Sovrummet nästan klart!

JA! Jag hatar teknik....nu fick jag plötsligt inte in fler bilder. Lyckas jag imorgon med detta konsstycke så får ni se resten. Rummet är icke klart ännu iallafall. Mattan ska bort. Tavlor ska upp. Liten säng ska bort. Andra kuddar ska dit. Du får blunda och fantisera helt enkelt.

Wendys nya rum är klart!

Vilket slit!! Hur orkar folk renovera stora, gamla hus? Jag har gnott som en liten gnu i flera dagar och då har jag ändå haft målare, svärmor och händige Leif till hjälp.
Allt är loppis förutom rullgardiner och gardinstänger + risboll från IKEA. Jo, en orange papperskorg från IKEA blev det visst också.
Sista bilden: Så här ser vårt blivande sovrum ut. Det ska vara klart på fredag. Vågar man tro på det? Hold your thumbs for Gods sake!

Du kan inte lita på någon som ser ut så här:

Ja eller nej?

Ska jag köpa den här soffan?

Behöver verkligen en ny då den gamla har spruckit i sömmar, har matfläckar och helt sönderklösta gavlar.

Sista klöset!

Sommarlovet stundar. Nästan varenda onsdag under vårterminen har jag ryckt in i en klass på särskolan. En klass med fyra barn i nioårsåldern. Idag var det sista dagen och eftersom man är ett nostalgiskt, sentimentalt stycke så tänkte jag att
"Jaha, det var sista gången vi gick igenom veckodagarna då" (Albin kunde till och med att det var onsdag, kors i taket!)
"Jaha, det var sista gången man satt i det här fluffiga personalrummet då och drack sitt kaffe".
"Jaha, det var sista gången man var i den här skolmatsalen och käkade då" (fiskfrilett med gräddfilssås, mums).
"Jaha, det här var alltså sista gången som jag stod vid gungorna då och lekte HAJLEKEN" (mitt påhitt och Kevin skrattade så mycket idag att han till och med gjorde på sig).
"Jaha, det var sista gången man fick tjata på Sandy om toaletten, bussen, maten, pappret, pennorna då".
"Jaha, det var sista gången man blev riven idag då (i ansiktet mellan läppen och näsan ).
Suck. Jag ska jobba på säris imorgon också men vi kommer vara borta från skolan hela dagen - meningen är att vi ska vara på Axamo och grilla, spela brännboll med mera.
Väderprognos: 20 mm regn och kanske åska. ÅSKA.
Det kommer bli ett hejdundrande avslut på min skolkarriär. Och åh, vad jag kommer sakna alla roliga ungar!

Dagens låt: I should be so lucky - Kylie Minogue.
Vad lycklig jag skulle bli om:
1. Den här renoveringen vi håller på med nu blir bra.
2. Om jag får jobbet på trafiken.
3. Om "patronbältet" drabbades av fläckvis håravfall samt av böldpest alternativt ebola.
4. Jag vann en stor slabba pengar.
5. Det blir en fin sommar.

Meddelandet för dagen:

Jag är inte död!
Återkommer inom kort.

Denna himlakropp

betyder värme, ljus, glädje och Tomas Ledin. Och att jag ska skratta, inte gråta.
Sommaren är kort. Alldeles för kort. Sandalerna av plast skaver. Livet är kort det också.
Kort är däremot inte min ledighet. Nu är jag långledig tills på onsdag så då måste jag vara ännu mera glad. Bäst att passa på innan mörkret knackar på igen.
På tisdag kommer någon annan och knackar på här. En ung, fager man med kattallergi och en pensel i handen. Nu ska här bytas rum! Fixas och donas. Ut med det gamla - in med det nya!

Glassen i min mun har fått sand på sig. Gårdagens blad var ingenting att ha.
Och de där förbannade sandalerna av plast fortsätter att skava.....

Dagens låt: Hello, goodbye - Beatles.
På söndag kanske jag ska säga goodbaj till flera saker. Men om man säger hejdå till något så kan man ju säga Hej! till nåt annat. Den som överlever får se.....

Osmakligt. OSMAKLIGT!

Att tatuera in CARPE DIEM på vristen/i svanken/ på överarmen. Det är fult, fel, dåligt. Osmakligt.
Att hänga upp bokstäver på väggen i sitt ljusa och fräscha hem. Bokstäver som bildar orden KÄRLEK eller LYCKA eller CARPE DIEM. Ryyyys och burrrrr.
Jag går på Annikas linje istället. Man kommer in i hallen. På den vitmålade väggen bredvid änglaljushållaren i shabby chic-stil möts man av orden "Det får vara slut nu!" eller "Hem jävla hem" eller "Dra åt skogen för helvete!!!"

Hade man inte blivit på bra humör av DET så är man nog ingen person som kan "fånga dagen".
Karrpä dijäm på er!

Född fel årtionde

Man skulle vart född 1950. Tänk att få ha upplevt alla häftiga rockfestivaler och The Summer of Love. I San Fransisco!
Se Beatles födas, kanske sticka ner till Rigoletto och kolla in The Who eller ta en avstickare till Strågagården och spana in gänget från England, få se nu...vad hette dom igen...just det, Status Quo eller nåt sånt.
Ser jag tillbaka på mitt liv och räknar in dom stunderna när jag varit som lyckligast så är det (förutom när barnen föddes) när jag varit på festival/konsert och då musiken drämt till en i skallen så att man nästan dråsat i backen.
Numera är det tunnsått med den varan.
Måste skärpa mig. Måste göra det. Verkligen.