Diskmaskinen. Tv:n. Dyra plagget

Vad har hänt sedan sist då? Very well, cykelställ - vi har som sagt blivit med diskmaskin. Denna maskin som jag har nekat tillträde till detta antika hushåll ända sedan 90-talet..... nu undrar jag varför. VARFÖR? Jag skulle våga påstå att jag älskar diskmaskinen nästan lika mycket som mina katter numera. Den är ju toppen! Tänk vad rynkfria mina händer hade varit idag om jag hade haft diskmaskin där redan för tjugo år sedan. För visst fanns det diskande maskiner även då? Jag måste fråga eftersom jag är så tekniskt ointresserad. Iallafall: HURRA FÖR DISKMASKINER!

Och så igår då. När jag kommer hem så uppmanar Skägget mig att hänga med ut till hans firmabil för nu ska det nya, platta tv-helvetet in. Jag gulpar och hasar motsträvigt med ut. Han öppnar sidodörren på bilen och där står ett paket som, jag ljuger inte, mäter ungefär fem gånger fem meter. Är det en tv eller en fotbollsplan i paketet liksom? De 50 metrarna in till lägenheten ojjar jag mig och försöker slå världsrekord i att säga flest "Fy faaan" på kortast tid.
"Att en tv till och med kan få en att må fysiskt dåligt alltså!" påpekar jag för Skägget. Som bara fortsätter kånka samtidigt som han flabbar nervöst och lite för högt.
Så nu står den här på den gamla ANTIKA bänken och ser stor och dum ut. Hur många tum tv:n är på? Okej. 50". Vann vi nu?
Känner jag mig själv så har jag inlett ett kärleksförhållande även med den här apparaten innan det ens har börjat skymma ikväll. Jag erkänner. Jag är faktiskt lite bäng.


En weird sak till. Jag som aldrig köper nya kläder, nästan, utan mestadels fyndar begagnat fick igår ett riktigt cp-ryck. Eftersom att jag nyligen tecknat en förnyad prenumeration på JP så såg jag i en annons att Team Sportia hade 25% rabatt på hela sortimentet. Japp, tänkte jag. Det är tid för mig, världens sämsta konsument, att leta ny, varm vinterjacka och ett par vinterkängor. Sagt och gjort. Jag styrde nybesiktigade fulbilen mot Ekhagen och rabattlockropsaffären.
Så fort jag kom uppför rulltrappan såg jag plagget! En tunika i marinblått från norska BERGANS. "Villhavillhavillha" sa min hjärna och två sekunder senare stod jag och nöp i världens dyraste plagg. 1499:-! skrek prislappen. För en tunika. I ull. Från Bergans.
Provade den. Gillade den. Gick en runda i affären och letade kängor, hittade inga, letade efter en snygg vinterjacka, hittade ingen och därmed så tyckte jag förstås, helt imbecillt, att jag hade sparat typ 2000:- och då hade jag ju faktiskt råd med en tunika. I ull. Från Bergans.

Så nu sitter man här. Nyekiperad i ett NYTT och SVINDYRT (1124:-) plagg och känner sig lagom nöjd.
Diskmaskin. Platt-tv. Tunika. I ull. Välkommen december.

Undrar ni vad jag håller på med?

Det är okej. Jag undrar samma sak. Är på g. Lovar. Kolla in detta lyckopiller under tiden. Ciao!

Bytt är bytt!

Har varit arbetsbefriad både måndag, tisdag och onsdag (ska jobba torsdag och fredag) och då har man ju en massa tid att göra annat. Leta saker till exempel. Saker man kan sälja vidare. Eller så kan man kolla hemma i sina egna gömmor och lägga ut på nätet till försäljning och just det gjorde jag alldeles nyss.
På facebook finns nämligen en bytessida där man byter saker med varandra. Det kostar gratis och är skitkul.
Jag har bytt bort speglar, hockeyspel, griffeltavlor och som nu idag då: En lång plastmatta och en massa urfula gullegull-lampor.
Dessa saker har legat ganska länge i bagaget på bilen och idag ledsnade jag på att de bara låg där och såg förskrämda ut. Tog in dom och tänkte först stuva ned skräpet (som kommer från morsans gamla lägenhet) i källaren för att sedan tas med på loppis. Fast smarta jag tänkte om. Lamporna var så skrymmande och man kan ju alltid testa att byta bort?
Sagt och gjort. Tog två kort, lade ut dom på facebook och en halvtimme senare hade jag fått napp. En och samma människa ville ha både lamporna och mattan! Så nu sitter jag här med ett belåtet flin spelande på läpparna. Har blivit av med något jag inte velat ha OCH istället fått både kattsand och kattmat hemburet hit till oss. Toppen!
Är så INIHELVETE nöjd med mig själv just nu.

Dagens låt: I want it all - QUEEN
För två veckor sedan blev jag erbjuden ett längre vik på Rosenlundsskolan, tackade nej. Idag blev jag erbjuden ett likadant vik på Sandagymnasiet. Konstigt nog var det åt samma rullstolsburne kille som jag var assistent åt för fyra-fem år sedan. Han med kramperna och dreglandet. Tackade nej även den här gången. Gillar faktiskt att vara lite här och var och inte på samma plats fem dagar i veckan. Är jag kräsen? Är jag konstig? Skicka svaret inom fem dagar till: randigkatt@hotmail.com

Stenålderspolare på fejjan

En manlig bekant lade upp den här bilden på facebook idag. Kul?

