Summa sidvisningar

onsdag 31 juli 2013

Förresten! Påminn mig om



                                       ...att jag ska berätta om världens tråkigaste jobb.

Hjälp jag drunknar bland alla apparater!


Hej! Jag heter Mirre och jag är motståndare till tekniska apparater. Jag har ingen platt-tv, ingen diskmaskin, ingen Ipad, ingen SodaStream, ingen köksmixer, ingen MP3, ingen tvättmaskin, ingen klösbräda. Jag var till och med emot microvågsugnen in i det längsta.
Hur kunde jag bli sån här?  Tja, jag antar att jag tänker som så att har jag klarat mig utan något innan så gör jag det säkert i fortsättningen också. Maskiner/apparater/telefoner/datorer - ju mer man har, ju mer kan krångla och gå sönder. Krångel = något jag avskyr.
Dessutom kostar allt pengar och eftersom jag inte kan tänka mig att jag skulle bli ett dugg lyckligare av en platt tv på en tv-bänk i vitt från MIO så avstår jag. Jag är en BOHEM! En fritänkare alltså. Det låter iallafall ganska bra.
När ALLA plötsligt ska ha något då blir jag misstänksam och bakåtsträvig på stubinen. Mossigt va? Säkert - men det är faktiskt ganska kul att vara jag nu när jag tänker efter.
Ett exempel på det är när jag var på MediaMarkt härom veckan för att köpa en födelsedagspresent till Wendy som skulle fylla elva. Hon har tjatat, tjatat, tjatat om en egen mobil i ungefär tre år och nu kände jag att jag inte kunde stå emot längre. Och en enda klösbräda i familjen kanske kunde vara okej?
I teknikpalatset numero uno fick jag fatt i en ung manlig expedit. Efter många om och ännu flera men så hade han lyckats pracka på mig en Iphone 4. Nu skulle det förstås prackas mer.
"Vad har du själv för telefon?" undrade han.
"Jag har en gammal en som jag är väldigt nöjd med och man kan ringa med den, sms:a med den, ta kort och jag kan TILLOCHMED gå ut på facebook med den!" sa jag nöjt och plockade upp telefonen ur väskan för att visa. När han fick se den (NOKIA C1 tror jag den heter) så låtsassvimmade han, han drog på sina unga smilband och tog sats men jag förekom honom med "och det finns ingen möjlighet i världen att du kan få mig att köpa en smartphone!"
"Varför?" sa han alldeles klentroget.
"Jo, för jag vet att om jag fick en smartphone så skulle jag bli totalt beroende av den på bara några dagar. Jag skulle bli alldeles uppslukad av den och jag vill faktiskt ha ett liv, inte bara sitta och hålla på med en mobil".
Han tittade skumt på mig och jag antar att han därmed hade samtalsämnet klart till sin lunchrast. Tokiga kärringar va! Som inte har fattat grejen. Alls!

Jag skiter högaktningsfullt  i om folk skrattar. Den dagen ni ser mig med en meningslös* smartphone får ni slå mig hårt i huvudet med något. En blueraydisc kanske?

* Förklara meningen med en smartphone för mig. Jag vill verkligen veta. Vad kan den hjälpa mig med som inte datorn kan? Det enda, och då menar jag verkligen DET ENDA, jag skulle vilja ha i klösbrädan - det är isåfall det där Instagram. Men om jag känner efter en halv nanosekund så känner jag att jag kan nog klara mig utan. Det också.

tisdag 30 juli 2013

Olika blir lika och jag undrar varför?

Man har, utan att skryta, en hyfsat stor bekantskapskrets. Och jag vet egentligen inte varför jag kom att tänka på det här just nu men kanske var det på grund av facebook - igen!
Ser nämligen att en av mina kvinnliga bekantskaper har lagt ut en del bilder sin nye man. Han har uppenbarligen en ganska extrem klädstil och min kvinnliga bekant har också en ganska extrem stil....MEN! Innan hon träffade den här mannen så var det liksom speciella kläder åt ett helt annat håll. Kläder OCH frisyrer. Nu när de är ihop så måste hon SÅKLART bara slänga alla sina gamla kläder överbord, klippa och färga håret och totalt anamma sin nye mans stil. Varför? undrar jag. De har ju uppenbarligen blivit kära i varandra ändå trots att de inte alls hade samma uniformer i inledningsskedet. Detta retar jag upp mig på. Och jag veeeet. Jag borde inte göra det men jag gör det ändå.
Varför måste man se ut som Knatte & Fnatte? Bill & Bull? Lili & Sussie?
Vore det inte roligare med låt säga Batman & Kajsa Anka? Åsa-Nisse & Vampirella?  DiLeva & Pamela Anderson? Håll med mig nu!

