Summa sidvisningar

onsdag 31 oktober 2018

VARNING! Nu blir det gnäll.

Jag är aldrig sjuk. Är det så jag brukar säga? Om det var jag som sa så då lovar jag dyrt och heligt att jag ALDRIG mer ska uttala den förbannade meningen igen. Aldrig!

För typ fyra veckor sedan blev jag tokförkyld. Två sjukdagar var jag tvungen att ta och det svider i den här lilla ynkliga plånboken kan jag säga. Jag blandar ju aldrig in Försäkringsskassan eftersom jag upplever att det tar mer energi än vad det ger. Så någon sjukersättning får jag alltså INTE. Det är smällar jag får ta när jag har valt den här livsstilen med en massa lösa jobb här och där. Det får det vara värt.

Och så för en och en halv vecka sedan. Då satte sig förkylningen på höger öra. Vaknade på natten och hade ONTONTONT. Det sprängde, det tjöt, det pep, det lät som ett tuffande tåg från 1800-talet, för numera "tuffar" väl inte tåg? Tror mig i alla fall ha koll på just den lilla detaljen trots att jag aldrig befinner mig på resa medelst räls.
Anyway. Ringde vårdcentralen. Fick komma. Hade en lätt irriterad trumhinna men någon antibiotika fick jag då inte. Läkaren sa nåt i stil med att "jag tänker vara så fräck att jag föreslår cortison bara för att så att säga vända den här trenden. Cortison är avsvällande så nu får du äta fem tabletter dagligen i fem dagar och så ett bra nässpray på det så..."

Jag tackade och gick. Åt femdagarskuren och märkte NOLL skillnad. Tre dagar senare stod jag inte ut längre. Inget hade blivit bättre. Inget hade vänt. Ringde vårdcentralen återigen och blev så glad över att jag fick en tid på stört (ANTIBIOTIKA NU! tänkte jag) att jag höll på att kissa på mig.
Väl där på våning fem så fick jag träffa en ny yngre läkare som konstaterade att jag har trånga hörselgångar samt att jag har ett inflammerat mellanöra.
"Vi skriver som du vet inte gärna ut antibiotika" sa han och sedan berättade han vidare att man måste ha T Å L A M O D och bara vänta ut det här. Det kan ta upp till två månader. TVÅ MÅNADER. TVÅ! MÅNADER! Döda mig.

Som lite plåster på såren, han såg väl hur oerhört besviken jag blev på den svenska läkarkåren, skrev han ut ett recept på en nässpray.
"Fast det hjälper ju inte!" sa jag med förtvivlan i rösten. "Jag har ju använt nässpray nu i över tre veckor. Har du inget jag kan spruta in i örat istället?"
Han log lite och menade på att nässpray - det är grejen det. Jag tackade för mig och cyklade hem igen. Med lipen i halsen. Att hämta ut den där idiotiska nässprayen fullkomligen sket jag i.

Så hej sjukdomsvecka nummer fyra. Det enda jag liksom mäktar med är att läsa böcker, titta på repriser och att sova. Ibland har jag stuckit emellan med lite biblioteksjobb några timmar. För på bibliotek är det trots allt ganska lugnt och tyst. Nu på fredag ska jag jobba på radion och på radion har man hörlurar med högt ljud på sig större delen av arbetsdagen. Fasar lite för detta. Tänk om jag inte fixar det?

Är i princip döv på högerörat. Det tjuter hela tiden (alla som har tinnitus - hur står ni ut?) och liksom pulserar. Har som ett tryckande lock och det går inte att tryckutjämna genom att stänga munnen och näsan och blåsa. Inget händer förutom att det kan krasma lite. Känner mig sjuklig. JA. DET ÄR SYND OM MIG! Jag lever som i en bubbla. Äter dessutom smärtstillande fem-sex gånger per dygn så snart packar väl njurarna ihop. Skulle ju bara fattas det också.

Annars då? Jaaaa. Det enda som har hänt är väl att jag köpt en liten bil. En svart liten Renault. Pytteliten. Jättebillig i drift. Jätteslö. Orkar knappt ta sig uppför en backe ens på tvåan. Men det är smällar man får ta. Lite nässpray i tanken kanske skulle hjälpa?

När eller OM det här någonsin går över ska jag fanimig ställa till med fest. OCH HÖR SEN!

lördag 13 oktober 2018

Sjukt utan bil

Senaste veckan har jag varit S J U K. Jag som brukar säga följande mening typ tretton gånger om året "Nämen jag vet inte... men... jag tycker att vi i vår familj ALDRIG är sjuka och jag tror det beror på att vi inte äter kött" föll såklart på eget grepp. Har snutit ur mig en hel spann med snor, hostat sönder två revben (nu överdrev jag kanske) och så har jag skavt sönder nya soffan av allt tv-tittande. Har förlorat ungefär tvåtusen papp i förlorad arbetsinkomst och vet ni vad jag har tänkt? Nej, det kan ni ju knappast veta. Jo, detta: "Kanske blev jag sjuk för att vi inte har bil."
För här har jag cyklat i ur och skur och vinden har blåst och någon mössa har jag då inte haft på skallen, och ja, nu fick lilla miljömuppen betala priset och det blev dyrt. OM det nu är så alltså. Den här förkylningen kanske jag inte alls fick på grund av trampandet/åkandet med elcykeln i friska luften utan jag fick den kanske av ett handslag med någon småförkyld person utan god handhygien, av en nysning som hamnade lite fel på mig eller något annat. Vad vet jag.
Men nu ska det erkännas i alla fall. Jag saknar bil. Det gör jag. Jag tror inte att det här billösa experimentet kommer hålla så värst länge till och det mest på grund av stressen jag känner de där mornarna då jag börjar så himla tidigt på radion. Stressen över att cykeln ska ha punka. Att cykeln ska var urladdad. Att vädret ska vara för jävligt och att jag då tvingas ta på mig det URFULA regnsetet i alldeles för stor storlek som  jag köpte av en bekant för en hundring. Osett. Ånger på den.

Vi får väl se om det blir bilköp eller inte. Jag kan ändå konstatera att det trots allt har gått förvånansvärt bra att vara utan bil och att jag därmed varit med om mer sociala möten. Exempelvis då jag tiggt om att få åka med till grönsaksutlämningar och föräldramöten eller då jag åkt buss och samtalat med den utländska kvinnan som jobbar i skolmatsalen på särskolan. Kul möten som aldrig skulle blivit av om jag hade haft bil.

Funderar även lite över en karriär som stand-upartist. Kanske hoppar på den grejen vid pensionen. Kom just på ett skämt idag som man eventuellt skulle kunna dra på sin äldreboende-turné till exempel.
"Kommer ni ihåg vad era bästa kompisar hette ni när var unga? Mina hette Madeleine och Lena. Men det var längesedan. Numera heter mina bästa vänner Maybelline och Tena."

Skulle det funka?


