Min födelsedag 2015

Vaknar redan vid sextiden av att Benny ligger och spinner jämte mig i sängen. Så. Himla. Mysigt. Men vad är det som låter från köket? Är det inte tisseltassel och prasselprassel? Jodå. Efter en stund kommer resterande delen av familjen in, SJUNGANDES, att jag ska leva tills jag blir hundra år (inte så många år dit.) Får en bricka med frukost, nybakta scones! rosor och tre paket. Ååååh! Vilken drömstart denna soliga torsdagsmorgon när jag fylller XX år.
Ungarna kramar om mig och går iväg till skolan. Skägget pussar mig på kinden och sticker till jobbet. Ligger kvar i sängen med min nya bok som jag precis fått. En bok som jag alltid velat ha.
Duschar och gör mig i ordning. Telefonen ringer. Det är mamma. Hon vill gratta. Min faster ringer. Hon vill gratta. Arbetskompisarna skickar sms och när jag öppnar dörren för att gå ut så ligger det en kvast med blommor på trappen utanför. Hemlig avsändare som vill gratulera. Man blir hjärtevarm.
Tar bilen och åker ner på stan. Idag är jag ledig och jag kan göra PRECIS vad jag vill. Går en sväng utmed Munksjön och vid tolv så möter jag Skägget för han har lovat att bjuda på lunch. Gott.
VILKEN HÄRLIG FÖDELSEDAG! Så här skulle minsann alla fåniga bemärkelsedagar se ut. MEN VARFÖR GÖR DOM INTE DET DÅ?
Nu till den bistra verkligheten.
Vaknar redan vid sextiden av att Benny ligger och spinner jämte mig i sängen. Så. Himla. Mysigt. Men vad är det som inte låter från köket? Inget tisseltassel och prasselprassel? Ingen sång? Nähä.
Skägget vaknar och hoppar upp utan ett endaste litet grattis. Ungarna sover. Musse har inte kommit hem från nattens bravader. Fan. Får ont i magen. Sätter mig helt näck på toa. Skägget kommer för att borsta tänderna.
"Grattis. Då är man med om en historisk händelse då. Ditt första toabesök som XX-åring!"
Jättekul. Skämtet uppskattas INTE.
Gör frukost till mig och ungarna. De kommer och sätter sig vid dukat frukostbord. Grattis säger dom lite håglöst och sedan börjas det tjabbas om man verkligen ska ge sin present redan nu till sin stackars födelsedagsfirande mamma? Mille offrar sig. Han går ner på sitt rum och hämtar en mycket fult inslagen present (ljusblått papper som det står GOD JUL på och hundra meter tejp) och man fattar direkt när man får presenten i handen att det är ett inslaget ljus. Ett blått ljus.
"Vi köpte det på Smålänningen i somras med farmor. Hon betalade!"
 (jo, jo..flott ska det va´...ljuset kostade tydligen 15:-, vad det måste ha svidit.)
Wendy går motvilligt in på sitt rum och hämtar en teckning hon har gjort åt mig och som enligt henne själv tydligen "blev jätteful och jättemisslyckad". "Grattis världens bästa mamma" står det samt "Hoppas verkligen att du får en bra dag!"
Tack men det verkar inte så.
Barnen går. Jag färgar håret. Städar toan. Dammsuger. Benny hoppar på den enda stora växten jag har och all jord rinner ut på parkettgolv samt ryamatta. Får dra fram dammsugaren igen. Drar även bort några skäggstrån från hakan. Dricker kaffe. Ingen mamma ringer. Ingen pappa heller. Men det ramlar in flera grattisar på facebook iallafall. Man får vara glad för det lilla.
Åker till Ica Maxi. Träffar en utbränd kompis samt en trafikkollega. Köper en smörgåstårta i ful plastkartong.
Åker hem. Micrar till spagetti och färssås från frysen. Känner att livet är en fest.
FAAAAN säger jag bara om jag inte får den där lyxiga gorilladräkten som jag önskat mig idag. Isåfall ska jag sluta fylla år.

