Summa sidvisningar

tisdag 4 november 2014

Tisdag som aldrig kommer gå till världshistorien




Vaknar 6.40. Det är sent. Jättesent för jag brukar vakna typ kl.5.00. Rusar in i duschen. Duschstrålen är grön, röd, blå. Jaha. Nytt duschmunstycke har ditmonterats. Jag tror jag gillar det.
Klockan 6.50 påbörjas frukost för tre stycken familjemedlemmar plus en styck grå tiggande katt.
Äter. Ungarna drar. En på cykel, en på kickbike.
Jag gör ett tokrace med att lägga ut lite auktioner på Tradera, springa upp och ner till källaren (jag bor nästan där), upptäcker samtidigt att Milles golv med äckliga heltäckningsmattan är fullt av LEGO. Usch. Dammsuger.
Dricker kaffe. Plockar ur diskmaskinen. Tar på mig en knarrande svart skinnjacka och steppar iväg till buss nummer 1 från Esplanaden.
Busschauffören vill snacka om hur dyrt han tycker det är med bussbiljetter. Jag instämmer medgörligt, 27 kronor för en enkel resa till centrum är faktiskt att ta i. Sätter mig lite djärvt nästan längst bak i bussen. Efter bara två hållplatser är jag genomsvettig. Är det klimakteriet eller är det busschauffören som hatar kyla? Osäkert på vilket. Vet bara att jag är nära på att få panik. Kan dock inte med att slita av mig plaggen även om jag har väldigt god lust. Sansar mig.
Hoppar av i Rådhusparken. Knäpper ett par bilder med mobilen och småspringer sedan i duggregn mot radion.
Idag får jag ta västsidan. Halland, Sjuhärad, Väst och Skaraborg. Sebastian ramlar in. Han har varit tjänstledig flera månader för att bo i Italien men nu är han tillbaka. Kul.
Jobbar. Äter lunch med Alexandra. Jag har egen risotto, egna bönbiffar och hembakade frallor i matlådan. Stesigt. Blir proppmätt.
Jobbar vidare. När mörkret sänker sig så brukar det krockas hej vilt och så även idag. Inga allvarliga kollisioner iallafall men ändå.
Slutar 17.30. Blir hämtad av Skägget som är två millimeter från att massakrera en cyklist med firmabilen vid Högskolan (cyklistens fel) men jag skriker AKTA! och ett människoliv har sparats.
Hemma. Alla sitter vid sina datorer eller telefoner. Jag ställer  mig och gör jobbmackor till imorgon. Och nu sitter jag här.

Imorgon är en annan dag.

måndag 3 november 2014

Gettekonstig loppistant


November kom. Det var grått, småduggregnigt och allmänt ledsamt. Man var ledig och lätt uttråkad.
Tur då att det råkade vara loppis på Tvetagården bara ett stenkast ifrån mig. Loppis gillar jag. Stegade dit.
Handlade genast ett par brunvita gardinlängder av en tant i 65-årsåldern som redogjorde för dessa gardiners hela levnadshistoria. De hade tydligen levt studentliv i Lund på det glada 70-talet tillsammans med ett par brunblommiga rullgardiner och en brun soffa. Mycket brun bakgrund alltså. Fast nu låg de gamla studentgardinerna helt utslagna på ett loppisbord och det verkade som om ingen tyckte de var fina alls längre. Men då kom jag! Jag som visst kan tänka mig att ett par blommiga tyglängder i 40-årsåldern nog kan betinga en hel del på marknaden. Köpte.
På ett annat bord såg jag ett par rejäla mc-handskar i skinn med förstärkningar över knogarna (ifall man drattar omkull med hojen fast det gör man ju inte).
"Vad ska du ha för dom här?" undrade jag och viftade med handskarna framför loppistantens näsa.
"Ja, hm, det är ju ett par handskar man ska ha om man kör moped eller motororcykel och de är nästan nya och jättefina och jag vill nog ha 25 kronor för dom. Eller 30. Helst 30" sa hon lite sådär osäkert.
Det var billigt, tänkte jag och gav henne trettio kronor för man vill ju inte verka snål. Hon tittade nervöst på mig och då kom frågan:
"Så du känner någon då som kör moped?"
Är inte det en väldigt konstig fråga? Det sammantaget med den osäkra prisidén fick mig nästan att vilja ångra köpet redan där och då.
"Jag kör faktiskt motorcykel. Själv." svarade jag.
Tanten blev nu ännu osäkrare och viskade fram nåt i stil med att hon bara satt bakpå.
"Jaha. Men det är BRA mycket roligare att köra själv!"
Och så gick fräna jag mycket bredbent och stöddigt därifrån tillsammans med mc-handskarna.

Tänk att tjejer kan köra mopeder och motorcyklar, va! Det är en mycket märklig värld vi lever i. Snart kommer väl någon och säger att kvinnor kan flyga flygplan också.

Dagens låt: Lazy - Deep Purple
Idag är det måndag. Jag har via schema till Vikarieförmedlingen tydligen anmält att jag står till förfogande idag. Det var kanske därför jag fick ett sms med en förfrågan om jag kunde tänka mig att stötta en ny elev i årskurs 6 på Södergårdsskolan idag. Och då såg jag plötsligt en storvuxen invandrarkille framför mig, en stökig kille som inte kan språket och som vill hävda sig och då tackade jag vänligt men bestämt nej. Fast det kunde ju likaväl ha handlat om en liten försynt Kim som har halkat efter i undervisningen och som jag då kunde hjälpa med mitt SUPERBREDA allround-kunnande.
Ja, ja. Det där får jag aldrig veta nu. Har radiojobb några dagar den här veckan. Får kanske nöja mig med det.
MAN FÅR FAKTISKT NÖJA SIG MED DET LILLA.