Summa sidvisningar

måndag 27 juli 2015

Vi som älskade varann så mycket


Ligger i sovrummet och försöker läsa ut Buthler & Öhrlunds "Grannen." Det går sådär. Tre ungar stojar och stimmar i soffan och dessutom så hörs det höga röster utifrån gatan. Det låter som om några bråkar. Någon är v ä l d i g t arg. Topp tunnor rasande skulle man kunna säga.
Slänger ifrån mig boken, ställer mig i sovrumsfönstret och spanar ut. Är det personal från äldreboendet tvärs över gatan som har rykt ihop?
"DET VAR JU DIN TUR DIN JÄVLA IDIOT!"..."VAR VAR DU?"  "DET VAR JU DU SOM SKULLE TA HAND OM LEVI, DIN JÄVEL!"
Fasen. Jag kan inte se vilka det är som skriker och gormar. Måste öppna fönstret.
Jag öppnar fönstret. Tittar ut. Ser att det är en enda person som ryter och går på, HÖGLJUTT, så att hela gatan hör, in i sin telefon.
"FY FAN VAD GOTT DET SKA BLI ATT SE DIG SITTA OCH GÖRA BORT DIG PÅ SOCIALEN YTTERLIGARE EN GÅNG!"
Kvinnan som är upprörd är i 30-årsåldern och hon går lugnt fram och tillbaka på gatan, under mitt sovrumsfönster. Hon pratar, nej, skriker, in i telefonen.
"SÅ DU ÄR ALLTSÅ HELLRE MED EN TJEJ ÄN MED DITT EGET BARN? VA! VA!"

Jag hukar i fönstret. De stimmande barnen i soffan har övergett leken och istället parkerat sig jämte nyfikna mig och lyssnar intresserat.
"OCH DU HAR INTE ENS BEMÖDRAT (ha, ha bemödRat! är man en förbannad moder så slinter man nog lätt med bokstäverna) DIG ATT RINGA OCH BE OM URSÄKT DIN JÄVEL!"

Aoutch. Det handlar förmodligen om en mamma som har vårdnaden om deras son och en pappa som har umgängesrätt var tredje helg, typ. Som han då skiter i.
Jag tänker på att det här paret har varit kära i varandra en gång. Älskat varandra. De drömde kanske om en framtid tillsammans, de fick en son och så visade det sig att Kent eller vad han nu kan heta, pappan alltså, inte var så mogen att axla papparollen för det är ju så h i m l a mycket roligare att hänga med polarna på Gröne Jägaren eller Murphys eller Engelska puben eller vad b-haket nu kan tänkas heta.
Så istället för att så blommor i ens gemensamma trädgård eller fixa storhandlingen inför fredagsmyset finner man sig plötsligt i ena änden av en telefon. Antingen rytandes som en rabiessmittad kamphund eller som en ansvarslös idiot som snart sitter på socialen, bortgjord.

Usch. Och stackars lille Levi.
Jag stänger fönstret.

Dagens låt: I see you - Kristin Amparo
Fast det gör jag inte. Ser alltså. Jag ser allt sämre och mina armar skulle behöva bli en sisådär tre decimeter längre, för på avstånd kan jag iallafall läsa hjälpligt.
Var faktiskt på synundersökning nu för några veckor sedan, jättekul, rekommenderas, och om jag vill så kan jag få köpa ett par progressiva brillor om jag vill. Det vill jag. Ska bara sälja lite mer skit på Tradera och Blocket först.
SEN FÅR VI SE.

lördag 18 juli 2015

Tycka turist trist

Så har man då varit iväg på lite ordentlig, eller REDIG som man säger här i Jönköping, semester. Till Turkiet.
Det har varit varmt, bra och absolut inget att klaga på. Hotellet var till och med bättre än vi förväntat oss och hur ofta är man med om den grejen? För det mesta ser det ju så himla flådigt ut i resekatalogen och så kommer man dit och upptäcker att det där hotellrummet som funnits avbildat - det fick nog någon annan. Men så var det inte den här gången som sagt var. Rummen var för en enda gångs skull estetiskt tilltalande.

Eftersom vi är ganska slappa av oss så har vi haft all-inclusive. Jag både gillar och ogillar det fenomenet. Visst är det verkligen SUPERPRAKTISKT för barnfamiljer att slippa hålla på och krångla med måltider och drattla med plånböcker och euro och turkiska lira. Och visst känner man sig som Krösus Sork och Joakim von Anka i en och samma person då man kan äta och dricka precis hur sjukt mycket man vill dygnet runt men...... känner man sig inte lite mätt bara redan efter tre dagar? Smakar inte maten egentligen samma dag ut och dag in? Borde man inte stödja lokalbefolkningen och andra restaurangägare mer? Öh...jo.

