Några timmar senare....

Sådärdåja. Nyss hemkommen från lilla loppisrundan. Hann bara med Myrorna och Erikshjälpen och på det första stället provade jag TRE kavajer (i 60-kronorsklassen) och den enda som satt någorlunda bra hade, hör och häpna, ungefär 25 knappar ut- och invändigt. Den minnesgode bloggläsaren kanske kan dra sig till minnes att jag avskyr knappar som pesten. Det hade fått bli ett vansinnigt sprättande och jag som är så fumlig och otursbenägen hade ju med all säkerhet lyckats ta sönder hela kavajen.
Nu är det dock så att jag redan HAR en kavaj hemma som jag införskaffade för typ en månad sedan på Kupan. Jätteokej MEN......liiiiite för liten. En mycket god anledning att banta, tänkte jag i ett ögonblick av självförtroende. Har jag gått ned i vikt? Nä, nu pratar vi om nåt annat.
Leoparder till exempel. eller rättare sagt, leopardmönstrat. Plötsligt en dag så upptäckte jag att jag ville ha kläder/plagg/halsdukar i detta mönster. Bör jag vara orolig nu? Är inte detta ett stort blinkande varningstecken på att man håller på att transformeras till...eh...en Ivana Trump-tant? Likadant med den där beiga tröjan jag kom hem med från Erikshjälpen förra veckan. Beige? Hallå, ungdom! Vart tog du vägen?

Mvh Medmänniska i kris

Blä för att köpa kläder!

Ibland undrar jag om jag verkligen är en kvinna. För en kvinna, har jag förstått, älskar att shoppa kläder och skor, de älskar nagellack, håruppsättningar, blomdekorationer, parfym och de hatar att få olja och jord på händerna. Ja, ja, ja! Jag kanske GENERALISERADE en smula just nu! Stäm mig.
Jag fortsätter. Om du frågar mig så doppar jag hellre ned händerna i en dunk med motorolja än att springa på köpcentrat A6 och leta kläder. Det är så erbarmligt tråkigt så det är inte klokt. Det finns liksom inte ett enda plagg som jag vill ha. Och skulle jag vilja ha det så nekar min plånbok. En grå, stickad tröja på Åhléns för 699:-? Tack, men jag tror inte det va.
Och är det inte fel på materialet (för slirvigt, för syntetigt, för ulligt) så är det nån jäkla knapp i nacken eller på ärmarna och finns det något jag hatar här i världen så är det knappar. USCH! Knappar är en styggelse.
Eller så är det ett stort tryck på bröstet med ett tigeransikte (jag är 49, inte 9 år) eller lite glitter utspritt här och var och nä, jag heter inte Diana Ross liksom. Var hittar man snygga kläder som är JAG? Var?
Snurrade runt i affärerna på A6 igår och redan efter 40 minuter så började jag känna mig yr och konstig. Var tvungen att springa ut och sätta mig i bilen och styra kosan mot Bra&Begagnat istället för hittar jag kläder numera så hittar jag dom på second hand. Billigt och miljövänligt är det också.

Slå upp ordet "piffig" och du får upp en bild. Den är inte på mig.

Dagens låt: 25 - Oskar Linnros
Imorgon så smäller det. Kultureliten och lilla beiga jag ska förfesta hos Sara och sedan blir det åka av med Oskar på Klubb Orange. Misstänker att jag kommer vara garanterat äldst på hela stället. Äldst och mest begagnad.

Diskkraft? Nej tack!

Okej. Jag är en teknikmotståndare. Hatar ju egentligen prylar och surrande mojänger överlag och en sak jag hatar lite extra mycket är...tada! DISKMASKINER.
En diskmaskin låter. Den är ful och tar plats (lite som Björn Ranelid) och nu har den gjort intrång i mitt nya fina kök. Ingenting hade jag att säga till om. Har blivit totalt överkörd. Detta bara för att Skägget är så trött på att behöva diska efter maten (som jag har lagat) och nu funderar jag på om jag skulle komma med ett motdrag. Inte laga mer mat alternativt komma hem med en kock. Behöver inte mannen diska så ska kvinnan inte behöva laga mat eller hur? Jag sa: ELLER HUR?

Ful och gammal var maskinfan också. Lådor och skåp försvinner för att åbäket ska få spejs och var, var, var ska alla kryddor och kastruller och stekpannor stå nu? I bokhyllan? I soffan? På högra sidan av sängen ? (inte min del alltså.)
Känner mig lack. Tänker absolut INTE inleda ett kärleksförhållande med herr Bosch. Usch.

