Summa sidvisningar

onsdag 29 februari 2012

Senil och sminkberoende

Det är ingen lyckad kombination det. Så här är det: Jag går inte ut utan smink. Tycker du att det låter cepigt? Hör här då: Om jag vet att jag ska vara hemma en hel dag utan mänsklig kontakt så sminkar jag mig. Jag är beroende. Jag mår liksom inte bra utan smink och ni naturligt sköna varelser som läser det här skakar säkert unisont på era skallar nu men gör det då. I am what I am som Gloria Gaynor skulle ha sagt.
Fatta därför min panik i morse när jag inser att jag glömt hela sminkväskan (nu lät det som en GIGANTISK väska i storleksklassen ryggsäck, men det rör sig om en liten sak med få men bra pryttlar i) på jobbet igår kväll. Bara tanken på att komma inhasandes på jobbet helt blank och grå i fejset fick mig att ge upp ett pipigt paniktjut.
Ute i badrumsskåpet sände jag en tacksamhetens tanke till hamstern Mirre som sparar på allt. Alltså kunde jag rafsa ihop en gammal dålig foundation och en torr mascara samt en jättekass läpp-penna. På med smink. Titta i spegeln. Det såg fortfarande osminkat ut. Konstigt men okej. Det är liksom bara känslan av att jag har sminkat mig som är det primära.
På jobbet hittar jag min sminkväska med alla bragrejjer och det blir en tidig tur ut på toan för korrigering.

Så började den här dagen. Och så kan jag låta meddela att era glada tillrop har hjälpt. Öronsuset är borta sedan två dagar och i morse startade biljäkeln.
Tack tack.

Dagens låt: Jump - Van Halen.
Gissa vad jag ska hoppa i idag? Badet! Eftersom dottern och jag hade namnsdag igår så ska vi fira mariadagen tillsammans på Rosenlundsbadet. Åh, vad jag verkligen tokkänner för att kränga på mig min sladdriga bikini. Men ett löfte är ett löfte och om jag får välja mellan barnskrik/gråt och bad så väljer jag bad.
Sån är jag. Sminkberoende, senil och snäll.

tisdag 28 februari 2012

Ettans buss genom ljuva livet


Vår bästa tid är nu, glöm bort den...trallalla jag har glömt vad dom sjunger...var det snö? Äsch skit samma. Min bästa tid är iallafall INTE nu.
Förra tisdagen så startade inte biljäveln, ungarna fick kuta till skolan och jag fick ta bussen, knorrandes, till jobbet.

Idag är det tisdag igen. Då händer EXAKT samma sak. Lätt duggregn och bilen: önönönönönönönönönönömöönönönönönönönönönönöööööööööön. HELVETE!
Ringer Johannes mamma och hon lovar att hämta upp ungarna. Hon kommer strax efter kl.8 (fast hennes barn börjar 8 i skolan! hur slarvig får man vara?) och jag slänger in ungarna i hennes mycket ostädade jättebil. Får inte på Mille bältet och ryter: "TA BORT DIN HAND DÅ SÅ JAG SER!" (trots att jag har publik ryter jag alltså. Hade Anders Björck sett mig i aktion hade han sagt åt mig att veta hut.) Wendys bälte får jag efter två evighetsminuters fipplande inte på och då ryter jag "Du får åka så här ändå!" Veta hut var det ja.

Sedan ska den arga mamman åka buss. Hennes absoluta favoritsyssla. Jag får springa till bussen och när jag kliver på säger busschauffören "En vuxenbiljett då?" Jag blir så häpen att jag inte förmår säga något smädande. Han ser väl för helvete att han har en arg 40+ kärring framför sig och inte en skolungdom på 19? Ser han inte det borde han byta jobb.
Sätter mig och efter två busshållplatser kommer en äldre kvinna på och visst kan man se på vissa personer att dom luktar illa? Hon sätter sig framför mig och visst har jag haft rätt i mina fördomar. Hade man gett ut hennes doft på flaska kunde man lanserat den under namnet "Nicotinista extreme". BLÄK, vad illa det luktar.

Nu är jag på jobbet och där, nu! missade jag en livesändning i väst.

SKITSKITSKIT.

Dagens låt: Titanium - David Guetta feat SIA.
Gosh, vad jag älskar den låten! Om Posten har skött sig så ligger den skivan och väntar på mig nu när jag kommer hem. Huka er grannar, för nu laddar hon om!

söndag 26 februari 2012

Hör upp!