Dagens låt: Fun fun fun - Beach Boys
I juni fyllde Skägget år. Eftersom man i den här aktingsvärda åldern "redan har allt" så är det ju hundra gånger roligare att få en upplevelse. Så tänkte jag och så bokade jag biljetter till Peter Apelgrens föreställning "Improvajsing". När Skägget öppnade kuvertet och lojt drog upp biljetterna så sa han till min stora besvikelse "Vem är det nu igen?"
ARGH! Hur kan man INTE veta vem som är typ Sveriges roligaste man? Jävla sätt.
Hur som haver så bär det av till Nässjö för oss ikväll. JAG KOMMER SKRATTA MIG FRISK. Hur många likes på den då? Va?


söndag 2 september 2018

Operation Billös fortsätter

Nu har vi varit utan bil en hel vecka. Än så länge kan jag konstatera att jag inte saknat vraket en enda gång. Istället har jag trampat både el- och vanlig cykel, åkt buss (med allt vad det nu innebär, den gången jag åkte nu i veckan innebar till exempel att jag hamnade framför en man som hade typ Skandinaviens äckligaste andedräkt, han gäspade stort och ofta, usch) och så har jag frågat om eventuell samåkning med en tjej i grannhuset när vi skulle iväg på REKO-utlämning (du får googla). Det var verkligen jättetrevligt att åka ihop och det hade ju ALDRIG hänt annars om vi hade haft kvar vår bil. Då hade jag minsann puttrat iväg själv i min bil och hon själv i hennes. Miljön jublar lite försiktigt. Vill jag tro i alla fall.
Faktiskt så har jag inte ens varit ute på Blocket och glott efter bilar i 10-20.000-kronorsklassen. Det talar ju en hel del för att jag verkligen tar det här lilla experimentet på nån form av allvar. Ska bli spännande att se hur länge vi kan hålla emot. När första stormen/höstregnet drar in över Huskvarna - då kanske, kanske det blir annat ljud i skällan. Cykla i motvind = motbjudande. Cykla i hällregn = ännu mer motbjudande. Fast å andra sidan....tänk vad praktiskt det skulle vara med en sådan där duschhuva som fanns förr (eller finns? meddela mig isåfall) - ni vet den där huvan som man drog ner över hela huvudet och som hade plast där fram som man tittade ut igenom. En sådan skulle ju vara asbra att cykla med i regn! I alla fall för en som alltid har mascara på sig. Mascara som inte är vattenfast.

Komma fram till jobbet och se ut som Alice Cooper = inte så speciellt lockande.


onsdag 29 augusti 2018

Miljömuppen informerar

Som att vara van vid diskmaskin och sedan behöva stå och diska för hand.
Som att ha haft fjärrkontroll till tv:n men sedan tvingas resa på sig ur soffan och masa sig fram och trycka på en annan kanal på tv:n.
Eller som att ha kunnat tvätta all sin tvätt i tvättmaskin och sedan istället behöva gå ned till en bäck och lägga alla plagg i blöt och sedan slå ur allt vattnet med ett sånt där klappträ. Ungefär där är jag nu.
Min elcykel är paj. Jag måste börja trampa på en VANLIG cykel igen.


Igår när jag skulle ta ELO till jobbet på biblioteket som ligger JÄVLIGT högt upp här i Huskvarna (tänk Kilimanjaro, K2, Mount Everest gånger tio) så bara tackade den för sig. Ingen el = trögt. Jättetrögt. Och tungt. Fick därför ta aset i släptåg när jag kravlade mig uppför helvetesbacken. Mycket roligt? Nej. Svettigt? Ja.
Ännu muntrare är detta: Jag har en elcykel från IKEA som heter Folkilsk, förlåt Folkvänlig, och att hitta reservdelar till denna skapelse är tydligen lika lätt som det är att räkna ut i huvudet vad 5920756x284 egentligen blir. Gah!
Ska i alla fall göra ett försök och lämna in den på verkstad i dag. Håll en tumme för mig.


Är trots allt ganska tacksam för att jag har kvar min gamla damcykel utan växlar. Den trotjänaren fraktade mig till jobbet inne i Jönköping i morse klockan 5.00 och svartklädda var vi och inget lyse hade vi och ingen hjälm heller. Jobbar man med trafik så gör man.....


Så mycket som jag cyklat genom åren! Ändå var jag helt stirrig och nervös inför det här med att behöva TRAMPA SJÄLV. Men det gick faktiskt bra. Skönt rentutav. Fast benen var som spagetti när jag gjorde entré på arbetsplatsen och byta t-shirt fick jag göra inne toaletten. Sådär behöver man aldrig hålla på när man kommer till jobbet med elcykeln. Då är man torr och säker minsann.


En sak till. Vi har ingen bil längre. Vi. Har. Ingen. Bil. Längre. Bil alltså. Vi har inte det. Vi sysslar inte med bilåkning liksom. Så om det hällregnar ute och man ska till jobbet - varsågod, här, ta detta urfula regnställ i blått och rött som är alldeles för stort och som inhandlats på begagnatmarknaden för en hundring, ta det och schas, cykla! Blött men kul! Härdande! Och så miljövänligt sen då!


Återkommer, kanske från en sal på ett lasarett (lunginflammation) om någon vecka eller så. Vi ska ge det här sjuka experimentet en månad i alla fall.


Nämen. Vad var det där? Ett hejarop? Jamentackdårå.

fredag 24 augusti 2018

Fem saker jag inte förstår

Hå hå ja ja. Livet, livet, livet. Lite, lite jobbar man men ändå - inget hinner man med. Man = jag alltså. Ni andra klarar säkert av att hålla en biljon bollar i luften men jag klarar inte ens av att göra klar en bloggutmaning som ANNA och jag sysselsätter oss med då och då.

Men nu så ska tummen ur. Till saken. Eller de fem sakerna som jag inte förstår. Håll i hatten.


1. EL.
Hur kan man välja vilken el som ska strömma in i ens hem? Att jag kanske har Jönköpings Energi som elleverantör men grannen på andra sidan han har EON? Hur. Går. Det. Till?
Om du är en brainiac - förklara, tack.

2. MUSIKER.
Alltså att lära sig en hel låt utantill på gitarr. För mig skulle det ta cirka ett år av ansträngningar. Och man kan ju inte ha en hel konsert med bara EN ENDA låt. Hur skulle det verka där inne i Globen? Inte alls bra. Man skulle såklart bli utbuad, oavsett om Lilla Snigel verkligen satt ganska tajt och svängde lite skönt sådär. Nä. När man har lärt sig en låt så ska man lära sig kanske 50 stycken till. Det tycker jag är märkligt att man kan. Och ännu märkligare blir det när man tänker på många musikers alkoholvanor. Att de kanske är FULLA på scenen! Eller HÖGA! Och ändå kunna veta att nu ska jag ta ett A7 och efter det ska jag riva av ett gitarrsolo med E4 P4 A9 E-moll B-dur och hiss och diss och ass och fass. HUR REDER DE UT DET? Skumt var ordet.

3. VATTEN
Om man har sett en bajsbassäng där kiss, bajs, mensbindor, kattsand och annat äckelpäckel virvlar runt (jag har en bajsbassäng aka Reningsverket vid OSET typ en halv kilometer från bostaden) så kan jag inte få in i mitt huvud hur detta kan bli rent vatten. Vatten som jag kan dricka. Borde vattnet inte vara totalt friterat i olika reningsmedel och smaka kemiskt? Jo, det borde det.