Om två timmar blir det smörgåstårta iallafall. Ja må jag leva. Hurra Hurra HURRA!

PS. (Precis när jag satte punkt här så fick jag ett sms från särskolan som jag sorgligt nog slutade på i fredags. Alla elever, assistenter och lärare står uppradade på bilden och jag får GRATTISKRAMAR PÅ FÖDELSEDAGEN!) Tårsprut. Nu blev jag lite lycklig trots allt igen. DS.

När bloggtorkan slår till

Hej hej. Det är jag som brukar blogga här ibland. Typ ett inlägg var tredje månad. Ni kanske minns mig? Mörkhårig (färgat), huskvarnabo, kattägare, lite lam (vet fortfarande inte hur man knyter en scarf eller åker tåg) och ganska loppisintresserad. Ramlar polletten ned nu? Bra. Hej som sagt var.

Idag har jag gjort ett litet inhopp på radion igen. Jag gör ju det ibland eftersom jag har varit timvikarie där i FEM år nu.
Kom till jobbet lite innan halv sex på morgonkvisten. Min kollega för dagen var J, en storrökande, supersmal man i 25-årsåldern, som kvällen innan haft premiär på en krogshow här i Jönköping. Han var trött. Mycket trött. Sista meningen stämmer in på mig också (de andra gör det INTE!) för efter att jag loggat in på min jobbdator så upptäcker jag att absolut ingenting funkar. Alla mina viktiga infoadresser är puts väck. Inget ser ut som det ska. Jag blir hyperstressad för om 20 minuter så ska första trafikrapporterna vara klara att levereras. Jag började prata högt och lugnande till mig själv. "Nu stressar du inte upp dig, Mirre. Det låter du bli. Allt kommer att bli så bra, så bra ska du se."

Tre timmar senare blev allt bra. Men både jag och J är RIKTIGT trötta och vi enas om att när de andra två avlösarna kommer så kan väl vi få sluta tidigare eftersom att vi har haft en sån ÄCKLIG morgon.

Vid tio fikade vi. J sjöng med hög basröst att ena nyhetschefen "är en traaaansvestit", jag sitter och berättar om mitt skoljobb på särskolan och att "vid halv tio varje torsdag så har alla elever och lärare ett disco på rasten och det är så himla kul. Så energigivande. Det är typ som att hälla i sig två burkar lyckopiller..." (folk som inte jobbar på särskolan vet inte hur lycklig man kan vara på en arbetsplats alltså.) Någon tycker att vi borde införa lunchdisco även på radion. Hummade instämmande.

Efter rasten så krockade två bilar i Tanumshede, vägen fick stängas av och jag fick gå ut flera gånger akut och ändå hann jag kolla på del 2 av Bonde söker fru. Speeddejtingen. Kollade du också Anna?
Min absoluta favorit var, helt otippat, Stefan. Raggarbonden. Utseendemässigt: Inte alls min typ. Annars: Jaaa! Humor. Charm. En man med "tag i" som min farsa skulle ha sagt om han inte hade suttit och ruttnat bort på ett demensboende.
Ska kolla nästa vecka också. För då borde vi vara klara med The Walking Dead 3 här i den efterblivna familjen.

Nu är jag hemma. Tvättar. Sörplar kaffe. Klappar Benny.
Jag tänker att jag återkommer hit. Snart.

Dagens låt: Want you to want me - Jason Derulo
Vad skönt det vore om skolan ville ha mig kvar. Hon som jag vikarierat för i nästan två månader är tillbaka och under två veckor så ska vi nu dela på hennes tjänst. Det är toppen. Men sedan då? Ska jag aldrig mer få dansa bugg med Albin? Aldrig mer prata om olika rosa tapeter med Sandra? Aldrig mer sjunga tillsammans med Tommy? Aldrig mer åka flotte? Gah! Jag får panik bara jag tänker tanken.