Jamen det var väl då faaaan! Tror ni att mitt öronsus försvunnit? Det har det inte. När jag ringde vårdcentralen i veckan så förklarade ju sköterskan att det berodde på att min trumhinna var irriterad och att det enda jag kunde göra var att vänta ut obehaget. Ta en Ipren, lite nässpray och bara vänta.
Well, nu tycker jag att jag HAR väntat. Det blir ju nästan bara värre ju! Känner att hela balansen satts ur spel och jag kan lätt se en framtid där folk tror att jag är en fyllekaja som vinglar omkring på stan. Hemskt.
Idag provade jag att blunda och bara stå på ett ben. Tur att inte Americas funniest homevideos var i närheten och filmade mina tillkortakommanden. Jag klarar inte av att stå i fem sekunder ens innan jag mer eller mindre ramlar omkull!

Jag ringer vårdcentralen på onsdag igen och ber om läkartid för nu måste jag få HJÄLP! Buhuhu.

.....just nu är livet skit. Och om inte Loreen vinner hela tjottaballongen så blir det ännu mera skit.
Ni hörande - hur ser era fantastiska liv ut?

fredag 24 februari 2012

Cuculus canorus deppus

Ko ko ko! Deppgöken var det här. Om cirkagurka 70 dagar är jag utlasad från radion. Det var väl kul?
Nu ska jag snart ta helg. Melodifestivalen är skit också. Liksom namnet Estelle. Vad är det för ett wt-namn? Jag är helt på din linje, Herman Lindqvist. Det är totalt opassande. Fult.
Drottning Estelle låter som....jaaaa....en medlem i Army of Lovers eller nåt.
Ko ko ko. Den bittra deppgöken flaxar vidare.


Dagens låt: I hate people - GG ALLIN
Så illa är det kanske inte men just nu känner jag mig misantropisk. Jag kanske ska söka in till Dramaten eller nåt istället.

torsdag 23 februari 2012

Nyfiken på mig själv

Jobbade tidigt i morse och i och med att man jobbar inom media (fränt!!!) så hade Henke och jag så klart full koll på det här med nya kungabarnet. Redan efter klockan 6 visste vi att PRINS DANIEL skulle hålla presskonferens klockan 7.00. Radion var på, teven var på. Och trots att man har det ganska körigt vid varje hel och halvtimme med trafiksändningar lyckades vi se det historiska tillkännagivandet.
När PRINS DANIEL tog till orda och drog ut på beskedet sådär lite snyggt och han kom till..."en liten, väldigt söt.......................prinsessa" så gav jag upp ett gällt tantskrik.
Vem är jag egentligen?
När jag några timmar senare åkte hem så vajade varenda flagga där på sina stänger. Blev alldeles rörd och varm inombords. Log hela vägen hem till Huskvarna.
Vem ÄR jag egentligen?
Babblar om nya prinsessbarnet med varenda själ jag möter.
Jag visste inte att jag var så här!
När jag sedan går in på min blogg och kollar statistiken och kollar in ord som folk sökt på så ser jag att någon ramlat in på bloggen genom att jag tydligen har skrivit om en jättehaka.
Blir plötsligt väldigt nyfiken på mig själv. Vad vill jag, vem är jag, varför skriver jag om stora hakor, varför skriker jag till gällt när det gäller kungahuset?

Bör jag vara orolig?

tisdag 21 februari 2012

Tål du inte gnäll? Sluta läs här



Okej. Gnäll och gnöl var det.

Jag börjar med bilen. I lördags så skulle hela familjen packa in sig i bilen för vi skulle till Mullsjö på loppis. I en annan bil inne i Jönköping satte sig Stefan och Hoccy. Vi skulle så att säga sammanstråla i avkroken.

Bilen: önönönönönönönönönönÖÖÖÖÖHHHNNN.

Den startar inte. Den bara står och maler surt. Vi blev lika sura vi. Stefan och Hoccy anländer för assistans. Det hela slutar med att jag och ungarna åker i Stefans lånebil eftersom hans bil inte heller fungerar. Skägget och Hoccy får snällt sätta sig i lådbilen, förlåt, Ford fiestan.

När vi gjort Mullsjö så drar vi oss hemåt. Nu vankas det bogsering. Precis just vad man vill sysselsätta sig med en ledig lördag i regn och rusk. Dessutom ligger bilverkstan uppe på berget och vägen dit är kringelikrokig och riktigt jädra läskig.

Bogsering ska inledas. Vad händer? Jo, bilen som för några timmar sedan surat ned både sig och oss behagar STARTA. Gud ske pris! Tusenlappar sparas, alla blir lyckliga och dansar ringdans in till vardagsrummet där melodifestivalen väntar i tv-rutan.

Tre dagar senare, läs idag, så vägrar den starta på nytt. Bara sådär! Det blir panik i lägret. Ungarna ska ju till skolan och klockan är 07.49. Att ta sig till Norrängsskolan innan klockan 08.00 skulle inte ens en dopad Ben Johnson fixa. Snabb promenad i lätt duggregn en tisdagsmorgon = me like!