Skulle jag exempelvis se följande par på stan så skulle jag bli överlycklig. Jag skulle återfå tron på människors egna viljor:  En golfbrud och en blackmetalkille.
Eller en stekare från Östermalm i rosa pikétröja och backslick tillsammans med en piercad punkbrud med tuppkam.
Eller varför inte en fult tatuerad raggarbrud med skinnväst ihop med en advokat som kanske heter Jens Lapidus?
 Kommer vi någonsin att få se dylika par? Jag tror tyvärr inte det men UTIFALLOMATT ni ser något intressant så kan ni väl slå mig en pling?
Schyssta?

tisdag 23 juli 2013

Att hålla på och dra in magen är väl också en slags träning


Lista över nyttiga Anna Skipper-saker som jag älskar att smacka i mig:
1. Räkmackor med mycket majonnäs.
2. Max veggiemål med flottig burgare, ännu flottigare chips och så en dip till det.
3. Smält smör.
4. Dressingar. Röror. Ju kletigare desto bättre.
5. Chips. Helst då med dip. Det här var ju egentligen nummer ett men jag tänker att det börjar kanske bli lite väl tjatigt om mig och mitt vedervärdiga chipsknarkande.
6. Smörgåstårtor.
7. Ostar. Mjuka. Hårda. Illaluktande. Ingen lukt alls. Milda. Skarpa. Krämiga. Grovpipiga. Inga hål alls. ALL OST ÄR GOD. Till och med den på tub.
8. Fet lax.
9. Ballerinakex med kladdkakesmak.
10. Billys panpizza (den gröna).

Beach 2014 känns VÄLDIGT avlägsen kan jag säga. Jag har aptit! Både på räkmackor och på livet. Och så tar vi och drar in magen.

Dagens låt: Fun fun fun - Beach Boys.
Rolig sommar detta här. Har fått nya vänner. Har badat, lapat sol och verkligen njutit av livet. Har sett solnedgångar. Har ylat mot en fantastisk fullmåne. Och ikväll ska vi antagligen ut på Bunn och åka båt! Jo, jag sa just det att ikväll ska vi antagligen ut och åka båt! High five på den.

måndag 22 juli 2013

Vi som är så sociala och allt!


Sitter i trädgården med en manlig kompis och diskuterar högt och lågt. Mest lågt. Förstås. Vi pratar bland annat om den årligt återkommande kräftskivan som brukar hållas vid båthusen vid Vätterns strand.
"Tror du verkligen att vi kommer bli bjudna i år?" undrar jag.
"Näää, jag vet inte. Mycket osäkert" svarar S.
"Förra året var det ju så himla konstigt. Kass stämning och vi i vårt gäng hamnade liksom utanför."
"Ja. Vad VAR det för konstiga människor de hade bjudit in egentligen? Alla bara gick runt och spände sig och såg allmänt uttråkade ut."
"Precis! Och vi som är så trevliga! Varför tog dom inte TILLVARA på oss för? De skulle ju egentligen ha LYFT oss och vår trevlighet stället bara för att skuffa undan oss!" hör jag mig själv deklarera högt och ljudligt för hela trädgården.
"Verkligen!" instämmer S och nickar så frenetiskt på huvudet att pilotbrillorna med spegelglas nästan trillar ner i backen.

Såja. Nu vet ALLA mina grannar att jag är enormt trevlig. Fattar ingen det per automatik - ja då får man helt enkelt BASUNERA ut informationen.
Återstår nu bara att se om vi får en inbjudan. Det bästa vore förstås om bara vi fick komma och de där andra ljud- och ljusmänniskorna samt gymfanatikerna stannade hemma och sörplade sina kräftor istället.
Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha på kräftskivan isåfall!

lördag 20 juli 2013

Trampstamp på Brunstorpsbadet


Solen gassar. Himlen är blå. För tre timmar sedan kom jag hem från jobbet slash fängelset, och nu andas jag frihet. Aaaaaah! Vi landar på gräsmattan som tillhör härliga Brunstorpsbadet och fria jag svidar om till bikini och sätter mig i solstolen. Här ska det stekas! (När blev jag en soldyrkare? Jag som skydde solstrålarna likt en närstående släkting till greve Dracula och var en av dom där som aldrig hade ro/lust att ligga still och invänta eventuell solbränna.)
Nåväl. Efter en kvart så börjar jag se mig lite lätt omkring. Det är ganska mycket folk som har haft samma bad i åtanke den här lördagen. Får syn på en smal gammal gubbe. Det är Hasse som är ett år äldre än jag. Vi dansade tryckare på en efterfest i Växjö till följande porrigt pinsamma låt. Pinsam eftersom man inte var ett dugg tänd på danspartnern i fråga:



Herregud! Känner han igen mig? Äsch, han ser ut att ha ganska fullt upp med att hålla reda på sitt sladdbarn som ser ut att vara i femårsåldern.
Några meter till vänster om oss ser jag en sketabrun brud som ligger på rygg och grillar sig. Ja, för PÅ MAGE kan hon väl inte ligga. Med dom SILIKONBRÖSTEN! Vilka bollar! Vad F U L T! Har hon verkligen betalat för att  ha två vrålpumpade handbollar på bröstkorgen? Fy. Fnys.
Jag påpekar för Skägget att det ligger en silikonbrud strax intill oss och han får naturligtvis genast extremt bråttom att hasa sig upp till sittläge. Han fumlar efter sina brillor och kisar förvirrat.
"Kolla nu röker hon också!" säger jag med avsmak i rösten. "Och kolla in hennes svanktatuering (trampstamp) då. Sicken white trash!" frustar fel- och fördomsfria jag på. Helt ohämmat.
"Näää, hon TILL OCH MED RÖKER ju trashigt!" går jag på.
Dagens info: Att röka trashigt = man tar jättedjupa LÅNGA bloss och innan man tar ut ciggen ur munnen så blåser man ut hälften av röken ur näsan. USCH.

Utöver detta vill jag bara låta meddela att dagen har varit mycket trevlig. Den blir gärna det med ingredienserna V8-motorer, loppis, bad, sol, mc-tur, räkmacka på Grännaberget och cider och chips till en film på kvällen. Imorgon: Bad, bak, trädgårdskalas för nyblivna elvaåringen samt sen skogsträff med Carro. Vi ska häxa oss och lite sådär. Helt wild & crazy. Inte alls trashigt. Närå.







torsdag 18 juli 2013

Han i Sons of Anarchy ni vet


Hittar den här glada killen på facebook. Det är Anneli som har delat med sig av honom, Jax från tv-serien om det där bikergänget, och upphetsade Anneli skriver "oj oj oj". Då går Lena, en annan medelålders kvinna, in och kommenterar bilden med ett "waooooooooowwwww!".
Hahaha. Smaken är som baken. Det är sant. I det här fallet jättemycket sant. Jag kan inte tänka mig nåt tristare än att behöva vara ihop med Jax. Skulle hellre kampera livet ut med en ihoprullad affisch än med honom. Han är en tönt. En tönt som tror att han är tuff = mycket oattraktivt.

Annars då? Tja, livet går sin gilla gång. Jobbar två dagar till sedan är jag HELT utan jobb. Är inte ett dugg nervös för detta. Allt ska lösa sig. Allt KOMMER lösa sig. Och gör det inte det tar jag till thinner eller nåt annat lösningsmedel.
När jag ändå har fingrarna på tangenterna så kan jag väl dra sommarens topplista över de absolut mest använda meningarna i det här sommarlovshemmet.
Okej, håll i er:

1. MAMMAAA! Kan du säga till Mille! (skrikande desperat röst med inslag av gråt)
2. NEEEEEEEEEEEEEEJ! JAG har datorn nu! (kan även sägas av mig)
3. MÅSTE vi hänga med? (Nämen skit i det då! Stanna hemma och ruttna om ni hellre vill det!)

Så. Då vet ni vilket jättekul sommarlov alla tycker att det här var då. Nu ska jag dra tilll Erikshjälpen. Och ungarna de SKA med om jag så ska släpa dom baklänges i fötterna ut ur lägenheten.

fredag 12 juli 2013

En dag ska jag göra nåt liknande

.........bara för att det är en fucking awesome idé.

Japanes på ingång!