4. KRIG
Nä, jag förstår inte att man krigar alls. Men NÄR folk krigar - hur ser de vilka som tillhör vilken sida?
Ni vet när man kollar på gamla romarfilmer eller vikingafilmer eller ja, FILMER. Tusen ilskna skäggiga män springer emot varandra på ett fält. Svärden svischar i luften, huvuden åker av och kroppsdelar delas - MEN HUR VET DE VEM FIENDEN ÄR? I stundens hetta måste det väl vara väldigt avancerat att avgöra om det är en skäggmurvel i fiendebyn jag dödar. Eller? När alla ser likadana ut menar jag.

5. IMPROVISERAD JAZZ
Tänk att det finns folk som verkligen kan sitta och skaka på huvudet sådär lite njutbart när de hör ett piano som klink, klink, kloooonk samtidigt som någon går loss, med en helt annan melodi, på en kontrabas som skär sig totalt med en brölande saxofon som låter ungefär som ett kraftigt epilepsianfall.
Mmmm...modern improviserad jazz....ge mig något mot klådan och gör det nu.


Sedan förstår jag förstås inte hur man bygger en dator, hur touchfunktionen på en telefon kan funka, hur man kan vara klimatförnekare eller nazist, gilla Nickelback eller hur man kan vara ELAK. Men det är ju jag det.

torsdag 19 juli 2018

Fyll i en MINA VÄNNER-bok i vuxen ålder och kommentera vad som ändrats sedan du senast fyllde i en sådan!


Så lyder uppmaningen från Sparkling och det är väl bara att lyda. Jag älskade verkligen de där Mina Vännerböckerna men kommer egentligen bara ihåg vad mina kompisar svarat. Till exempel att det som Lena avskydde mest var ÄRTSOPPA. Mycket viktig information som på något sätt etsat sig fast i min hjärna. Att Titanic sjönk 1912 är däremot något jag aldrig kan få in i skallen.


HÄR ÄR JAG DÅRÅ:

Födelsedag: 15 oktober (Samma som förr)
Stjärntecken: Våg (Samma där också, jag gillar att vara våg. Vi gillar rättvisa och är estetiska varelser)
Hårfärg: Mörkbrun, färgat med natural&Easy. Snart flintis (Brunt)
Ögonfärg: Gråblågröna ( MELERADE - det lät ju så fränt och vuxet)
Syskon: Storebror+halvbror (Storebror Björn är densamma och min halvbror Krister var jag omedveten om)
Mina intressen: Loppis, film, böcker (Djur, böcker. Misstänker jag i alla fall. Jag var en liten djurälskare av grandiosa mått. Samt bokmal)
Mina bästa vänner: Stefan och Carro (Lena, Susan och Hella var det då. Mycket bra kompisar. Vi har fortfarande lite kontakt men hänger så att säga inte)
Idrottsgren jag är intresserad av: Absolut ingen. (Basket. Vi spelade lite basket förr. Hade ett lag där på mellanstadiet. Vann aldrig. Vi söööög)
Den bästa bok jag läst: Stad-serien av Per Anders Fogelström (Smygande död ..... om en rabiessmittad hund....den satte sig. Inte hunden utan boken alltså)
Älsklingsdjur: Katt (Katt, fågel är jag säker på att jag skrev. kanske skojade till det och skrev KO också. Kände många kor förr)
Den bästa film jag sett: Big Fish av Tim Burton (Lassie. Hur många hinkar med tårar har man lipat till den då?)
Den bästa låt jag hört: Somebody to love - QUEEN (då var det säkert någon KISS-låt)
Min älsklingsrätt: Smörgåstårta (Spagetti med köttfärssås, absolut. Eller grillat kött. Det skulle jag ha vetat då när jag var liten att när jag blev stor sedan så blev det inget mer av dessa älsklingsrätter på menyn)
Mitt bästa ämne: Nu pluggar jag inte så jag behöver faktiskt inte svara (Teckning. Svenska)
Mitt favorit-tv-program: Så mycket bättre, Robinson (Fem myror är fler än fyra elefanter. Eller? Jag minns inte men det programmet kollade man A L L T I D på)
Jag avskyr mest: Miljöförstöring. Djurplågeri. Krig. Orättvisor. (Matte. Hatade verkligen matte och provräkningar på den tiden)
Jag gillar bäst: Gulliga djur. Finfina loppisfynd. Bra musik. 70-talstyger (Min undulat Nicke)
Min älsklingsfärg: Grön, gäsp  (Röd, gäsp)
Min älsklingsblomma: Tulpan (Förgätmigej)
Jag vill helst bli: Gammal med förståndet i behåll (Djurskötare. Gulla med djur hela dagarna, klappa kattungar...ja, sånt som djurskötare gör alltså...uhum)
Min högsta önskan: Att mina barn får lyckliga liv, det är min absoluta önskedröm. Knastertorrt men så är det. (Att få träffa KISS!)

Känns lite trist att ens högsta önskan aldrig slog in. Eller förresten...det är väl inte riktigt försent ändå.
De giriga gubbasen håller ju fortfarande på med sin skitmusik. Får försöka få till en liten dejt.

onsdag 18 juli 2018

Släkten är värs....bäst

Fick tillbaka min utmaning som jag gav till SPARKLING  Utmaningen löd som följer:
Måla upp en bild av sex olika släktingar/familjemedlemmar som vore perfekta att ha i ditt absolut perfekta liv. Du får välja ett perfekt husdjur också och det får inte vara hund. 

Uhum. Hundmänniskan får inte välja hund alltså. Antar att den här kattmänniskan inte får välja katt då. Okej. Men först till min perfekta Fanny&Alexandersläkt.

Då vill jag gärna inleda med en excentrisk farbror som bor uppe i Stockholm i en jätteparadvåning ute på Djurgården. Vi kan kalla honom Frank. Well. Frank har ett förflutet inom musikbranschen, Han har festat ihop med The Beatles och han har jobbat tätt tillsammans med Led Zeppelin, Black Sabbath och ELO. Frank känner ALLA som är värda att känna när det kommer till musik. Självklart är jag Franks favoritsläkting och jag har alltid ett rum stående till mitt förfogande där i hufvudstaden. Komma in på konserter, film- och tv-inspelningar? Frank fixar. Hurra för Frank!

Frank är omgift med en kvinna som heter Sonja. Jag kallar henne numera för min faster. Sonja är hälsofreak, och det hon inte vet om groddning, syrning, rawfood och kimchi och allt vad det nu heter är inte värt att veta. Hon kan lära ut yoga också. Passar mig jättebra. Jag kommer aldrig till skott liksom. Skönt då att ha härliga Sonja som kan lära mig lite grunder, kanske dagen efter att jag varit på en av Franks fantastiska efterfester (Helen Mirren och Mick Jagger var där! Och Mandelmanns!) Namaste. Eller vad det nu är man säger som yogainvigd. Namaste. 