Väl hemma så ringer jag vårdcentralen för mitt höger öra spökar som bekant och stundtals har det varit riktigt jobbigt (VISST ÄR DET HÄRLIGT MED GNÄLLIGA MÄNNISKOR!) och efter två veckor tillsammans med öronbedövande öronsus tog jag så tag i saken.

Orkar inte dra konversationen med sköterskan men jag blev lugnad med att det beror på min förkylning och att trumhinnan förmodligen är irriterad (vem är inte det?) och ta du en IPREN för de är så att säga avsvällande.

Nu har jag gjort det. Öran susat fortfarande. Och bilen startar inte.


Imorgon börjar jag jobba klockan 05.30. Uppdrag Gnäll slutfört. Over and out.


torsdag 16 februari 2012

Willys och jag

Att handla på Willys är bland det roligaste min sexårige son vet. Vad är det för kul med det kan man undra? Jag upplever mest en himla massa irritationsmoment innan jag står där hemma i hallen med mina kassar. Färdighandlad så att säga.
Orosmolnen hopar sig redan vid de automatiska dörrarna in till köpcentret (Rosen). Är de där? Står de där? Så börjar det surra i skallen medans ögonen drar sig långt fram åt vänster för det är där de BRUKAR stå. Killarna från 3, Telenor, Comvic och allt vad de nu heter. Idag hade de tydligen semester. Skönt.
Kommer fram till kundvagnarna. Stoppar i en femma och ska dra loss en vagn. Går det? Nej, det går inte. Ut med femman, in med den i nästa. Ut kommer en häpen kundvagn. Så fort man har kommit in i affären så märker man att det är ett SÅNT exemplar av kundvagn. Ett sånt där skitex som drar snett åt ett håll hela tiden. Aaaarrrrgh!!!
Man plockar i makaroner, ketchup, bröd, grönsaker och frukt och nu till nästa oroshärd. Mejeriavdelningen. Är de här idag? Spelas dom? Nej, puh, idag har tydligen den ordinarie mejerisnubben en fridag för det är INTE Takida som strömmar emot en när man irrar runt där efter matlagningsgrädde, lättfil, gräddfil, grön mjölk, blå mjölk, smör och vadfan. Borde man inte investera i en egen ko snart? Det borde ju vara mer ekonomiskt än allt det här springandet efter allsköns mjölkprodukter vareviga dag. Säljs kor på Willys? Nej, bara osten "Den skrattande kon" och goda smältostar ska vi inte ha för det har Anna Skipper bestämt. Dessutom är man ju oerhörd skeptisk åt just skrattande kor. Vad skulle dom ha att vara så glada för? Jag kan inte komma på en enda grej.
Mot kassan och här slår det aldrig, aldrig, aldrig fel. Jag ställer mig i fel kö trots att jag noggrannt studerat kassörskorna innan jag verkligen gör mitt val. Hon den superdupertrevliga saken med långt blont hår undviker jag som pesten för hon ska PRATA och SOCIALISERA sig och säga långa, utdragna jaaaaa till varenda kund. Tanter och farbröder över 70 med normalt blodtryck föredrar nog henne. Jag gör det inte. Gud, vad hon är sölig!
Innan jag har tagit mina kassar och gått mot bilen så har jag förstås hunnit påpeka för kassörskan att de två avocadona faktiskt bara skulle kosta 12:- och inte 14:- (hur snål får man bli?? men rätt ska ju vara rätt...) och NATURLIGTVIS så har kassörskan rätt för rabatten har dragits och se här på kvittot bara.
När man ska ut upprepas orosmoment 1 för det kan ju faktiskt hända att telekillarna hunnit installera sig och bara tanken på att få deras lismande "Vem ringer du med idag?" slungat emot sig gör mig nervös.

Nä, Mille. Att handla på Willys är INTE kul. Där har du faktiskt fel.

måndag 13 februari 2012

Liten rödhårig plutt till vänster

Ronnie. Liten. Fräknig. Rödhårig. Pratade med lite nasal röst. Alla misstänkte att han var bög. Vi gick i samma klass från ettan till sexan, Ronnie och jag, och i sjuan så gick vi i parallellklass. Vi umgicks fram till att vi var typ 24 år.
Ronnie var mycket, mycket barnslig och det passade mig fint eftersom jag var på pricken likadan. Jag kom ihåg att vi fortfarande byggde kojor ihop när vi börjat sjuan och var det något som inte var okej ur tuffhetssynpunkt när man precis börjar på högstadiet så var det just. Att. Bygga. Kojor. Men byggde gjorde vi. Precis jämte järnvägen ochfarligt nära skolan. Inne i kojan satt vi och fnissade och grillade och förfasade oss över att vi gjorde det vi gjorde. Tänk om någon skulle upptäcka att vi fortfarande LEKTE! Vi hade blivit totala mobboffer om någon hade kommit på oss.
Ronnie var superkonstnärlig men tyvärr också väldigt intresserad av alla slags droger. Det kunde bara gå åt ett håll. Åt skogen. Rakt åt skogen. Och det gjorde det.
Ronnie är död sedan några år. Jag fick inte gå på hans begravning och ta adjö för när dödsannonsen uppenbarade sig i JP så hade begravningen redan ägt rum. Det är sorgligt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har kul där du är nu, Ronnie. Med Mongo-Göran, med toscakakorna och med Patrik, din ständige följeslagare.