Tjing tjong på er! Vet ni vad som händer här på söndag då? Inte? Och rubriken gav ingen ledning? Inte? Okej, då berättar jag. Jag har en eller två japaneser på ingång. De ska alltså komma hem till mig, i lilla Huskvarna, och hälsa på. Så kan det gå om man säljer tyger till folk i Japan via Tradera. Då blir dom så nöjda att de vill semestra i exotiska länder som Sverige och besöka lilla sockerhumlan Mirre. GULPGULPGULP.
"I think you go to loppis on sunday. No idea. I follow you. We are looking forward to you." skrev han, japanesen, för några dagar sedan.
Loppis? Sunday? Helvete! Måste jag dra runt med det här folket på loppis och allt? Jesus.
Och vad ska jag bjuda dom på? Ostkaka med sylt och grädde - gillar japaner det? Och hur ska jag bete mig? Får jag gå barfota inomhus, måste jag slå ihop händerna och bocka djupt som hälsningsfras eller är det jag som sätter ribban, ni vet, ta seden dit man kommer osv...isåfall blir det handen, hejhej, vill ni ha fika?

Giv mig styrka! Hoppas att dom inte kommer titta snett på mig....(usch, vilket värdelöst skämt, Mirre!)

torsdag 11 juli 2013

Skämmas i bikini



Det fanns en tid när jag tyckte det var fruktansvärt, FRUKTANSVÄRT, att visa mig i en bikini bland folk. Jag tyckte jag var blek, ful, platt, platt, ful, blek och så inbillade jag mig att ALLA som var på stranden/badet bara skulle stanna upp mitt i vad dom gjorde, bli helt paralyserade av min blotta bikininärvaro och bara ohämmat glo på mig när jag gjorde entré. Han på trampolinen till exempel. Nu nära att ta steget ut och hoppa.  Istället får han syn på mig och bara "VAD FAAAN?" Hoppet får vänta. Här måste det stirras!
På vad? undrar jag idag, trettio år senare och klokare. Jag såg väl för sjutton helt jädra normal ut, eller?
Kommer speciellt ihåg en hemsk eftermiddag vid Sannabadet utmed Vättern en het dag 1982 eller -83. Fräkniga, mulliga, rödhåriga men självsäkra Hella (stora bröst) och lika självsäkra blondinen Levinson, lika blek hon (stora bröst) och så osäkra, smala och mörkhåriga jag (inte stora bröst) sitter på våra filtar för att lapa sol. Eller rättare sagt, jag ligger på magen för då ser ju ingen att jag är ful och platt. (Måste haft en riktigt solbränd rygg det året och en likblek framsida..)
Plötsligt har vi fått sällskap av en fyllegubbe. Han låter onykter iallafall och eftersom jag inte vill visa min lekamen för någon så ligger jag kvar på magen med ansiktet inborrat i en handduk. Han babblar på och Hella och Levinson likaså. De skrattar och tjoar och tjimmar med fyllot.
Nu morskar han till sig och börjar svamla om hur han skulle vilja ha det om han fick dagdrömma. Han säger att att om han skulle gifta sig så skulle han göra det med Hella. Levinsson skulle han ha till kompis och mig (han petar till på mitt ben) skulle han ha som älskarinna.
"Titta här!" säger han och nyper lite lojt vid mina höfter (jag ligger kvar stelt på filten utan att röra en fena) "Inte ett uns fett! Helt perfekt kropp! Henne skulle jag ABSOLUT ta som älskarinna!".
Jag kommer inte ihåg hur länge den skojfriska fyllgubben satt och pratade sin skit på filten men det kändes som en E V I G H E T.

Numera, faktiskt efter att jag fött två barn, så är jag helt sams med min kropp. Har inga problem alls med den. Tycker den sköter sig bra och för att vara så enormt ointresserad av träning och så enormt intresserad av grillchips med dip så hade man ju kunnat tro att om det var NÅN tid i livet som man skulle ligga och trycka på en filt, på MAGEN, så skulle det vara nu. Men nej. Jag gillar min kropp. Den är verkligen inte perfekt och jag hatar fortfarande att se mig själv själv i provhytternas speglar, men kom igen! Det hade kunnat vara sjuhundra gånger värre.

Och fatta! Både Hella och Levinson har säkert hängpattar grande idag. Ha ha ha! Det har inte jag!