Mer då i närområdet har jag en mycket trevlig och tillmötesgående moster som har en egen läkarpraktik. Moster Elisabeth kan jag ringa om mina hälar, när jag upptäcker konstiga leverfläckar, får sura uppstötningar och det ena med det tredje. Så himla smidigt. Alla borde ha en läkare i släkten. Det parti som har med det i sitt partiprogram kommer jag rösta på.

Har jag sagt att min ena morbror som bor på Gotland är pilot? Inte? Jag får bo hos honom lite då och då där ute på Fårö (han bor faktiskt granne med Bergman, eller ja, bodde) och även sitta med i cockpiten ibland. Visst. Jag är ganska flygrädd av mig men jag håller på att jobba bort detta med att få hålla lite i spakarna själv när jag är med morbror Ingvar på hans jobb.  Det är faktiskt inte så himla svårt att landa med ett jumbojet. Egentligen.

Min svärfar jobbar som bilmekaniker och att meka med bilar är det absolut roligaste han vet. Även på fritiden. Jag vet - det låter knasigt, men sån är han, svärfar Olle. Och betalt vill han inte ha. Nä. Olle blir glad om jag blir glad och det blir jag om Toyotan skulle råka få nya bromsbelägg, nytt fördelarlock och fräscha spindelleder. Olle - du är toppen! Kram på dig. Dig ska jag uppmärksamma speciellt kring julafton.

Slutligen så får jag faktiskt inte förringa Inga. Min faster. Min PIFFIGA faster som har ett förflutet som erkänd frisör (hon klipper förresten hela familjen här) men som nu har en egen skönhetssalong. Ofta behöver hon frivilliga personer att testa smink och krämer på. Ja, även olika skönhetsbehandlingar och då är jag ett lätt offer.  Det har varit pedikyr, olika intressanta massagebehandlingar som jag fått utvärdera och smink som inte säljs på hennes salong....gissa vem som får det? Just det. Kommer faktiskt inte ihåg när jag behövde köpa en mascara senast.
Fasen vad härligt med denna stora underbara släkt alltså!

Vänta. Husdjuret. Det perfekta. Jag vill ju såklart säga fågel som kan tala, men det känns så enormt fel med en fågel inomhus. Huset jag bor i har lemurförbud och hundar kan jag inget om och jag skulle känna mig så bunden av att behöva gå ut och rasta den i ur och skur och aldrig kan man åka bort så nej. Det får bli ett marsvin då. Jag kan säkert lära mig att älska ett sånt också. Tror jag iallafall.

tisdag 10 juli 2018

Bara vanligt vatten

Tur att man får bloggutmaningar från Sparkling ibland annars hade det inte varit mycket bevänt med den här så kallade bloggen.
Fick en utmaning på temat vatten.


Dripp, dropp, nu dyker vi!


Vad är ditt förhållande till vatten som element?
Vatten är ett måste. Ju. Älskar att dricka vatten. Att duscha sig i det. Fast samtidigt är jag ganska skraj för vatten. Skulle knappast inte kunna tänka mig något värre än att segla med en båt över ett stort hav där man inte ser land på kanske flera veckor. Är paniskt rädd för att drunkna.


Rangordna och motivera ditt val till att åtnjuta vatten i badkar, dusch, hav, sjö, pool.
Okej. Jag saknar BADKAR och det har jag gjort nu i 25 år. Så lyxigt att kunna sjunka ned i ett varmt bad när man är frusen och stel i lederna. Den dagen jag blir miljonär ska jag ha ett badkar, kosta vad det kosta vill.
Sedan väljer jag SJÖ. En ganska kass dag kan rätta sig till om man får plaska runt lite i en sjö några minuter. Sjö=lycka.
På tredje plats: DUSCH. Tänk när vi var utan dusch och toalett i TRE månader 2009. Herrejösses, vilket bök och vilken hets över var, när och hur som vi skulle kunna göra oss rena. Kommer ihåg känslan när vi väl kunde kliva in i vårt nya badrum och bara ställa sig där i en EGEN dusch och låta vattnet rinna. Den lyxen, den lyckan! Dusch är bra.
Efter duschen får det bli HAV. Och kanske speciellt då ett varmt hav, typ Medelhavet. Att simma omkring i ett klarblått, salt och lent hav - det är finfina grejer det.
På jumboplatsen kommer POOL. Alltså jag gillar att bada i pool också men om man tänker på alla svettiga, inoljade kroppar som kanske kissar en liten skvätt i det klorerade vattnet blir man ju inte så sugen på att få en kallsup precis. Poolbad känns inte fräscht men det funkar.


En rolig händelse som inkluderar vatten?
Kommer inte på något speciellt förutom en sådan där barndomshändelse då jag och min tre år äldre kompis Annika sprang helnakna runt sommarstugan i HÄLLREGN som inkluderade hagel. Minns hur vi skrattade hysteriskt och hur skönt det kändes att komma in och ställa sig vid den varma vedspisen där på Hagalund. Har dock inte testat att återupprepa detta runt vårt hus i centrala Huskvarna. Än.


En tråkig/jobbig/läskig händelse som inkluderar vatten?
Usch. Det måste bli den där oerhört fina sommardagen i början av 90-talet då Skägget och jag hyrde en kanot och paddlade vid Bunn. Vi stannade till på en liten ö och låg och solade på klipporna och smaskade mackor och kaffe. På hemvägen satt vi där i kanoten och det var lugnt och fint och solen gassade och plötsligt så händer det bara. Helt oförhappandes VÄLTER hela kanoten. Ingen av oss har flytväst och vår ryggsäck med termos och hemnycklar och allt åker till botten. Jag skrek HJÄLP! HJÄLP! för full hals samtidigt som jag försökte hålla mig flytande. "Jag visste att jag skulle dö genom att drunkna!" lipade jag och Skägget blev förbannad och sa till mig att sluta och istället börja simma. Han, smarthuvet, ville överge kanoten men jag som hade ett milligram förstånd kvar i behåll lutade mig mot kanoten och började simma med den i släptåg. Eftersom vi var mitt ute på sjön var det ganska långt till land men ungefär 300 meter bort såg vi en liten kobbe. På något mystiskt sätt fick vi med oss kanoten dit.
Efter att ha pustat ut satte vi oss på fyra mycket darriga ben i kanoten igen och på något nervöst sätt lyckades vi ta oss till land och till bilen. Tack och lov fanns bilnycklarna kvar.
Har inte paddlat kanot sedan dess.


Vilka simmärken har du tagit?
Paddan? Finns det en som heter så? Eller var det Baddaren? Silverfisken? Äh, jag minns inte. Jag lärde mig simma hyfsat tidigt i alla fall och även om jag inte är snabb så kommer jag trots allt framåt. Har alltid varit sjukt ointresserad av medaljer, pokaler, diplom.


Ditt bästa tips för att spara vatten?
Borsta tänderna utan rinnande kran. Duscha snabbt. Inser här och nu att det kanske är en jädra tur att vi inte har badkar. Den enorma vattenkonsumtionen!
Ställ ut hinkar och byttor när det regnar. Regnvatten = bra för hyn och man kan till exempel vattna sina blommor och annat med det.
Inte äta kött. Köttproduktion kräfva mycket vatten.


