Larmar och gör mig till

Igår kväll så hade vi en skräckfilmskväll. Jag hade som vanligt satt på mig mina mysbrallor. Hur mina mysbrallor ser ut? Tja, det är ett par helt ordinära tights med leopardmönster. Inget man går ut i så att säga.

När det vankades te så stack Skägget ut till köket för att sätta på vatten och jag satte efter. Fick plötsligt feeling och började kliva fram som Gene Simmons i KISS. Samtidigt som jag spelade på min låtsasbas så klev jag högt med mina ben och ropade till Skägget:

"Gissa vem jag föreställer!"
Skägget som var totalt inställd på att koka te och inte alls på frugans hopkokade charader vände sig om och stirrade. Han funderade tre sekunder och svarade sedan helt allvarligt. "Är det Tore Henki Holm Hansen?"

Jag svalde men fortsatte oförtrutet att kliva med högt böjda knän samtidigt som jag spelade allt mer frenetiskt på min bas.
"Men skärp dig! Du ser väl!"
"Jaha.....Gene Simmons?"

Tack.

Jag kan ta mitt te nu.

Bild 1: Han i KISS ni vet.
Bild 2: Totalt okände, ointressante norrmannen Tore Henki Holm Hansen, mc-ledare, countryartist, fängelsekund. Skäggetfavorit. Förstås.

Ta bort!

Mitt facebookflöde vimlar av den här snusförnuftiga ytterst retliga figuren med stor vattenskalle och stekta ägg till ögon. Ta bort! Jag hatar den!
I vanliga fall brukar jag uppskatta fult ritade serier men här tar det faktiskt stopp. Jag vill inte se den! Usch! Blä! Tvi! Och varför är det bara tjejer/kvinnor som dras till fanskapet? Personen som ritar skulle förmodligen kunna bli otroligt förmögen om hen tryckte figuren på canvastavlor som mina kvinnliga bekanta kunde ta och hänga upp i sina vita och fräscha kök. FÖR FIGUREN ÄR JU SÅ SATANS GULLIG. OCH KLOK! Man vill ju helst se den hela tiden egentligen. Sötnöt där!
Gaaaah!

Överreagerade jag nu igen? Jag tar ett djupt andetag och åker till Willys istället. Måste köpa kattmat.

Dagens låt: What's another year - Johnny Logan
Alltså de senaste månaderna. Så mycket död och så mycket sjukdom runt omkring en. Jag har aldrig varit med om maken. Folk får cancer till höger och vänster, En fick fyra olika sorters cancer bara sådär. Unikt tydligen. Och en annan bara ramlade och dog från en dag till en annan. Så mycket som jag har tänkt på döden nu har jag aldrig gjort i hela mitt liv.
Nä. Det här året har inte börjat något vidare bra alltså. Känner stor tacksamhet varje dag som jag får hänga med och vara frisk.
Men okej - nu måste jag verkligen sticka. Mot Willys. Kattmaten. Och ett liv som ska levas.