Vi ses förhoppningsvis någon annanstans....om jag säger lösenordet - släpper du in mig i din himmelska koja då?

söndag 12 februari 2012

Avtändande musik

Kalla mig gärna kräsen men jag skulle ha ganska, eller väldigt, svårt för att kunna bli intresserad av en man som gillade fel sorts musik. Mobilhölster, pikéskjortor, högt uppdragna brallor, beige/blårandig dressmannhalsduk som knyts sådär år 2007 runt halsen (vik halsduken på mitten, dra igenom ena änden, ja ni vet!) i all ära - men tänk vad hemskt om föremålet för ens heta låga plötsligt avslöjade att han bara älskade:
1. Sting.
2. Ulf Lundell.
3. Dream Theatre.
4. Marillion.
5. Roxette.
6. Nickelback.
7. Dokken.
8. Takida.
9. Nightwish.
10. Def Leppard.

.....det hade blivit hejdå jag ska leva ensam resten av mitt liv istället. Sån är jag. Och jag tror dessvärre att det inte går att ändra på det.

Dagens låt: Martin Rössel - My eyes.
Ögonen är det bra med. Med öronen är det något bättre. Jag har antagligen inte tinnitus. I fredags kväll efter Revaxörbehandlingen var jag så jädra desperat att jag till och med bad till gud. "Snälla gud, gör så att oljudet i mina öron försvinner. Om du hjälper mig lovar jag att skänka 200 kronor till något välgörande ändamål!"
Suset försvann. Befrielsen var enorm.
Så i morse var det jag som satt vid datorn och klickade in på SOS Barnbyar. Nu har jag beställt ett matpaket och ett paket nallar till behövande barnfamiljer. Kostade mig 208:-
Fast så fort jag betalat så började det susa lite lätt igen så faran är tydligen inte överblåst. Sicken vedervärdig förkylning! HOST! Snörvel. Ajajaj i nacken.

lördag 11 februari 2012

Anonyma melloknarkare. Medlem nr.1

Här ska villigt erkännas att är det något jag är beroende av så är det Melodifestivalen. Folk brukar höja på sina ögonbryn och verkligen spana in mig för att se om jag är ironisk när jag berättar detta - men nej. Jag är gravallvarlig. Melodifestivalen är helig för mig och har så varit ända sedan jag stod med v-jeans och träller ute på gården till Duvgatan 9 och tjagglade tuggummi tillsammans med min kompis Torsten.
"Vem tror du vinner ikväll?" undrade Torsten och blåste en Buggbubbla.
"Jag är bergsäker på att ABBA vinner. Jag kan slå vad om det!" sa en något djärv miniupplaga av mig själv för 37 år sedan (det känns som det var i förrgår.)

ABBA vann. Jag var fast. Och med undantag för en Status Quo-konsert, en resa till Rom och en utekväll så har jag sett hela spektaklet genom alla år sedan dess.
Ikväll är det dags igen och efter en snabb provlyssning av alla låtar så sitter man som vanligt där med ett drag av besvikelse över sig. Kanske att DiLeva var lite bättre än de andra. Och Andreas Lundstedt...hans låt var ju lite, lite okej.
Hur som helst så är min vinnare som ska skickas iväg ut i Europa (jag kan inte stava till Azerbadjan) redan klar. Det bara måste bli Loreen! Vilken sabla bra låt och framförallt - vilket otroligt tjusigt nummer! Hade jag bara varit 0,00001% så snygg som hon var så hade jag tackat en högre makt. Vinn, Loreen, vinn!

Dagens låt: I see a star - Mouth&McNeal.
Holland. 1974, tror jag att det var. Vilket guldkorn! Vad Melodifestivalen behöver år 2012 är fler rundlagda hippies med runda brillor spelandes på ett positiv. Kanske Mikael Wiehe kunde....eller förresten. Nä.

fredag 10 februari 2012

Björn Ranelid! Det var jag igen...