En bekännelse...här slösar jag med vattnet.
När jag är JÄTTEFRUSEN då ställer jag mig i duschen och bara vräker på med varmvatten. Kan stå där oförskämt länge. Pinsamt länge. Det är straffet för att vi inte har det där åtråvärda badkaret.


Dripp, dropp, drut, nu var det här inlägget slut.












onsdag 4 juli 2018

Det läskigaste jag vet är att se dig när du sover.....

....haha... nämen nej, det är det ju inte. Jag försökte bara skoja bort det hela med hjälp av Cecilia Wennerstens gamla bröllopshit "Det vackraste". Blir nämligen lite nervös av bloggutmaningar och den här gången handlar det hela om LÄSKIGHETER.
Jag gav utmaningen till Anna och så bollade hon oförskämt tillbax till mig. Schysst!


Vad är det läskigaste du vet?
Är det kanske män med mobilhölster eller män som går omkring med headset till mobiltelefonen? Ni vet sådana där mojänger som liksom sitter fast i örat? Usch! Otäckt! Fast ändå läskigare är ju klimathotet. Egentligen. Bara jag tänker på ordet KLIMATHOT så får jag lätt panik. Vad fan ska vi göra? tänker jag. VADFANSKAVIGÖRA! Är det inte otroligt bråttom att åtgärda det vi har ställt till med? Jo. Men varför gör vi inget då? Jag får panik! Att folkmassor måste fly för att allt bränns sönder, att vattnet tar slut, att vattnet dränker allt, vulkaner som sprutar, orkaner som drar fram som...eh, orkaner, översvämningar, matbrist.......................L Ä S K I G T!


Vad är det läskigaste som du varit med om?
Jag lever/har levt ett otroligt skyddat liv. Är ganska försiktig av mig. Så det läskigaste jag har varit med om är nog antingen bergbanan BALDER på Liseberg (hahaha, ni hör ju) eller första gången jag skulle föda barn. Vad hade jag gett mig in på? Hur ont på en skala skulle det göra egentligen? Och sedan ännu läskigare...att vara ansvarig för sin avkomma resten av livet. Se till att den blir vettig. Gulp. Man vill ju inte att ens barn ska bli knarkare/kriminell precis. Det skulle vara en oerhörd sorg.


Vilken är den läskigaste boken som du läst?
Lätt. Plättlätt. Varsel av Stephen King så klart. Ni vet förlagan till filmen The shining. Familjen mammapappabarn som flyttar in på ödelagda Overlook hotell. De klippta buskdjuren i trädgården som rörde och flyttade på sig. Pappan som blir allt galnare. Kommer ihåg att jag låg inne på mitt gamla flickrum där på Österängen och sträckläste och svettades och flämtade. Boken var så förbannat otäck och spännande! Vågar inte läsa om den. Är så rädd för att bli besviken.


Din läskigaste film?
Hade jag fått frågan på 80-talet hade svaret varit givet: Exorcisten. Jag var så oerhört rädd för den filmen att det var galet. Det räckte liksom med att se bilderna från filmen i en tidning för att min nattsömn skulle bli helt sabbad en hel sommar. Att då verkligen SE filmen - otänkbart. Jag är fortfarande lite halvskraj för filmer där människor blir besatta. Kan man bli besatt? På riktigt alltså? Av något ont menar jag förstås, inte bli besatt av pelargoner, Darin eller cockerspanielhundar. Vet du?
Men läskigaste filmen i dag är utan tvekan MARTYRS. En fransk jävla film som jag önskar att jag aldrig sett. Kände för att våldtäktsduscha ögonen efter att ha sett den. Du får googla på den. Men se den inte för allt i världen.


Vem är den läskigaste personen i världen?
Jag säger som Anna. Donald Trump. Han är obehaglig. Alla giriga maktmänniskor som är klimatförnekare är hemskt läskiga tycker jag.


Vad är det läskigaste som du ätit?
Hur kan man äta inälvsmat? Och tycka att det är gott? När jag praktiserade i en musikaffär på 80-talet så fick jag varje lunch sätta mig i affärsinnehavarens skruttiga bil och så åkte vi hem till hans snälla gamla mamma i Vättersnäs. Hon bjöd nämligen på lunch mot en tjuga. Vällagad husmanskost. Mums. Ändå tills en dag då det plötsligt var något brunt i grytorna på spisen. Som luktade lite misstänkt men det såg rätt gott ut ändå tyckte jag hungrigt.
La för mig på tallriken och tog en tugga av köttet och BLÄÄÄÄÄ! Var tvungen att stålsätta mig för att inte kaskadspyan skulle komma på blixtvisit i det huskvarnska hemmet.
"Nää, jag är hemskt ledsen, men jag kan verkligen inte äta det här" fick jag ur mig. Mycket skämmigt. Men snälla gamla mamman tittade förstående på mig och satt att jag kanske kunde äta av potatisen och såsen då istället? Visst.


Gräddstuvad lever - hur jävla äckligt är inte det då?


Läsk eller vatten?
Vatten. Jämt. Solklart. Dricker typ två burkar 33 cl läsk om året. Att folk kan vara beroende av sån äcklig dyr skit övergår mitt förstånd.


Så. Då var det klart då.









fredag 8 juni 2018

De fyra årstiderna och då menar jag inte Vivaldis.

Bloggen går på sparlåga. Bad därför min bloggbundsförvant om hjälp med en utmaning. Anna tog då i så att hon nästan...ja, ni vet.
Hör här bara:  DE FYRA ÅRSTIDERNA! 1. Säg det bästa respektive sämsta med varje årstid. 2. Berätta om en härlig respektive en vidrig upplevelse per årstid. 3. Sommar- och vintertid, för eller emot? 4. Formulera ett personligt mål som ska vara uppnått senast a. I sommar b. I höst c. I vinter d. Nästa vår.

Där fick jag så att jag teg. Men tiga ska jag uppenbarligen inte göra längre så jag antar att det bara att sparka igång. Häng med!

Det bästa med VÅREN är naturligtvis att livsandarna vaknar igen. Att det gråa försvinner och ersätts av grönt, grönt och andra färger. Och är det inte på våren som nya chipssorter brukar dyka upp?
Det sämsta med våren är att allt, inklusive en själv, ser så dammigt och trist ut i det plötsliga och ganska obarmhärtiga ljuset. Man har inga kläder att sätta på sig. Allt, allt, allt är fult.
Det bästa med SOMMAREN: Ja, jag är lite klyschig men det bästa är nog sol och bad. Fräknarna. Brunbrända fötter, jordgubbar med mjölk, doften av nyklippt gräs, allt häng i trädgårdar och på bryggor och på uteserveringar. Simma i en insjö....aaaaaah.
Det sämsta är att det känns som att man måste vara så jävla lycklig och LEVANDE hela tiden under de stackars sommarmånaderna. Tv-programmen är skit under sommaren. Sitta inne en solig dag och glo på tv = 12 biljoner misslyckadmänniskapoäng.