Jag är dessutom förvånansvärt kass på att riktigt slappna av. När jag till exempel går och hämtar kaffe i poolbaren så tycker jag synd om tjejerna och killarna som står där i hettan och bara LANGAR ut kaffe, öl, drinkar och läsk. Jag känner mig obekväm. Tänker att de måste väl ändå h a t a oss turister. Och när man ligger där och päser i sin solsäng och någon annan turkstackare kommer och plockar skräp runt omkring en - pfff, jag blir riktigt obekväm. Känner mig som en lat padda. Vill liksom hjälpa till.
Och hotellrummet! Innan vi lämnade rummet så var jag ABSOLUT TVUNGEN att städa rummet någorlunda, lägga i ordning kläder, pryttlar, kuddar, lakan etc så att de säkert underbetalda och hårt slitande hotellstäderskorna inte skulle behöva fejja allt för mycket. De skulle liksom kunna tänka att "dom där i rum 3016 verkar iallafall vara rekordeliga människor."
Ja, ni hör ju. Jag vore supersämpig som vräkig miljonär eller rockstjärna. Istället för att slå sönder hotellrum hade jag förmodligen storstädat och haft mig. VAD HAR JAG FÖR DIAGNOS?

Annars var det som sagt var bra. Allra bäst var utflykterna som vi kostade på oss. En gick till Dalyan där vi badade lerbad (luktade ruttet ägg men man blev väldigt len i skinnet efteråt), åkte kanalbåt (såååå härligt och han, lyllot som körde båten, var egentligen den enda jag inte tyckte synd om där i Turkiet, typ), badade på en superhärlig badstand med jättevågor och eftersom stranden var känd för sina havssköldpaddor så var förväntningarna såklart ganska högt uppskruvade. Vi såg inga. Förstås.
Klockan 16 skulle alla träffas på kanalbåten igen och präktiga huskvarnafamiljen kom såklart en kvart för tidigt. Det betalade sig! Plötsligt var det någon som pekade med hela handen mot vattnet vid vår båt och JA! Där kom en havssköldpadda! Jag blev superexalterad och nästa gång sköldis visade skrek jag IIIIIHHH! jättehögt. Den där havsköldpaddan måste känt sig som typ Beatles/Elvis i mitt sällskap. Jag skrek som en hysterika så fort den visade sig. Kastade dock inte mina bikintrosor på den. Någonstans måste man sätta en gräns.

Häftigt var det även att åka snabb motorbåt. Ibland gick det så fort att kepsarna flög av och en gång så hoppade båten till så att jag lyfte ungefär en meter från dynan som jag parkerat baken på. Nästan lite läskigt. Anyway - vi tittade på klippor, grottor och gjorde badstopp i en jättehärlig liten vik med getter som knatade omkring. På hemvägen åkte vi förbi en ö med vilda kaniner. KUL. Skrek dock ingenting.

Men nu är vi alltså hemma igen och jag gillar det. Älskar vardagen. Eller älskar och älskar, men jag gillar den på nåt skumt sätt. Det är helt enkelt härligt att få laga mat, handla, tvätta, cykla, köra bil, springa på loppis, glo på tv, klappa katten, somna i soffan. Andas klar luft! Skit samma liksom att det inte dyker upp havssköldpaddor och bergsgetter när man badar i Vättern vid Oset. En fiskmås och några gråsparvar duger nästan lika bra. Hemma är bäst ändå.
Så är det bara.

Dagens låt: Flaming youth - KISS
Imorgon sker det. Det som jag fasat för nu i nästan tretton år. Vi får en TONÅRING i huset! Wendy fyller tretton och hur konstigt är inte det då? En teeny weeny. GULP, säger jag bara. Bör vi förstärka upp dörrarna nu om det ska smällas i dom? Bör vi gå med i Farsor och Morsor på stan? Hjälp, hur gör man?

tisdag 7 juli 2015

Vi draaaar!


Om sju timmar så sitter vi på ett flygplan med destination Turkiet. Ska till Sarigerme och hur det ser ut på vårt lilla spartanska hotellområde ser ni här på bilden. Det var vattenrutschbanorna som avgjorde saken. Två barn ska nämligen underhållas konstant och finns det vattenrutschbanor så kan föräldrar av den slappare sorten lugnt ligga klistrade i solstolen med näsorna planterade i varsin pocketbok.
Det kommer bli allinclusiveskönt. Och bara en vecka den här gången. Är familjens kvinnliga överhuvud extraordinärt hemmakär så blir det gärna så. Längtar redan till hemkomsten när man kliver in i sin lägenhet som plötsligt upplevs stor som en herrgård, känslan av att få sova i sin egen säng, att få sticka sin näsa i kattens pälsiga nacke och att få gå till Willys och handla. Aaaaah! Det bästa med att resa bort är alltså att komma hem. Nu vet ni det. Önskar bara att det fanns ett något billigare sätt att få fram just den känslan.

Vill också passa på att be om ursäkt IGEN för bloggtorkan. Och jag som har haft så mycket att berätta! Jag tänker på det där om livspanikångesten jag drabbas av ibland, den extrema LEDAN, om lokalkändisbröllopet som vi fick en (obehaglig) glimt av i söndags, om vår dammiga trädgård, om popkollot, om.....vi tar det (CLIFFHANGER!) en annan gång.
Nu får ni ha det så bra i, hahaha, lågtrycket som drar in över landet. Hejsvejs!

Dagens låt: Valfri sommarlåt - bara den innehåller något fränt ord som "knulla" och någon refräng om att du kanske vill ligga med mej då.
Pryd människa av ordning undrar: Hur går man vidare som låtskrivare för att få uppmärksamhet?
Vill man ens veta.