.....nix.
Revaxör hjälpte inte TROTS att en helvetes massa äckliga saker ramlade/rann ut ur mina öron. Suset är kvar och nu är det helg och då kan man VERKLIGEN INTE kontakta sjukvården. Vad hade du gjort, Björn? Va. Vaddå? Säger du att jag bara ska gilla läget? Vilket jättejättejätte-
jättebra tips! Tack så jävla mycket. Jag ska aldrig mer i hela mitt liv läsa nån av dina böcker! Hejsvejs och goodbye.

Mitt nya liv i sus och dus. Fast på det dåliga sättet. Grrr.

Är det Björn Ranelid?

Hallå, hallå! Du Björn. Förlåt att jag ringer och stör men visst lider du av tinnitus sedan barndomen? Ja. Just det. Det gör du ja. Då måste jag bara få fråga...hur står du ut? Du ser ju för det mesta glad ut och du verkar ganska produktiv med dina böcker och så dansar du och debatterar och håller på. Anledningen till att jag ringer till dig är bara den att jag vill ha lite medlidande för jag tror att jag också har fått tinnitus. Det susar i örat och därmed i hela skallen och det är FRUKTANSVÄRT jobbigt. Jag skulle då aldrig orka skriva böcker, dansa, le, le, le, debattera och hålla på i det här tillståndet. Inte.
Vad sa du? Va? Ta det en gång till är du snäll, jag hör lite dåligt också förstår du.....om jag är förkyld? Ja, jag har haft en hemsk hosta i en veckas tid nu. Menar du att det kan ha något med saken att göra? Vad glad jag blir!
Va? Ska jag ta mig i min röv?? Jaha, ha ha, jag hör så tokigt! Sa du att jag ska jag ta och köpa
R e v a x ö r? Tror du det kan hjälpa? Jamen, du Björn. Jag får verkligen tacka så mycket för att du tog dig tid. Jag ska göra som du säger. Hjälper inte Revaxör så ringer jag dig igen. Okej! Hej!

Dagens låt: Du för mig - Lill Lindfors.
Va? Hörde jag rätt? Kommer Lill Lindfors hit till radion idag? Isåfall bara MÅSTE det hända något jobbigt där ute i trafiken så att jag får gå in och avbryta dom där inne i studion. Vill ta mig en närmare titt på'na. Hur kan hon se så oförskämt ung och fräsch ut trots att hon är, är det närmare 70? år. Hon bara MÅSTE ha tagit till kniven. Något annat är omöjligt.
Återkommer!

torsdag 9 februari 2012

Nytt barn på g!

No danger on the roof! Jag är inte pregnant men för den sakens skull behöver man väl inte låta bli att fantisera om vad ens nya barn skulle få heta. Hade jag fött en tjej idag så hade jag kämpat för namnen: Mim, Ronna eller Mimma.
Hade det ploppat ut en grabb så hade jag nog fajtats för Åke.

För övrigt så har jag inget direkt på hjärtat för tillfället. Skulle isåfall vara att jag retar mig på mig själv för att jag gör korkade köp. Ta bara en sådan sak som det här med den livsviktiga saken MASCARA. Efter minst 25 års erfarenhet VET jag ju att det bara finns en enda mascara som verkligen funkar och den heter Max Factor 2000 calories. Varför ska jag då ens testa att köpa nåt annat när jag vet att jag bara kommer bli bitter? Köpte en Maybelline VOLUME EXPRESS när jag var i Ullared och vaddå volym och vaddå express? Byt namn till SMALL LASHES EXPRESS. Det hade varit ärligare. Skitmaybelline. Du får hänga med mig till nästa loppisförsäljning den 31/3. Känner jag loppisfolket rätt kommer de betala max 10 spänn för dig. Det kan du ha.

onsdag 8 februari 2012

Lök på laxen. Grädde på moset!

Sitter och slösurfar på jobbet. Googlar på "granatäpple" som verkar vara da shit. Full av antioxidanter, jättenyttig om man vill undvika åldrande, åderförkalkning, demens med mera och det vill man ju. Idag är det jag som stövlar bort till Willys, mitt andra hem, och införskaffar dessa dyra frukter. Om en månad kommer jag se ut som en 24-åring och vara lika pigg som en hyperaktiv, sockerchockad sexåring och mitt minne kommer inte längre vara tappat utan i allra högsta grad närvarande. Okej. Expedition GRANATÄPPLE startar idag. Jag återkommer med rapporter om hur undersökningen fortskrider. Om jag kommer ihåg vill säja....

När man slösurfar så är det hur lätt som helst att halka in på olika receptsajter. Mat är ju så gott! och så tråkigt att laga men ibland får ju även den mest tafatta människan sina infall. Idag blev jag till exempel fantastiskt sugen på en "Gräddig och len laxsoppa". Inte illa med minst tre ord som jag går igång på i den rubriken. GRÄDDIG. LEN. LAX. Skyhög mumsighetsfaktor!