Det bästa med HÖSTEN: I love hösten! När man får krypa in i lägenheten igen utan att ha dåligt samvete. Värmeljusen. Den klara, höga luften som går att andas och så förstås - att det oftast börjar bra serier på tv:n igen. Det sämsta med hösten är att jag alltid är orolig över min arbetssituation då. Ska jag ha jobb så jag klarar mig? Efter tio år som "frilans" har jag tydligen ännu inte lärt mig att det löser sig. Jämt.

Det bästa med VINTERN: Här måste jag erkänna att det tar emot lite. Får man säga värmeljus igen? Och soliga snörika dagar? De kan trots allt vara ganska vackra. Sämst med vintern däremot...vad ska jag välja? Händerna som blir fnasiga? Snöslasket? Alla kläder man ska bylsa på sig? Nä, vintern och jag är inga jättepolare direkt.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på våren: Härligt är det alltid med första mc-turen. Vidrigaste upplevelsen inträffade 19/4 2011. Det var en familjär sak. Men vidrig som sagt var. Vill inte utveckla saken.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på sommaren: Ett av mina absolut härligaste minnen är när jag var 8-10 år och jag och mina killkompisar på bondgården åkte hölass bakom en sakta framåttuffande traktor på landet. Jag kommer till och med ihåg att jag låg där i höet och stirrade upp mot den blå himlen och tänkte att "det här är nog mitt livs lyckligaste ögonblick!" Om Morgan och Sölve tänkte likadant är jag dock osäker på.
Vidrigaste upplevelsen är ungefär på samma plats. Landet. Bondgården. Min fine, fine kattunge Kalle hittade jag stendöd inne i lagården. Jag krävde begravning. Det grävdes en grop bakom lagården och när jag placerat Kalle i graven så spottade Morgan där i. Det hatet jag kände då. Den jäveln.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på hösten: Alltså nu tar jag bara det första jag kommer på här. Min första konsert någonsin var med Ultravox i ED-aulan här i Jönköping. Jag var 13 jordsnurr och att uppleva hög musik, blixtrande ljus och tuffa, snygga killar på scen som spelade gudomliga rocklåtar - det var en bra inkörsport det. Och härligt. Mycket härligt.
Vidrigaste var när jag kom hem efter skolan en dag där på hösten 1978 och mamma sa att jag inte fick gå ut i köket eftersom Nicke var död. Flämt! Snyft! STORLIP! Nicke... min fantastiska, roliga och söta undulat. Jag kan erkänna att jag är så löjlig att när jag tänker på döden så ser jag hur jag välkomnas till något nytt på andra sidan. Och då är alltid den blåe, med näbb och vingar med i mina tankar. Han och alla mina katter. Jaa, självklart måste Nicke och jag ses igen!

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på vintern: Nu kom jag att tänka på när min gymnasiekompis från Norrängen drog med mig till IKHP för att åka skidor en vinter. Jag hade inte åkt på många, många år. "Tycker du vi ska ta 5 kilometer eller en mil" undrade Anna. Jag hörde plötsligt mig själv säga "En mil". Och milen blev det. Och vi kom aldrig fram. Hur vi än åkte och åkte och åkte så kom vi inte till mål. Men herregud en mil, det låter ju inte alls så långt, men en mil v a r  tydligen vääääldigt långt. Och det mörknade ute. Blev kallt. Benen värkte. Man frös. Kom vi mål efter kanske två-tre timmar? Jag minns inte riktigt. Härligt i efterhand. Vidrigt just då.

För eller emot sommartid/vintertid? Menas här om jag vill ha sommartid året runt eller normaltid? Isåfall vill jag att det är NORMALTID året runt. Jag vill inte mixtra med klockor, vad sjutton är det frågan om liksom? Kan människan ALDRIG nöja sig, tåla sig, lära sig vänta, hålla ut? Jag ska banne mig sätta mig en (höst)kväll och brodera och på min bonad ska det stå VAR NÖJD!


Personligt mål i sommar: 66 kilo.
Personligt mål i höst: Blogga mer.
Personligt mål i vinter: Stå på ett par skidor. Kanske åka någon meter på dem också.
Personligt mål i vår: Provat på ett annat jobb.

Så. Nu är jag matt. Solen skiner. Det är sommar. Det är nu livet ska levas. Hoppas ni lyckas bättre med det än jag.
Tjing!

måndag 19 mars 2018

Wahlgrens värld

Idag fick jag ett ryck och åkte till Myrorna. På Myrorna hängde det en röd/blåleopardig tröja för ynka 99:-. Den röd/blåleopardiga hade designats av Pernilla Wahlgren. Designar hon kläder? Well, trots min AVERSION mot den utbredda Wahlgren/Ingrossoklanen så fick tröjan hänga med hem. Nu hänger den på mig och snart (om 30 minuter) ska vi ha vårt första jobbpass ihop.
Pernilla Wahlgren. På ett bibliotek. Sug på den.


onsdag 28 februari 2018

Men på biblioteket är det varmt iallafall


THE BEAST FROM THE EAST är här. Det tackar vi för. Hade det inte kommit in snökanoner och en hel hop med minusgrader från Sibirien så hade inte lilla jag fått jobba extra på trafiken igår. Och då hade jag varit 600-700:- fattigare eller nåt. Thanx to the eastbeast. Eller som Tina Turner skulle ha uttryckt det: "You're simply the be(a)st!"

Sonen var iallafall MYCKET sur över att behöva bli påtvingad överdragsbrallor idag. Tur att han har en ordentlig mamma som har stenkoll på termometern. Hade han inte haft det så hade han förmodligen traskat iväg i shorts och foppatofflor till skolan ÅRET RUNT. Som en del andra killar (vuxna män) gör. Har sett både en och två och tre personer av manligt kön som trots tio minusgrader går/cyklar i shorts. Hur är de funtade? Och hur klär de sig på sommaren? Vänder de ut och in på sitt skinn då eller vad?
Folk! De är fanimig inte kloka.

Dagens låt: Drive - The Cars
Vår Blocketbegagnade Toyota Corolla har vi nu haft i vår ägo i över två år. Vi är mycket nöjda med den trots att den har bucklor och hål och en bagagelucka som man liksom måste bända upp. Den startar jämt, även om det är femtio minus ute, och allvarligt talat - är ändå inte det det viktigaste? Jag svarar JA på den och mina barn svarar med all säkerhet ett rungande NEJ! De tycker numera att den är oerhört skämmig att fraktas runt i.
Känner att jag har misslyckats kapitalt med det där som kallas "barnuppfostran." Det är INSIDAN som räknas. INSIDAN!