Kom januari!

Jag står inne i ett av rummen på fritiset SOLEN. Plötsligt hör jag att någon kommer upp bakom ryggen på mig och säger "Du, kan du komma med här! Jag vill bara ta ett par ord med dig."
Vänder mig om. Det är biträdande rektorn på särskolan. Jag hasar efter. "Vad har jag nu gjort?" hinner jag tänka. Har jag sagt något olämpligt? Skojat och dummat mig för mycket med barnen? Kanske favoriserat J framför de andra ungarna? Gulp och svälj.
Vi sätter oss i den sunkiga, röda soffan i korridoren och den biträdande rektorn som alldeles säkert är tio år yngre än jag tar till orda. Hennes ögon är konstigt blå. Färgade linser. Gud, vad 2001!
"Jo, det är ju så att Emma ska sluta den 7:e november och tjänsten ska ut men det kommer ju att ta lite tid och jag har hört mig för och ditt namn har kommit upp flera gånger. Du ska veta att du är väldigt uppskattad här (fjäsk, smörj) och vad tror du om att ta ett lite längre vik här hos oss fram till årsskiftet?"
Jag ler ansträngt. Emmas tjänst är på heltid. Med de SMÅ barnen. Särskola + yngre barn + heltid = jobbigt, jobbigt, fredagarna framöver kommer bestå av ALKOHOL, ALKOHOL och ALKOHOL för att man ska kunna slappna av och släppa jobbet.
"Jag är såklart JÄTTEINTRESSERAD!" säger då min mun till de färgade linsernas härskarinna.
För är man en uppskattad vikarie så är man. Eller rättare sagt: Är man en uppskattad vikarie som tänker före hon talar så är man.

Faaan.

En jätterik serb kanske för dig?

Han är äckligt rik, han heter Don Milislav Juan och han är serb. Han har det bra. Jättebra. Men en sak saknar han. KÄRLEK. Ja, om du frågar mig så saknar han förstås ytterligare en sak, nämligen smak. Alltså hans hem......jag hade fått panik där inne fortare än jag hade räknat till tre på jugoslaviska (jedan, dwa, tri). Vill dock tipsa dig. Är du sugen så kolla in mer av läckerbiten HÄR.

Where hitt jag den reztrang?

Till förrätt tar jag soppan "Grönsaken"
Varmrätt: "Grillad oxhane"
Efterrätt: "Horny pornkorkon"
 MUMSFILIBABBA! Och billigt var det också.

Fy fan vad skönt!

När ska man komma tillbaka till sin misshandlade blogg om inte på sin födelsedag så säg? Eftersom jag lever ett så konstigt liv numera så hade jag gett mig själv ledigt idag (och imorgon) i födelsedagspresent. Över detta blev jag glad. Mindre glad blev jag när jag insåg att laddarjäveln till laptopshelvetet bara lagt av under natten. INTE KUNNA KOLLA ALLA GRATTISHÄLSNINGAR PÅ FEJJAN DIREKT PÅ MORGONEN! PAAAAAANIK!
Men nu slumpade det sig som så att för några år sedan så jobbade mirom inom kommunen och då fick jag kännedom om världens läskigaste ställe - RETUREN (eller RETUR-EL?) i Hovslätt - ett palats för avlagd gammal och ny teknik. Konsumtionssamhällets soptipp grand de luxe. Dom måste ju ha laddare!
Kunde Skägget kanske ta och åka dit och hälsa på sin polare Valle och nästla sig in och fråga efter laddare? Jodå. Fem timmar senare så kom han tillbaka med TVÅ helt splajdans nya laddare (= 1000:- typ). Lyckofaktor: Hög.
Ungefär lika hög som när posten landade i brevlådan och jag fick två brev från Landstinget. Det ena talade om att mina prover på axeln var normala och det andra berättade att mitt cellprov visade små förändringar som kan läka ut av sig själv = JAG HAR INTE FÅTT CANCERDOMEN. Lyckofaktor på den: Multihög.

Nu ska jag fortsätta att njuta av födelsedagen. Den här dagen nästa år kommer jag ha Å N G E S T men nu är nu och då är då. Och imorgon är det jag som lättar på lädret och köper biljetter till Oskar Linnros.
J. A. B. B. A!