Andra ord i recept som borgar för att något är supergott:
Creme Fraiche.
Rödlök. Vitlök, Scharlottenlök. Salladslök, ja, vad fasen ALL sorts lök är ju så himla gott!
Kokosmjölk.
Avocado.
Västerbottenost.
Räkor.
Kräftstjärtar.
Bearnaisesås.
Spenat.
Brysselkål.
Currypasta.
Basilika.
Champinjoner.
Broccoli.
Tacokrydda.
Smör.

Slurp och dreggel. Komponera en trerätters middag med dessa ingredienser och jag kommer på oanmält hembesök på momangen!

Dagens låt: When I'm 64 - Beatles.
Vilket skämt att man ska jobba tills man är 75 år! Ha ha ha ho ho ho ho. En 75-åring ser bra. Hör bra. Rör sig fort. Har blixtnsabb reaktionsförmåga. Klarar av att klättra högt, stå länge, sitta länge på en kontorsstol och sedan tar det bara en sisådär 15 minuter att resa sig från stolen för att gå iväg och hämta något papper som kommer ur kopieringsmaskinen. Verkligen en skitbra idé, Reinfeldt.
Jag tänker iallafall INTE jobba en dag längre än till 65. Max. Hellre lever jag på svältgränsen. Jag har ju redan vanan inne...

tisdag 7 februari 2012

Min tisdag med Laleh och Apis

Vaknade av att Apis leopardrumpa trycktes upp i nyllet på mig. Mille kan inte sova utan Apis och således vet man att om Mille kommer så kommer Apis. De är som ler och långhalm. Dessutom så fick jag nyss reda på att Apis för tillfället toppar topplistan. Sedan kommer pappa och sedan jag. Jag har alltså halkat ned till en tredjeplacering. Efter en TYGAPA! Så himla orättvist.

Frukost. Hade därefter en dust med dottern som bråkade om sitt hår. Igen. Om hon har listor över problem så borde hennes hår toppa den topplistan. Så tröttsamt.
När barnen var avhysta fick jag för mig att jag skulle gå ut och gå. Tog på mig långkalsonger, jeans OCH termobrallor. Tröja, tjock tröja, jacka, mössa, haslduk och håriga pälsvantar. Frös ingenting. Första minuten alltså. För plötsligt så hoppade en helt bindgalen vinter på mig och började bita mig i ansiktet med alla sina 17 minusgrader. AAAAJJJJ!! Rånarluva känns liksom inte som ett vettigt alternativ - då kändes alternativet "gå hem igen" mycket mer lockande.

Drack kaffe. Micrade en hembakt smörbulle. Kom medvetet för sent till jobbet. Börjar egentligen halv tio men själva jobbet startas inte förräns klockan elva. Så en och en halv timmes schemalagd "sitta-och-glo-när-andra-jobbar-samt fika-längre-än-en-halvtimme" är vad jag får stå ut med vareviga tisdag. De andra stack iväg på telefonkonferens. Jag fick sitta kvar helt solo och sända. Fick gå ut akut i sändning fem gånger. Det blev lunch. Satte mig i bilen och fräste iväg till MAX och tryckte i mig ett gott, salt och fettdrypande greenmål på fem blanka. Tog en sväng till Erikshjälpen. Fyndade en jacka, en badhandduk och en gardinkappa. Fräste tillbaka till kneget. Jobbade till 17.36. Fräste hem. Barnen hade inte fått kvällsmat. Då fick jag fixa det. Gjorde det med hjälp av Laleh för idag damp Ginzapaketet ned i min brevlåda så nu har både hon och George Harrison flyttat in.

Ska duscha nu. Och därefter ska jag kolla på trummisen i Sahara Hotnights när hon intervjuar Tommy Ramone kl. 20 i tvåan. Känner jag mig själv rätt så kommer jag väl se sista halvtimmen av Topmodel Sverige i trean på det.

Jävla tisdagar. De är faktiskt inget vidare.

måndag 6 februari 2012

Tattoo you!

Man ska väl egentligen inte ångra saker man har gjort men OM jag kunde göra något ogjort så är det nog min tatuering. Ändå så gjorde jag den i vuxen, mogen, ålder.