tisdag 27 februari 2018

Sängliggande i tio år



Detta med böcker. Jag älskar böcker av hela mitt hjärta. Jag älskar att läsa. Men sedan iphonen gjorde entré i mina rynkiga nävar så har böckerna snällt fått ta ett steg åt sidan. Det är hemskt och helt oförlåtligt. Särskilt som jag numera jobbar på bibliotek och då är omgärdad dagarna i ända av böcker som ropar anklagande på mig.
Elisabeth Ferrante har ropat sig hes nu sedan i september, Peter May likaså, för att inte tala om Martina Haag, Jo Nesbö (jävla tangentbord, norskt ö var för avancerat tydligen), Moa Herngren, Majgull Axelsson, Marie Hermansson, Elisabeth Rynell och gaaaah, jag blir galen!
Ovanpå detta: stressen över alla olästa böcker som jag har hemma. För att hinna läsa allt jag vill så skulle jag nog tvingas vara sängliggande i ett decennium för att komma ikapp. Nu är detta verkligen jag inget ber om. Det vill jag vara extra tydlig med. Råkade nämligen se Karin Alvtegen på tv igår i ångestprogrammet Fråga Doktorn. Alltså fy fan vilket öde hon har drabbats av! Det där ME verkar vara en sjukdom som Satan, IS och jordens alla talibaner har kommit på. Tänk att ständigt går runt med svår influensakänning (och då är det en bra dag), inte orka ens att kamma håret eller svara på ett mail. Bara palla gå 200 meter. Inte tåla ljud. Vedervärdigt. Hoppas verkligen att forskarna kommer på ett botemedel.
Vore förresten väldigt bra om forskarna i samma veva kom på hur man tillverkar trosor som inte skär in i röven hela tiden också. Eller strumpbyxor som inte hasar ner i grenen. Men det är kanske för mycket begärt.

Nu ska jag bekanta mig med tolv minusgrader hade jag tänkt. Loppisrunda är faktiskt obligatoriskt om man råkar ha en ledig dag. Fast det visste ni väl redan.

Dagens låt: Money - Pink Floyd.
Löningsdag. Är inte det ett av svenska språkets vackraste ord ändå? Det kvalar in iallafall. Efter humla, dagsmeja och ja, nu kommer jag inte på nåt mer fint bara för det. Inte ordet ENKÄT iallafall - det är fult.

tisdag 20 februari 2018

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Har tappat stinget lite.  Liksom mitt hår. Känns som om att det har påbörjat ett långsamt, utdraget självmord. Tänker inte att jag ska tillåta mig själv att drabbas av panik riktigt ännu men idag på morgonen har jag redan tänkt ordet "peruk" - tja, tänk dig själv att alltid ha haft långt hår och sedan kanske tvingas raka av allt. Den ångesten. Bitterheten. Gah!
Åtgärd: Googla på "dålig hårkvalitet."

Har en sådan där allt mer vanlig arbetsvecka igen. Ni vet en sådan där vecka då man har FYRA olika arbetsplatser. Vad sa ni? Jaha, ni menar att det inte är så vanligt? Jaja, men nu råkar det vara så JAG har det så här. Och jag tänker inte klaga. Inbillar mig att det kan vara nyttigt för min murkna hjärna att ständigt ha sjuttioelva olika koder, rutiner och olika lösenord och användarnamn i huvudet. För att inte tala om alla olika nycklar och passerkort man ska lyckas pricka rätt med på morgonen innan man ska iväg. Puh.

Har varit i Ullared. Efter januari månads totala köpstopp hade jag förmodligen ett sådant där ocharmigt och uppdämt köpbehov, så förra tisdagen var det ungarna, svärmor och jag som drog västerut. Trodde att det skulle vara smockfullt inne på Gekås med sportlov och allt men icke. Det var superlugnt och skönt. Nästintill folktomt. Kassapersonalen satt och hängde över sina kassaband och filade naglarna, drömde sig bort och....ja, det här var säkert en engångsföreteelse och tänk att vi, vårt lilla simpla sällskap, hade lyckats pricka in just denna enda folkfattiga dag i Gekås långa inkomstbringande historia. Otroligt. Vi borde ha köpt oss varsin lott egentligen.

Har inte åkt slalom i år heller. Trots att det står överst med FET stil på min bucketlist så kommer jag liksom inte till skott. Jag k a n s k e skulle kunna göra det om en kompis drog i mig och sa nåt i stil med att "Idag åker vi till Knaggebobacken och så lär jag dig helt enkelt lite slalomteknik. Du får köpa all min slalomutrustning billigt också om du vill. Kom nu så drar vi!"
Fast det lär ju aldrig hända.
Åtgärd: Tokstudera Blocket framöver. Kanske boka in mig på nästa års kommunresa till Österrike.

Har varit väldigt kulturell. Dels har Carro och jag varit på en klassisk konsert (Vivaldi) och det gav mersmak. Mycket maffigt. Dels har Stefan och jag varit på en Tjechovpjäs (Körsbärsträdgården, vi fick biljetterna gratis annars hade vi aldrig gått). Det jag bär med mig från den pjäsen är främst min stolsgranne, tanten på 80 år, som hade med sig en godispåse fullproppad med kolor i ytterst prassligt papper. Kolor som antagligen innehöll någon form av sömnmedel eftersom att hon somnade (snarkade!) vid minst åtta tillfällen under de två akterna.
Glömde tyvärr fråga henne vad hon tyckte om uppsättningen.

Har planer på att börja på gym igen. Wendy, dottern, vill börja och jag tänker att jag kan hänga på. Jag vet ju att jag tycker det är kul när jag väl är där, det är bara det där med att verkligen KOMMA IVÄG. Jag vet nämligen av gammal erfarenhet att jag brukar bulla upp med 200 olika förevändningar för att jag inte har tid.
Åtgärd: Köpa en krage och ta mig i den. 


Dagens låt: Winterlong -Pixies.
Har det inte varit vinter i ett halvår nu? Är det här normalt? Om vi skulle anordna en folkomröstning så är jag övertygad om att VÅREN skulle vinna ganska överlägset. Vi, verkligheten folk, vill ha vår för tusan!
Vår = noll slalomångest = skönt.









tisdag 30 januari 2018

Känner mig handlingskraftig!


Idag är det endast TVÅ dagar kvar av "projekt köpfri månad." FY FASEN VAD SKÖNT DET SKA BLI ATT FÅ ÅTERGÅ TILL DET NORMALA. Jag är tydligen en större konsument än vad jag inbilllat mig och det var ganska nyttigt med den här vetskapen. Faktiskt. Jag har nästan känt mig lite lätt deprimerad över alla uteblivna besök på loppisar och secondhandaffärer. Och det här med att inte få äta ute (jag har dock blivit bjuden av Skägget två gånger men det räknas väl inte?) - usch så fattigt livet blev. Fattigt fast rikt.....helvete vad pengar jag sparat! Så något gott har det trots allt kommit ut av detta här. Har däremot bestämt å det bestämdaste att jag ska fortsätta på den inslagna vägen och bara köpa saker när det är absolut nödvändigt. Och jag måste få gå på loppisar och köpa saker som jag sedan kan prångla vidare. Det måste jag faktiskt. Men som det här med smink till exempel. I badrumsskåpet har jag en necessär som ser helt höggravid ut av alla pennor, stift och krämer. Dessa måste FÖRBRUKAS innan jag får gå och köpa nytt. Basta. Och på sportlovet måste man få ta med sig barn och svärmor och åka till Ullared. Det står inskrivet i Svea rikes lag har jag för mig men jag kan ha blandat ihop korten så att säga. Jag vet inte. Däremot VET jag att på fredag är det jag som ska köpa en After Work-buffé på O'learys när vi är där och quizzar. Senaste gångerna har jag suttit där bland alla festglada och sippat på ett gratis glas vatten. Ingen succé alls.