Det sjunde tecknet

Min bror var en av de första i Sverige som skaffade sig en personlig regskylt. Eftersom han hade egen taxi så hette hans bil kort och gott "TAXI26". Lite fantasilöst kanske man kan tycka men ändå fiffigt om man vill göra lite reklam för sin lilla rörelse.
Numera reagerar man ju inte nämnvärt om man ser ett fordon med egen skylt för oftast är de så förutsägbara. Efternamn. Förnamn. Gäsp. Roffe Wikström med sin skylt där det står BLUES. Gäsp igen. Nåja.
Man har som sagt var sett en del blajjigheter genom åren och sällan eller aldrig har man stött på skyltar som direkt har lockat till jubel. Ändå tills för några dagar sedan till säga.
Jag var nämligen ute på en loppisrunda och just precis när jag höll på att snurra mig yr i en rondell så möter jag en bil med en registreringsskylt som stoltserar med ett budskap. Ett bra budskap. "DUÄRBRA" stod det och nu ångrar jag en smula att jag inte satte av efter den bilen. Skulle verkligen velat kolla in den smarte ägaren.
DU ÄR BRA. Fyndigt. Så inte-ego. Härligt. Mer sånt!
När kommer mössorna med det budskapet ut på marknaden undrar jag? Vi är faktiskt ganska trötta på de där BADHAIRDAY-skapelserna nu. Jättetrötta.
Och vi vill gärna veta att vi är bra. Inte sant?

Dagens låt: Lazy - Deep Purple
Slapp start på vecka 45. Eftersom jag numera hankar mig fram som timvikarie så vet jag inte på måndagsmorgonen om jag ens HAR jobb. Oftast får jag ett sms där det står "Kan du jobba på den och den skolan idag mellan 9-16?" och då är det bara att svara ja eller nej. Oftast svarar jag ja. Det blir roligast så.
Fast idag har telefonen varit helt stum. Inte ens darrat till har den gjort. Och lika bra det kanske för Wendy är hemma från skolan för första gången under hela höstterminen (hon "mår lite illa") och det är ju jätteskönt att vara inomhus och bara gå och småpula. Fast rik det blir man inte. Om man inte kommer på en affärsidé om mössor med DUÄRBRA-tryck, förstås. Orka.

Att glädja en gammal människa

Glädje kan se ut så här till exempel:
1. En tant har ringt på en av mina annonser. Vi bestämmer att hon ska komma hem till mig på fredagförmiddagen med sina saker som jag vill titta på. Klockan elva ringer det på dörren. Jag öppnar. Utanför står en grå panter, jag gissar på att hon är 68 år och när hon får syn på mig så hojtar hon till: "Nämen oj! Var det en sån ung tjej som hade satt in annonsen!"
(Jag myser. Jag = ung tjej. Känner ett uns av glädje).

2. Brorsan och jag är på äldreboendet för att idag, söndag, hälsa på pappa Arne, 84 år. Vi sitter i en soffa och med oss sitter en kvinnlig personal som är extremt pratsjuk. Hon klappar pappa Arne på knät och säger högt i hans öra att "Hur känns det egentligen att ha så stora barnbarn? Nyss var hon såhär liten (hon måttar) och nu är hon såhär lång och stor!"
(Jag och brorsan tittar menande på varandra och skakar på huvudena unisont. Jag påpekar för den roliga, plumpa kvinnan att jag faktiskt är Arnes BARN och inte barnbarn. Hon skäms. Det behöver hon inte göra för jag känner åter ett uns, nä flera, unsar av glädje).

Skulle även kunna ta ett tredje exempel från den här helgen. Det med tyske Nils, född 1979, som jag slog mig i slang med på NEO sent på natten. Han trodde vi var ganska jämngamla och det skulle jag ju kunna berätta om men det kanske blir för mycket?

Nöjd. Faktiskt mycket nöjd med den här helgen. Detta hälsar Mirre. Mental ålder: 24.

Och så har vi dom som inte förstår skämt

En av mina polare på facebook skriver alltid roliga inlägg. Idag skrev han detta:
"Ungjävlarna har krossat rutan till Fiske-Center inatt, spö skulle de ha!"
Jag fattar poängen, gör du? En av hans kvinnliga bekanta gjorde det uppenbarligen inte. Så här kommenterade hon inlägget: "Fram me fler ungdomsgårdar.. så de har ett ställe att gå till på kvällarna.. sånt fanns ju förr.. mysigt.. trevligt..varma mackor o dricka för en vettig peng..ngn vuxen att prata med..skulle vara billigare än sönderslagna fönster ."

Haha. Humor. Eller är det bara jag eller?

Två som håller masken iallafall

Halloween var det igår. Tre ungar gick ut i kvarteret och efter en timmes bus-eller godisande så kom de tillbaka med tre kronor och en ganska ansenlig mängd med godis. En kärring hade fräst åt dom. Bara en. Det får man väl anse som en hyfsat lyckad runda.
Mille slaggade hos en kompis men enligt ett telefonmeddelande så hade även hans runda slutat mycket lyckligt om man nu tycker att socker är det absolut bästa i hela världen.

Idag blir det fest och konsert. Imorgon soffa, chips och "Så mycket bättre" - mitt absoluta favoritprogram. Jag gissar att det här blir en bra helg.
Helt enkelt.