Så här gick det till när jag gjorde min första tatuering:
Skägget skulle till Denny i Tranemo och göra en ny gaddning. Efter moget övervägande så hade jag bestämt mig för att tuffa till mig och göra en svart katt på axeln. En liten tatuering. En kattsilhuett. Så fick det bli.
Denny satte nålarna i min ena axel och faaaaan vad ont det gjorde. När tatueringen var klar så fick jag titta på den i spegeln. Jaha. Min vanliga otur. Denny hade glömt ögonen på katten. Verkligen JÄTTELÄTT att sätta dit ett par ögon på en kolsvart katt. Men eftersom att hans tatueringsheder stod på spel här så fick jag tatueringen gratis. Brabra.
Efter några år så tyckte jag att min blinda katt där på ryggen såg lite grå och dassig ut. Då fick jag den briljanta idén att jag skulle gå till Peter Gren på Lillgatan i Jönköping och tatuera över katten utan att säga något till Skägget. Överraska honom!
Sagt och gjort. Med en ny bild i min hand stövlade jag in till ytterligare en obehaglig tatuerare och efter en timme så hade jag KLAS KATT på ryggen istället för den gamla blinda kissen. Om Skägget blev överraskad kommer jag inte ihåg men efter ett år överraskade jag mig själv med att vilja ha något slagord under Klas Katt. Så när det var dags för Skäggets nästa tatueringssejour, den här gången hos Jerker i Eksjö, var det jag som hängde på. Det blev en gratis tatuering den här gången också (inte pga någon pinsam miss utan bara för att) och nu stod det ANIMAL RIGHTS NOW! under Klas K. Fränt. I två månader. Nu skulle jag gärna ha det ogjort som sagt.
Alla är ju för fasen tatuerade. Min svärmor som för tjugo år sedan satte händerna för ögonen och utbrast med stor förtvivlan att "JAG ORKAR INTE MER!" då hennes skäggige son kom hem med tatuering nummer två, hon, som alltså var nära att ta livet av sig av skam, hon har tatuerat sig både här och där. Det är liksom bara för mycket.

Sänder dock en tacksamhetstanke till mig själv att jag inte gjorde slag i saken 1985 när jag var med Ronnie och Patrik i Köpenhamn. Guuuud, vad jag var nära att gå och tatuera mig då. Vad jag hade valt för motiv? En delfin. TÄNK OM JAG HADE HAFT EN DELFIN PÅ ARMEN IDAG! Jesus. Tack, tack, verkligen TACK, till mig själv som lät bli där och då.

Är ni tatuerade?

söndag 5 februari 2012

I brist på vettig bild:

Hostar gult slem. Det kan vara den äckligaste meningen jag någonsin skrivit. Hostar gult slem. Mmmmm. Öronen susar, huvudet spränger och imorgon börjar en ny arbetsvecka. Det är bara att gilla läget. Har man inte feber så ska man jobba. Det har han den där Luther sagt. Men bara för att man mår lite risigt så innebär ju inte det att man ligger och slappar inte. Nähähähääädå.
Mats har fått sina klor klippta. Har haft en dust med Mille redan vid frukosten. Vi har spelat musik för våra grannar och således har de fått lyssna på både WASP och Sex Pistols. Jag har beställt George Harrison-filmen och Lalehs nya platta från Ginza (fått presentkort i julklapp från radion). Jag har läst ut Mari Jungstedts senaste deckare, bäddat, duschat, städat badrummet. Nu är klockan kvart i tio på morgonen.
I eftermiddag ska vi på bio hela gänget. När man äntligen kommer iväg på bio så ska man tvingas genomlida en barnfilm och idag blir det då alltså Mästerkatten. Något säger mig att det är inte Martin Scorcese som regisserat den.

Ett fyrfaldigt leve för den här söndagen. HURRA HURRA HURRA HURRA!

lördag 4 februari 2012

Supersur mamma till Spiderman

Är krasslig och rosslig. Hostar som en tok. Mår jag inte bra blir jag sur. Alltså ännu surare mot mitt vanliga jag. Vill ingenting, vill bara vila vila vila. Därför så är det naturligtvis som så att
sonen har varit överaktiv idag, han hoppar i soffan och i sängen och så skriker han med IDIOTHÖG röst, bråkar med sin syster och retar katten. Hans irriterande Spiderman-intresse bara eskalerar dag för dag.
I morse hörde jag hur han och Skägget pratade med varandra.
"Jag vill bli Spiderman när jag är stor!"
Skägget hummade och undrade hur han skulle göra då och hur han skulle kunna få den där förmågan att skjuta nät?
Mille funderade och konstaterade att "Jag måste ju bli biten av en spindel först. Då kommer nätet in i händerna på nåt sätt".......

Kom an spindlar och bit mig. Jag behöver också kunna skjuta ut nät. Tänk vad praktiskt att näta in alla leksaker som ligger och skräpar där de inte ska och tänk vad praktiskt att bara bombardera högskrikande barnamunnar med nät så man får lugn och ro. När man behöver det. Som typ nu.

Jag är sjuk. Buhu.