Februari - du har aldrig varit mer välkommen! Kom. Kom nu!

Dagens låt: School's out - Alice Cooper.
Är på särskolan en dag i veckan hela våren. Det trodde jag i min enfald skulle bli riktigt bra men efter tre skoldagstillfällen vete fasen. Klassen jag är i är okej men det är halvjobbiga incidenter varenda gång jag jobbar. Och den ena kollegan är ett kontrollfreak GRANDE och det är fruktansvärt enerverande. Känner mig som en sjuåring i hennes sällskap. En blåst sjuåring med noll koll. Hatar den mindervärdeskänslan. Dessutom är stämningen på skolan ganska kass och jag som varit där till och från i över sex år undrar förstås vad det beror på. Har funderat men kommer inte på vad det kan vara. Kanske är det bara personalsammansättningen som är fel. Hur som helst är det just nu roligare att vara bland böcker än bland barn. Trist att behöva konstatera det. Hoppas jag får anledning att ändra den åsikten annars kommer den här terminen att kännas superlång. Tjingtjong!


måndag 15 januari 2018

Veckan som gått kommer aldrig åter

Nä, den gör ju inte det. Om det är något att sörja vet jag inte direkt. Men vad var det då som hände? undrar intresseklubben.
Tja, det mest upphetsande var väl att jag introducerades på min nya arbetsplats som jag kommer vara på en hel del framöver. Jag ska nämligen timvikariera på splitternya Huskvarna bibliotek. Biblioteket som är så nytt att det inte ens har invigts....fast nu på lördag är det dags och vem ska jobba då tror ni? Mingla med kändisar som Theodor Kallifatides och Emma Hamberg och sådär? Ni får tre gissningar.

Iallafall så tycker jag att det var en GUDOMLIG tur att jag sökte efter ytterligare ett extrajobb. På radion är det riktigt skralt med arbetspass nuförtiden och på särskolan är jag bara en dag i veckan. Tur då att jag kan spä ut med biblioteksjobb. Som ju dessutom är så vansinnigt kul!
Den här veckan som just inletts kommer jag att jobba fyra dagar, på FYRA OLIKA ARBETSPLATSER. Kom inte och säg att jag lever ett enahanda liv.

Och så hände ju även det att jag inte handlade ett endaste dugg också. Mitt lilla januariprojekt rullar på ganska fint även om jag kan sakna att inte få springa runt som ett skållat troll på loppisar. Istället för att köpa hem massa onödigt bjäfs så rensar jag ut. Till exempel så lade jag ut några påslakan och dukar på Tradera som jag inte har användning för längre. Drog in 700:-! Det lönar sig att gå igenom de där sakerna man har hemma alltså.
Är bara lite orolig över att jag ska gå bananas i februari på grund av uppdämt behov. Ska försöka hålla mig själv i fortsatta strama tyglar även om jag VET att jag måste ha ett par nya LEE-jeans. Har även tänkt förbjudna tankar om nytt mobilfodral, ny ryggsäck, örhängen, kuddar, krukor...............DRA I TYGLARNA!

En annan sak som hänt. En ganska bra sak. Är inte lika öm under hälarna längre. Fick ju ont ont ont i november. Har skaffat flera olika inlägg, köpt två par olika fotriktiga skor och jag har varit på akupunktur (nålar i händerna, skitont). Har inte kunnat vara ute och promenera på över två månader men nu har jag återkommit så sakteliga. Lyckats gå fyra kilometer en dag till och med. Känns hoppfullt. Håll tummar och tår att det här går vägen.


Dagens låt: En sländas andetag - Bo Kaspers Orkester
...som jag aldrig direkt har gillat. Men den här låten asså....vilken fin text. Vill bara bädda ned mig i den. Så varm. Så mysig. Och hör sen.

måndag 8 januari 2018

MUPP - Mirre Undanbeder Prylar Please



Det här med totalt köpstopp under en hel månad - det är riktigt roligt faktiskt. Har märkt att jag blivit mer miljömuppig på nåt mystiskt sätt. Mer antidetmesta. Idag tänkte jag till och med, på allvar,  tanken "Om man skulle ta och flytta ut i en koja i skogen" - ha ha ha. Jag håller tydligen på att bli rubbad av att inte få handla på nätet, på A6, på Rosen, på Erikshjälpen eller Återvunnet och allt vad de nu heter. Cyklar mer gör jag också. Bilen får stå och bli ännu mer rostig. Och så släcker jag onödiga lampor både hemma och på arbetsplatserna (jag har fyra stycken arbetsplatser numera).

Bäst av allt: Idag på jobbet så sa min nyligen pensionerade kollega (som trots allt jobbar kvar) att jag var ju "en 70-talsmänniska, nästan som de där hippiesarna!" Det var förbaske mig det finaste jag hört sedan....kanske inte konfirmationen men...ja, ni fattar.

Frågan är nu bara hur den här 70-talsmänniskoliknande hippien ska ta ett steg längre in på den alternativa scenen? Tvätta håret med såpa? Göra sina egna chips? Göra takkronor av gamla läskburkar?

Tips lämnas till signatur "Min foundation är snart slut - hur gör jag egen?"

Ni får ett annat ohippigt tips av mig. Det handlar om...hu...televisionen....Har nyligen sett TVÅ riktigt, riktigt bra tv-serier som jag vill att alla ser. Kolla in DARK (tysk mystik) och TIN STAR (Kanada! Action! Drama!). Bums till Dreamfilm och streama nu! Ni kommer Ä L S K A.

onsdag 3 januari 2018

Januariprojektet!




Ogillar överkonsumtion som ni kanske vet. Äcklas av att vara på kommunens sortergård och se folk som bara hivar iväg nya cyklar, fina möbler, tavlor, kläder, bra att ha-grejer, spisar, kylar, datorer...ja, listan kan göras sjukt lång. Hur fasen kan folk slänga fungerande saker? Det går inte att få in i mitt huvud liksom.
Och som ni säkert också redan vet så är jag en person som till 95% handlar begagnat. Känner mig riktigt tjock och duktig faktiskt. Ännu duktigare tänkte jag att jag skulle bli så därför bestämde jag mig för att under hela januari månad så får jag inte handla en endaste sak. Inga kläder, inga prylar, inga loppissaker. Bara mat så att vi överlever är tillåtet att handla. Dessutom så har projektet svällt till att försöka göra mat och måltider (hej havregrynsgröt!) av allt som redan finns hemma i kyl, frys och skafferi. Göra sig av med det gamla innan man får ta in något nytt så att säga.
Än så länge går det här åtagandet jättebra trots att jag redan tänkt att jag behöver ju köpa ett par örhängen, ett par svarta jeans samt gravljus. Nu blir det inget med det. Plånboken är stängd. Månaden ut. HÄRLIGT.

Hälsningar Snåljåp.