torsdag 4 juli 2013

Nyttan av att vara hälsosamt onyttig



Det finns saker jag är svag för och så finns det saker jag är MYCKET svag för. I den sistnämnda kategorin ingår bland annat dressingar, falsettsång, Erasures sångare Andy Bell, plåtburkar, papplådor med fina mönster, kattungar, chips som smakar lök, Howard Stern, barnkörer samt smörgåstårtor. Smörgåstårta.... aaaaah, oooohh, mmmmmm. Det är så gott, så gott. Så gott att man till och med får ett ryck en helt vanlig tisdag och gör en mastig tårta som sedan bara jag, jag, jag äter av. Två rejäla bitar har det blivit varje dag sedan den flyttade in i kylskåpet och idag ska den till och med få hänga med mig till jobbet i en liten behändig matlåda. Att mina brallor blivit tajtare och att tröjorna spänner mer över magen - ja, det är smällar man helt enkelt får ta. Livet ska NJUTAS.
Vill ni veta hur jag gör The Plättlätta Smörgåstårtan? Nej, det vill ni säkert inte men jag pladdrar på iallafall.
Ta 6 st halvmånar Polarkaka.
Gör en blandning av 4 dl creme fraiche och 2 dl majonnäs, två burkar tonfisk i vatten och hackad rödlök. Smeta på mellan skivorna. Garnera sedan som du vill. Ring Viktväktarna och beställ tid. Ät!

Dagens låt: Smoking in the boys room - Mötley Crue
Milles bästa kompis J har föräldrar som röker inomhus. De STORRÖKER. INOMHUS. Två nätter i rad har Mille sovit över hos denna kompis. Känns det bra? Nej, det gör det inte. När han kommer hem så får man sanera honom, ställa honom i duschen, slänga alla kläder i tvättkorgen och vädra. Usch. Så himla typiskt att Mitt Barn ska dras till udda existenser då. Röka inomhus när man har barn - hur i helvete tänker man då? Tänker man alls? Sluta upp med det, dumma bästisförädrar! Fimpa och gör en smörgåstårta eller nåt annat onyttigt istället.

onsdag 3 juli 2013

Hagga - and proud of it!


Tisdag två minuter innan klockan tolv. Jag står i kön till Erikshjälpen. Regnet droppar lite förstrött och lojt, kommer liksom inte igång och bakom mig med händerna runt min mage står Wendy. Dörrarna öppnas och alla pressar på framåt. Alla ska in samtidigt. Helst. Precis när jag lyckats ta mig in i själva förmaket/hallen/slussen/entrén så ser jag ett någorlunda bekant ansikte och nu säger det nåt om nån "jävla hagga" och jag fattar direkt att här pratas det om lilla mig. Blir jag arg? Ledsen? Får jag hjärtklappning som jag brukar om någon är taskig mot mig? Svar: Nej. Jag blir på bra humör! Nästan lite upprymd.
Jag drar med mig ungarna bort mot textilavdelningen och jag kan liksom inte sluta flina. Jag är en hagga. Tar på mig mina fyndögon och hittar raskt två påslakan och en gardin som jag sedan tänker sälja dyrt på Tradera.

Inne i affären så törnar jag, the hagg, ihop med de tre juggokvinnorna gång på gång. Jag låtsas inte om dom trots att den yngsta (vi brukade kalla henne "advokaten") har blivit uppseendeväckande
J Ä T T E F E T och kanske beror det på att hon tydligen lyckats klämma ur sig ytterligare en unge som hon nu med stort besvär drar runt med i en vagn inne på Erikshjälpen. Mamman till den fula glasögonblobben har förvandlats till en blekt blondin, det ser jätteoäkta och dassigt ut och hon den där andra, som uttalade sig så fint och uppskattande om mig, hon ser till mitt stora förtret ganska bra ut. Men hon är ändå den fulaste av dom. Mycket ful. Mycket otäck.

Ja, jag är gärna en hagga om det innebär att man tar en äldre kvinna i försvar som blir misshandlad på öppen gata mitt i Huskvarna. Jag är gärna en hagga om det är d e t man är ifall man sedan ställer upp som vittne i domstolen och berättar vad man sett och hört den där gången på gatan klockan tre en helt vanlig måndagseftermiddag. Sedan skiter jag i om det här råkade handla om mina grannar. Grannar som blev så förbannade på mig och mitt vittnesmål att de tog sitt pick och pack och flyttade till Jönköping (stackars Kålgården!).
Man misshandlar inte medmänniskor. Man gör inte det. Det är liksom inte alls okej att två döttrar och en pappa hoppar på en dam i 65-årsåldern och slår besinningslöst. Drar i hennes kläder, river bort hennes smycken, rappar henne med en stor slang. Man ska inte komma undan med det.

Så visst. Jag kanske är en jävla hagga men herregud vad jag är stolt över det!


Dagens låt: Back for good - Backstreet boys

Förlåt för att jag inte bloggat på länge men det har varit lite mycket med både det ena och det andra. Jobbet som jag började på ska jag sluta och jag får berätta mer om det en annan dag och ungarna har sommarlov och det ska pusslas med tider och simskola och mamma har hamnat på sjukhuset och katt hittar jag ingen heller och och och... vi hörs. Snart.