!!) år. Deras tre barn hade alltid varit med i husvagnen men nu var barnen vuxna. Inget av barnen campade på somrarna......Vad betyder det?

Website counter

fredag 4 juni 2010

Dagens vill ha

Vill ha. Måste ha. En. Gorilla. Kostym. Den här är den enda jag hittar. Kostar 1300:-. Ska jag slå till?

Dagens låt: Walking on sunshine - Katrina & The Waves.
Aaaaaaah.....fy fasen vad gött med sol och värme!!!! I morgon drar vi iväg på en testcampingrunda inklusive övernattning med husbilen. Rapport kommer. Lovar.



Website counter

onsdag 2 juni 2010

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Det är ju skitkul att sitta med på fotbollsträningen ju! Idag sken solen och det var VARMT i luften. Jag satt på en läktare och läste JP, Mille lekte med några småkillar och plötsligt damp det ner en mamma jämte mig som jag hejat på nån gång eftersom våra ungar tydligen går på samma dagis. Vi pratade oavbrutet med varandra i fyrtifem minuter eftersom vi upptäckte att vi jobbade inom samma förvaltning. Som grädde på moset så hade vi flera gamla ungdomssynder gemensamt. Skitkul! "Kommer du ihåg Jonas Bäckman?" (ja), "Gabbi?" (ja), "Tommy Heydecke?" (ja) "Per som bodde i ett torp på Bymarken?" (jamen, han var jag ju ihop med ett litet tag!). Mycket roligt.
Kulturskolans Bild och Form på muséet var kul men frågan är om inte fotbollen slår det ändå. Med hästlängder!
Fotbollsonsdagen har blivit lite utav en favoritdag numera. (bra att du antecknar!) .........

Mitt nya husdjur

Det blev ingen katt. Det blev en igelkott istället. En minimini. Söt, eller hur?

Dagens låt: Lazy - Deep Purple.
Nu är man där igen...vi har nästan noll att göra på jobbet. Tur att man har mycket att göra på fritiden istället. Fotboll ikväll!

Website counter