Hektisk dag på radion

Hade en lätt svettig dag och eftermiddag på jobbet igår. Det snöade lite i Jönköpings län, hyfsat mycket i Östergötland och i Kalmar toksnöade det. Snö = trafikproblem. Halka = lastbilar fastnar i backar, drattar i diket, blockerar vägar.
Utöver alla mina ordinarie 20 sändningar så gjorde jag närmare 30 akutsändningar. Mitt rekord.
När det är P4Extra på eftermiddagen och man måste gå in och bryta så får man springa in på nyhetsredaktionen och be någon om hjälp. Igår så behövde jag komma ut mitt i Sean Banan och efter kulturgärningen att störa i den låten så konstaterade jag att min trafikrapport inte alls hamnat i en lång låt utan i ett kort smakprov och därför slutade mitt akutmeddelande i P4 Extras snack.
"OJ! Nu kom jag visst med i snacket!" sa jag och Jessica som var den som hjälpt mig med reglarna hoppade till. För då upptäckte plötsligt hon att hon glömt dra ned regeln. Vilket då borde betyda att jag gått ut i alla kanaler med mitt "Oj! Nukomjagvisstmedisnacket". Usch. Skämmigt.
Efter klockan fyra var det dags för ytterligare ett akutmeddelande. Jag rusade in i Fredagshäng med Eng-studion och väldigt vad mycket folk det var där. Jag trodde det rörde sig om nåt sämpigt lokalband så jag hann inte ens bli nervös.
Jag bara greppade micken och rev helt iskallt av mitt riksväg 26/47-meddelande. När jag gick ut ur studion så skrek nån av gästerna där inne i studion "Fan vad bra!" om mig.
När jag kom in på trafikredaktionen så lyssnade jag på programmet och då gick ett ljus upp för mig. Det var ju RAW-comedygänget som varit där inne ju. Var det Mårten Andersson eller Måns Möller som skrek efter mig? Och eftersom de är komiker så var det säkert ironiskt....Ha ha ha, verkligen jättekul.
Nån Kodjo var visst också med. Och så hon den där i Parlamentet som jag inte tycker är kul. Marika Karlsson?

Förra fredagen var Adam Tensta på besök och han kommit gående emot Sebastian, min kollega, och bara "Tja, läget?". Det hela slutade med att Sebastian blev förevigad på bild tillsammans med Adam i soffan.
Nästa fredag hoppas jag att Howard Stern, Nisse Hellberg, Robyn, Eldkvarn, Laleh eller nån annan kul typ gästar Eng. Fast med min vanliga otur så blir det väl Amy Diamond som står där. Eller Lena-Maria Klingvall. Eller varför inte Robert Wells?

Ja ja. Man får ta det goda med det onda. Jag har ett roligt jobb.

onsdag 1 februari 2012

På safari i soffan

Om man inte har några barn att umgås med, en katt att klappa eller sjuttioelva böcker att läsa så kan man ju alltid titta på nödvändiga tv-program och bli lite dummare än vad man redan är. Igår gjorde jag det hemska misstaget att landa med röven i soffan framför nya Topmodel Sverige där en Jonas Nånting, som var stylist, nej, förlåt, SUPERstylist over there, bossade runt med tjugofyra förväntansfulla flickor. Hungriga, smala, stissiga flickor som skrivit FOTOMODELL överst på sina önskelistor. Och Tyra Banks hette Izabella Scorupco. Hon gjorde ett ganska lamt intryck eller så var det bara för att den där Jonas Superstylistsson var helt överdriven och för mycket hela tiden.
Redan tio minuter in i programmet började man få lätt magont. Alla tjejer hade fått ett halsband med sitt namn på och nu skulle var och en hänga sitt halsband kring halsen på den tjej som inte förtjänade att få bli f o t o m o d e l l. Eller TOPMODEL. Snacka om mobbnings-tv! En stackars tjej fick ett helt gäng med halsband kring sin nacke. Var det för att hon hade håret på utväxt eller varför fick just hon allas ogillande?
Jag vet inte hur de här modellambitiösa tjejerna funkar men JAG hade iallafall blivit knäckt. Men det är ju jag det. Jag är ju varken modell eller särskilt ambitiös.
Störiga brudar fanns det en hel del av. Jag hade hellre tillbringat återstoden av mitt liv ihop med torr kokosnöt på en öde ö än att behöva umgås med stornästa Sibel en hel dag. Eller den där otäcka Sophie som ville SYNAS och BLI NÅGOT och som var helt manisk och på. På ett obehagligt sätt. Hade jag varit Izabella så hade jag kickat ut henne fortare än man hinner säga skaffadigettliv!

Undvik TV3 på tisdagar. Klockan 20-21. Du kommer bara bli så pass irriterad att dina lösögonfransar trillar av.

Dagens låt: Welcome to the jungle - Guns'n'roses.
Överklass-safari där man odlar sitt klasshat är okej. Är man ironisk åt andra hållet är det inte okej. Nu har jag hört ordet safari tretton tusen gånger på fem timmar och jag orkar inte mer. Stänger av mina öron från och med nu.